Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1952 - Film vid utbildning i prestationsbedömning, av Paul F Fornallaz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 maj 1952’
499
Fig. 15. Resultat
av
prestationsbedömning av
sammanlagt 43
arbetare.
måste emellertid beakta, att han aktivt har
deltagit i utarbetandet av den nya metoden. Han har
varit mycket intresserad för dessa studier. Det är
därför mycket möjligt att han, utan att veta det,
har ansträngt sig mer än förut. Detta måste
undersökas och beaktas vid utarbetandet av ackord.
En sådan undersökning kräver emellertid
mycket god utbildning i prestationsbedömning av den
som utför den.
Bör prestationsbedömningen slopas?
Att bedömningsfelen är väsentligt större än man
i allmänhet föreställer sig, har ofta till följd att
arbetarsidan föreslår att bedömningen
överhu-vudtagèt inte skall beaktas och att de använda
tiderna utan omräkning till normaltid skall
betraktas som genomsnittstider. Det är lätt att av
följande klargöra vad detta förslag innebär.
Ur en film över gång infördes de verkliga
tiderna (i den följd de förekom på filmen) på ett
diagram, fig. 18, varefter de förbands med ett
findraget streck. Efter en medelgod tidtagares
bedömning uträknades motsvarande normaltider,
vilka infördes på samma diagram och förbands
med varandra med en grovdragen linje. Ytorna
mellan de sålunda erhållna brutna fina och grova
linjerna och den räta medelvärdeslinjen
streckades, de förstnämnda glest och de sistnämnda tätt.
Som synes är de senare betydligt mindre än de
förra. Detta bevisar, att bedömningsmetoden
trots alla sina fel tillsvidare är det förfarande
som för närmast målet.
Man kan också fråga sig om de nämnda felen
har sin grund i den mänskliga naturen eller om
de snarare bör tillskrivas en tendentiös
utbildning av tidtagarna, vilken förrycker deras
omdöme. För att ge ett ovederläggligt svar på frågan
kan man förfara på följande sätt. Man låter tre
grupper av iakttagare från samma företag utföra
bedömningar efter en och samma film. Den
första gruppen består av driftledare, den andra
av tidtagare och den tredje av arbetare. Fig. 19
visar ett typiskt resultat av ett sådant
experiment. Man ser att alla tre grupperna i nästan
lika hög grad har underskattat den skickligaste
arbetaren (med ca 22 % av normalprestationen).
De två mindre duktiga arbetarna överskattades
av alla tre grupperna, mest av arbetargruppen
(med ca 26 % av normalprestationen),
överhuvudtaget är avvikelserna betydligt mindre för
driftledar- och tidtagargrupperna än för
arbetargruppen. En av orsakerna härtill är troligen att
de båda förstnämnda grupperna är mer tränade,
då de oftare än medlemmarna av den tredje
gruppen företar dylika prestationsjämförelser.
Man kan alltså inte tvivla på att tidtagarna
handlar i god tro. Även om deras utbildning är
otillfredsställande, är den inte avsiktligt fel
inriktad. Man har alla skäl att betrakta de
systematiska felen som "naturliga"; deras orsak är
att söka i människans natur.
Nyttan av systematisk träning
i prestationsbedömning
Mycket viktig är frågan om vilka resultat man
kommer till med träningskurser med filmen som
hjälpmedel. Amerikanaren Barnes har i sin bok
"Work measurement manual" (Dubuque, Iowa,
1951) publicerat resultat, som på ett drastiskt
sätt bevisar hur framgångsrika dylika kurser kan
bli. I hans fall gäller det dock tretton veckors
Fig. 16. Arbetaren B:s tider vid kopiersvarvning före och
efter instruktion.
Fig. 17. Operationen "Byta arbetsstycke" vid
kopiersvarv-ning, utförd av arbetaren B före och efter instruktion;
siffrorna änger tiderna i milliminuter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
