Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 3 juni 1952 - Den första svenska 380 kV kabeln, av Bror Hansson, Rolf Johansson, Gunnar Axelsson och Bengt Bjurström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t O juni 1952
517
omkring 12 °C, och den totala temperaturen kan
således uppgå till 52°C. På de delar av kabeln
som är i kontakt med utomhusluften kan det
uppstå en omgivningstemperatur av 25—30°C,
vilket kommer att orsaka en ledarteinperatur av
65—70°C. Denna temperatur är inte för hög för
en oljefylld kabel för lägre spänning, men bör
undvikas i detta fall. En möjlighet att reducera
temperaturen är att minska förlusterna genom
att isolera blymanteln och armeringen från jord
i en ända av kabeln, varigenom förlusterna i dem
undviks. Ledarens högsta temperatur blir då
aldrig mer än 60°C.
Med hänsyn till överspänningar är det
emellertid nödvändigt att bägge ändarna av kabeln är
jordade. Det beslöts därför att sätta ett motstånd
av storleksordningen 1 ohm mellan blymantel
och jord i ena ändan av kabeln. Eftersom
motståndet i mantel och armering är av
storleksordningen 0,01—0,02 ohm, blir förlusterna i
manteln endast några procent av vad de skulle bli
om den vore direkt jordad. I stället uppstår en
spänning mellan mantel och jord. Vid normal
ström har denna ett värde av omkring 18 V.
Vid kortslutning med 10 000 MVA, motsvarande
16 700 A, kan spänningen uppgå till 500 V. För
att förhindra att denna spänning slår igenom de
vinylplastband som ligger utanpå armeringen och
skadar denna där kabeln är fastklämd mot
väggen, har kabeln här dessutom försetts med en
extra isolation av gummi.
Oljetryck
Höjdskillnaden mellan kabelns ändar är 65 in,
vilket ger ett statiskt tryck av 5,8 kp/cm2. Med
ett oljetryck på 4 kp/cm2 i den övre ändan av
kabeln blir det högsta statiska trycket i kabelns
nedre ända omkring 10 kp/cm2.
När kabeln kyls ned, blir det högsta tryckfallet
mindre än 0,2 kp/cm2. Vid kortslutning när
kablarna är kalla (0°C) blir tryckstegringen
omkring 5 kp/cm2, vilket medför, att trycket i
kabelns nedre ända blir ungefär 15 kp/cm2. Tiden
för kortslutningen är emellertid inte längre än
0,15 s. På vintern kan temperaturen runt övre
delen av kabeln och ändmuffen sjunka till
— 40°C. För att förhindra att kabeln och
ändmuffen därvid blir så kalla, att oljan inte kan
flyta eller tryckfallet blir för högt, blåses luft
från kabelschaktet (10—12°C) runt kabeln och
ändmuffen.
Kabelns data
Slutligen kom man fram till följande data för
kabelns konstruktion. I dem har medtagits den
dubbla blymantel, som det under tillverkningen
befanns lämpligt använda.
Förtent, dragen kopparledare................ ranr 500
Isolation, tjocklek ........................... mm 28
Första blymantel med oljekanaler, tjocklek .. . mm 5,5
Andra blymantel, tjocklek ................... mm 3,5
Armeringsbädd: vinylplastband och kompound
Första armering:
2 mjuka 55 X 1 mm kopparband, stigning .... mm 70
Andra armering:
30 hårda 10 X 0,5 mm kopparband, stigning .. mm 1 200
Tredje armering:
2 mjuka 30 X 0,5 mm kopparband, stigning .. mm 65
Yttre skydd av vinylplastband
Diameter över bly......................................................mm 109
Ytterdiameter .....................................................mm 118
Totalvikt .................................. kg/m 52
Ändmuffar
Vid konstruktion av ändmuffarna var det först
nödvändigt att bestämma längden av
porslins-isolatorerna. Av experiment, utförda vid Aseas
högspänningslaboratorium i Ludvika, framgick
att en fri längd av 3 400 mm borde vara
tillräcklig. Den totala längden av en sådan
porslinsiso-lator blir omkring 3 650 mm. Eftersom porslin
av sådan längd inte kan tillverkas i ett stycke,
måste isolatorerna tillverkas delade och sedan
skarvas ihop. Denna skarvning utfördes av
Asea-Ludvika enligt dess standardmetod. Alla
porslin provades med 10 kp/cm2 utan missöde.
Eftersom sådana porslin icke bör utsättas för
högt oljetryck kontinuerligt, har bakelitrör
använts inuti porslinen för att ta upp trycket. Dessa
rör, längd 3 000 mm, har motstått ett tryckprov
av 35 kp/cm2 under långa perioder utan spår av
läckning. I dessa rör har de tidigare omnämnda
kondensatorerna placerats. Ändmuffen avslutas
med en koronabur med diameter ca 1 550 mm
och höjden 880 mm.
Montage
Kabelleveranserna från Liljeholmens
Kabelfabrik omfattar sex längder, varav två är
installerade i Harsprånget, två skall installeras i
Kilforsen och två utgör reserv. Kablarna i
Harsprånget förbinder de i berget ca 65 m under
markytan insprängda enfastransformatorerna
med luftledningarna (fig. 6 och 7). De nedre
ka-beländmuffarna är monterade hängande i taket
i transformatorcellerna, varifrån kablarna går
upp genom ett gemensamt schakt till
utomhusställverket.
Trummorna, på vilka kablarna transporterades
till Harsprånget, hade en diameter av 4,6 m och
en bredd av 1,9 m. Transporten från Liljeholmen
till Harsprånget utfördes med speciella
järnvägsvagnar, typ Q 19, som normalt används till
transport av tunga transformatorer. Trots att
trummorna var placerade så lågt som möjligt i
vagnarna med minsta tillåtna avstånd till räls,
överskreds lastprofilen så mycket, att transporten på
vissa bansträckor måste framföras med extratåg.
I fabriken hade ytterändan på varje kabel
inneslutits i ett 4 m långt stålrör, och oljekanalerna
i kabelns ända hade stängts med en speciell
ventilanordning. Härigenom kunde kablarna sänkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
