Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1952 - Film vid utbildning i prestationsbedömning, av Paul F Fornallaz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 18. Jämförelse mellan verkliga tider och de normaltider,
som en medelgod tidtagare har kommit till, vid
bedömning av "gång på plan yta utan börda"; / / III 11 / avvikelse
i verklig tid, ^Sk avvikelse i normaltid, -
normaltid för den enskilde tidtagaren, normaltid för hela
tid tagargruppen.
kurser med heldagsprogram. I Schweiz måste vi
nöja oss med mycket anspråklösare utbildning
med åtföljande mindre framgångsrika resultat.
Av fig. 20, som visar resultaten av en sex
kvällars kurs med endast två timmars
prestationsbedömning per kväll, framgår emellertid, att man
med relativt enkla medel kan nå väsentliga
förbättringar.
Det aritmetiska medelvärdet av normaltiderna
anges för varje övning med ett grovt horisontellt
streck. Bedömningarnas spridning på vardera
sidan om detta aritmetiska medelvärde uttrycks
genom den kvadratiska avvikelsen i procent av
det aritmetiska medelvärdet, dvs. genom
variabilitetskoefficienten, vars storlek representeras av
staplar uppåt och nedåt från de vågräta grova
strecken. Meningen med denna
framställningsmetod kan också förklaras på ett mycket enkelt
sätt: ungefär två tredjedelar av felen faller inom
staplarna, medan en tredjedel av felen är större
och faller utanför. De teoretiska värdena på dessa
tal, vid symmetrisk fördelning av avvikelserna,
är som bekant 68 och 32 %.
Uppskörtad prestationsqrod
%
150
Fig. 19.
Bedömningar, gjorda
av driftledare,
arbetsstudiemän
och arbetare
efter en och
samma film.
Man kan konstatera, att de systematiska felen,
representerade i fig. 20 av avstånden mellan de
grova vågräta strecken och 0 %-linjen, väsentligt
avtar allteftersom kursen fortskrider. Detsamma
kommer entydigt till synes även för de tillfälliga
felen, som i diagrammet motsvaras av staplarnas
höjd. Den kurs det här är fråga om hade endast
13 deltagare; liknande kontroll har utförts med
andra, större grupper och alltid givit liknande
resultat. Filmen hjälper oss alltså inte endast att
konstatera de oväntat stora felen, utan den gör
det även möjligt att genom lämplig utbildning
nedbringa dessa till en dräglig nivå.
Undersökningar av detta slag leder emellertid
också till mindre angenäma konstateranden. Ju
mer man fördjupar sig i dessa frågor, desto mer
kommer man att inse, att de är mycket mer
komplicerade än man har föreställt sig. Därför
uppställer sig frågan, om en engångsutbildning är
tillräcklig för att göra det möjligt för
arbets-studiemannen att för all framtid och i alla
förekommande fall komma fram till homogena
ackordtider.
Närmare eftertanke gör en alltmer övertygad
om att utbildningen i prestationsbedömning
egentligen aldrig blir färdig; den måste ständigt
fortsättas och fördjupas.
Härav följer att man till tidtagarens förfogande
måste ställa metoder, som gör att han i sitt
dagliga arbete så vitt möjligt kan anställa
jämförelser liknande dem han under sin utbildning kunde
göra med filmens hjälp. Ett sådant förfarande
kan man komma fram till genom följande
resonemang.
En praktisk träningsmetod
En av de mest omtyckta av de metoder som
tidigare användes för prövning av
bedömningarnas homogenitet, bestod i att man lät flera
tidtagare samtidigt iaktta en och samma arbetare.
Metoden kan inte frånkännas fördelen att vara
enkel. Vi har emellertid med filmens hjälp
konstaterat, att under lika förhållanden alla
människor gör likartade fel. Om alltså flera
iakttagares bedömningar stämmer överens i ett visst fall,
innebär detta inte att bedömningarna är riktiga,
utan i stället att alla iakttagarna har gjort
samma fel. Och vi vet även att detta kan anta
betydande dimensioner.
Bedömningarna kan alltså inte prövas genom
jämförelse av flera tidtagares bedömning av
samma arbetare. En betydligt tillförlitligare prövning
har man ernått genom att jämföra de
bedömningar och tider, som en och samma tidtagare
har kommit till för olika arbetare i samma arbete.
En tidtagare är dock sällan i tillfälle att i sitt
löpande arbete ta upp samma arbetsoperation
med olika arbetare. Däremot kan han ofta
undersöka arbetsoperationer, som visserligen är olika
varandra, men i vilka ett eller flera gemensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
