Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 3 juni 1952 - Nya metoder - Fjärrstyrd seriekamera i industribruk, av Str - Magnetisk tjockleksmätare, av SHl - Geodetisk funktionsräknemaskin, av Sven G Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Släde med kamera för rörfotografering.
utsvängbar åt sidan, så att skärmen kan betraktas direkt.
Kamerasökaren och ett tillslutbart observationsfönster i
tuben möjliggör observation även under upptagningen. Med
en speciell anordning åstadkommes att oscillografen själv
efter varje upptaget förlopp transporterar fram filmen.
En tredje intressant användningsmöjlighet för fjärrstyrd
seriefotografering utgör fotografisk avbildning av
innerytan hos rörledningar. Här anbringas en kamera, fig. 3,
på en liten vagn tillsammans med strålkastare, så att den
kan dras igenom den rörledning, som skall inspekteras.
Genom upptagningar med jämna mellanrum med
fjärrstyrd magnetisk utlösning erhålles noggranna avbildningar
av eventuella skador eller onormala tillstånd. På grund
av kamerans små dimensioner kan rörledningar
kontrolleras, som är för långa och har för liten diameter för att
kunna tas i direkt betraktande (Fototechnik und
Wirt-schaft 1951 h. 2). Str
Magnetisk tjockleksmätare. När man skall mäta
materials tjocklek uppstår ofta problem genom att det är svårt
eller omöjligt att åstadkomma kontakt med båda sidor av
det skikt eller den vägg vars tjocklek skall mätas. För att
lösa sådana problem har olika metoder (Tekn. T. 1951
s. 427) använts. För stål eller beläggningar på stål
utnyttjar man bl.a. magnetiska tjockleksmätare.
När en ehnagnets båda poler placeras intill ena sidan av
Fig. 1. Magnetisk
tjockleksmätare; A luftgap, B
sekundärkrets, C
kompensationsspolar, D
magneti-seringsspole.
en stålplåt blir det magnetiska flödet i magneten
beroende på plåtens tjocklek. Har man då en anordning för
mätning av flödet, kan man få ett mått på plåttjockleken. Vid
ett brittiskt instrument av denna typ har man ordnat så,
att mättningsflöde uppnås i plåten. Härigenom blir
instrumentets kalibrering bara beroende av det magnetiska
flödets täthet vid mättning och oberoende av det mätta
materialets permeabilitet.
Vid denna metod har man använt både växel- och
likström för elmagneten. Den förra strömarten har nackdelen
att den plåttjocklek som kan mätas begränsas av
växelflödets inträngningsdjup. För det brittiska instrumentet
används likström. Dess mätområde är 0—6,25 mm och
dess noggrannhet ± 3,5 Vo eller ± 0,075 mm.
Mätområdets storlek begränsas av mätdonets. Den
cylindriska magnetpolens diameter måste nämligen vara sex
gånger plåttjockleken för att en linjär relation mellan
denna och mätinstrumentets utslag skall erhållas.
Mätresultatet ändras bara obetydligt, om plåtytan är täckt
med ett färg- eller rostskikt på upp till 0,8 mm tjocklek.
Ojämnheter i ytan har liten inverkan.
Tjockleksmätaren är transportabel. Dess strömkälla är
sju seriekopplade Nife-celler på 10 Ah. Mätinstrumentet
(fig. 1) består i princip av en yttercylinder och en i denna
placerad pol, båda av mjukt stål. På den senare sitter
magnetiseringsspolen, och polens övre vidgade del skiljs
från yttercylindern av ett luftgap på 0,8 mm, åstadkommet
genom insättande av en mässingsring. Utom denna
magnetiska huvudkrets finns en sekundärkrets shuntad över
luftgapet och bestående av magneten till ett
vridspoleinstru-ment.
Dettas utslag bestäms därför vid konstant strömstyrka i
vridspolen av det magnetiska flödet i huvudkretsen, vilket
i sin tur beror av tjockleken hos en stålplåt på vars yta
mätdonet ställs. Kompensationsspolarna C i
sekundärkretsen är kopplade i serie med magnetspolen D, och är så
avpassade, att instrumentet inte gör något utslag när
strömmen slås till i frånvaro av magnetiskt material i
huvudkretsen.
Strömstyrkan i magnetspolen skall vara 3,6 A. Den
regleras med en reostat och kontrolleras med en amperemeter.
Vridspolen ges ström från ett torrbatteri. Strömstyrkan i
denna krets mäts med en milliamperemeter och inställs
med en reostat på ett värde som fordras för det material
vars tjocklek skall mätas. Härigenom är det möjligt att
använda samma skala på vridspoleinstrumentet för
material med ganska olika mättningsflöden (S S CARLISLE &
B O Smith i Engineer 21 dec. 1951)., SHl
Geodetisk funktionsräknemaskin. Det stora flertalet
geodetiska beräkningar utförs med hjälp av
trigonometriska tabeller, varvid en betydande tid åtgår för
tabellslagning och interpolation; vidare medför kvadrant- och
teckenreglerna avsevärda risker för fel. Detta tvingar till
skärpt uppmärksamhet och koncentration hos räknaren,
till långsamt räknande och till omfångsrika
kontrollräkningar.
Det vore givetvis önskvärt att kunna automatisera
tabellslagningarna. De stora matematikmaskinerna av siffertyp
är måhända tänkbara för ändamålet, men kräver
betydande lokalutrymmen och kapitalinsatser. De måste
stationeras centralt och helst drivas kontinuerligt för att bli
ekonomiskt utnyttjade. De vanliga geodetiska
beräkningarna däremot måste utföras lokalt och intermittent, samt
med enkel och icke alltför dyrbar maskinutrustning.
Man kan tänka sig problemet löst på flera sätt. För varje
argument kan t.ex. motsvarande funktionsvärde finnas
magasinerat i maskinen, där det med en särskild mekanism
överförs till inställningsregistret. Enbart funktionen sin x
skulle med minutintervall och fyrställig räkning kräva
ca 10 000 värden, vilket ju icke är någon lämplig lösning.
Man kan också serieutveckla funktionerna i konstanta
termer och ett antal koefficienter. Antalet magasinerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
