Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1952 - Andras erfarenheter - Framtidens bombplan, av sah - Elektrostatisk sprutlackering, av SHl - Sällsynta jordartsmetaller i austenitiska rostfria stål, av SHl - Rostfritt stål kan botas för korngränsfrätning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 1952
461
Genom verkan av det elektriska fältet mellan dem
överförs vätskan till en dimma av laddade droppar som dras
mot arbetsstycket (fig. 1).
All vätska som lämnar sprutmunstycket slås ned på
arbetsstycket. När dettas form eller den metod som används
för att föra det förbi sprutmunstycket omöjliggör total
absorption av vätskedimman, placerar man en jordad
platta bakom arbetsstycket. Denna tar då upp
vätskeöverskottet, och man behöver ingen vattenspolad vägg för att
samla upp eller avlägsna vätskeöverskottet utan bara
ventilation för bortskaffande av förångat lösningsmedel.
Metoden uppges vara lämplig för de flesta föremål som
tillverkas i så stor skala att ytbehandling på transportör
är befogad. Föremålen kan vara av metall eller
icke-metal-liska, och ytbehandlingsmedlet kan vara lackfärg, lack
eller fernissa (Machinery sept. 1951). SHl
Sällsynta jordartsmetaller i austenitiska rostfria stål.
Varmsprödhet hos rostfria stål kan bero på förorening
med metaller, såsom bly, tenn eller silver. I sådana fall
finns för närvarande ingen bot. En annan viktig orsak
kan vara smältprocessen. Vid tillverkning av t.ex. AISI 316
ingår betydande mängder nickel- och molybdenoxid i
chargen. Om denna inte innehåller tillräcklig mängd kol
för att reducera oxiderna, blir smältan svårhanterlig vid
raffineringen, och stålet får tendens till varmsprödhet.
Särskilt austenitiska ståls egenskaper vid
varmbearbetning bestäms av deras kemiska sammansättning, som
måste vara exakt riktig därför att förhållandet mellan
mängderna ferrit och austenit vid
bearbetningstemperaturen beror av den. I allmänhet fordrar rent austenitiska
stål högre temperatur än rent ferritiska därför att
auste-niten är mindre duktil än ferriten. Använder man för den
förra lämplig bearbetningstemperatur och för mycket ferrit
är närvarande, bildar denna svaga zoner, och arbetsstycket
slits lätt sönder. Används i stället en för ferriten lämplig
temperatur och för mycket austenit är närvarande, blir
arbetsstyckets duktilitet otillräcklig, och sprickor uppstår
vid bearbetningen.
Vissa typer av rostfria stål kan emellertid bara med
svårighet eller inte alls varmbearbetas ens när de tillverkats
på fullt riktigt sätt. En amerikansk undersökning har visat
att denna svårighet kan helt eller delvis övervinnas genom
att försätta stålet med sällsynta jordartsmetaller i form
av Mischmetall. Man har uppnått en betydande
förbättring av varmbearbetbarheten hos stål innehållande 4—70 "Vo
nickel och 10—60 °/o av gruppen krom, molybden och
volfram, varvid dock var och en av dessa metaller inte får
ingå med mer än 30 ®/o.
Nickelhalten bestämmer den minsta mängd cerium och
lantan som behövs för att uppnå förbättring av
varmbearbetbarheten. Tillsatser på 0,02—0,04 °/o Mischmetall är
tillräckliga för sådana stål som AISI 316, 310 och 308,
medan 0,08—0,18 °/o behövs för att göra höglegerade
rostfria stål bearbetbara, t.ex. de med särskilt gott
korrosionsmotstånd eller med stor hållfasthet vid höga temperaturer
(C B Post m.fl. i Journal of Metals nov. 1951). SHl
Rostfritt stål kan botas för korngränsfrätning. Ända
sedan 18-8-stål kom i marknaden, har dess användning
begränsats av korngränsfrätning, som kan uppstå efter
upphettning över sensibiliseringstemperaturen 425°C.
Orsaken är minskning av kromhalten vid korngränserna
genom utfällning av kromkarbid. Man kan stabilisera
18-8-stål genoni att tillsätta niob eller tantal (Tekn. T.
1950 s. 932), som binder kolet och förhindrar bildning av
kromkarbid, eller genom att minska stålets kolhalt, så att
mindre krom binds (Tekn. T. 1951 s. 533).
En i USA utförd undersökning visar emellertid, att man
också kan undvika korngränsfrätning genom upphettning
av stålet över sensibiliseringstemperaturen tillräckligt lång
tid. Härvid fälls visserligen kromkarbid ut, men ny krom
får tid att diffundera från kornens inre till deras krom-
Det enda nu kända försvarsmedel som kan tillgripas mot
dessa bombplan blir det obemannade och fjärrstyrda,
raketdrivna robotjaktplanet. För denna typ finns praktiskt
taget inga kända gränser, för varken hastighet eller
topp-höjd.
När sedan, i nästa utvecklingssteg, även bombflygplanet
blir raketdrivet, har vi för första gången fått ett vapen
mot vilket våra nuvarande tekniska kunskaper icke ger
något motmedel — i synnerhet om det användes för att
föra atombomber. Några tekniska hinder finns inte heller
för en sådan utveckling, som redan är väl förberedd, fig. 1,
och som fullt motsvarar den utvecklingskurva som
flygplanet har följt under de senaste decennierna.
Ett hinder finns emellertid, och det är kostnaden. Man
kan nämligen räkna med att utvecklingskostnaden för
serien: rammotordrivet jaktplan — rammbombplan —
jaktrobot — raketdrivet bombplan, sammanlagt belöper sig
till 18 000 Mf>, en siffra som helt ställer i skuggan
stormakternas nuvarande försvarsbudgeter. Under
förutsättning att 10 «/o av flygvapenanslagen kan anslås åt
utvecklingsarbete, skulle slutmålet kunna nås av Nordamerika
på 8 år och av Sovjetblocket inom 36 år, medan det
desorganiserade Västeuropa (med Afrika på köpet) skulle
behöva 130 år på sig att samla ihop medlen med nuvarande
försvarsbudgeter.
Har vi därmed äntligen nått den gräns, då krig inte
längre lönar sig? (Eugein Sängeir i Interavia 1952 h. 3.)
sah
Elektrostatisk sprutlackering. Under några år har
sprutlackering med en dimma av fina, elektriskt laddade
droppar som dras till arbetsstycket genom den
elektrostatiska attraktionen använts i USA och Storbritannien
(Tekn. T. 1949 s. 71). Det har nu kommit en ny metod av
denna typ vid vars praktiska tillämpning man lär kunna
fördubbla produktionen och minska lackåtgången till
fjärdedelen i jämförelse med den tidigare använda
tryck-luftmetoden.
Vätskan finfördelas på elektrostatisk väg i stället för med
tryckluft. Den pumpas i jämn ström till ett snabbt
roterande, koniskt munstycke på vars inre yta den sprids ut
i ett jämnt lager av centrifugalkraften. Munstycket är
uppladdat till en hög potential, och arbetsstycket är jordat.
Fig. 1. Elektrostatisk sprutlackering av strykbräden av
metall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
