Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 5 augusti 1952 - Kvicksilverströmriktarens senaste utveckling, av Uno Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618
TEKNISK TIDSKRIFT
Även om de nya ventilkonstruktionerna ofta är
upplagda med tanke på luftkylning, kan de
enkelt modifieras för vattenkylning, vilket alltjämt
synes var den tekniskt riktiga kylningsarten för
mycket stora likriktaranläggningar eller när
luften är starkt förorenad av damm eller
främmande gaser. En nykomling i jonventilfamiljen, fig.
8, är en liten enanodig luftkyld
högspännings-ventil med bågkatod. Den har en maximal
spärrspänning av 20 kV och tål en anodström med
medelvärdet 5—20 A. Ventiler av detta slag kan
väntas underlätta realiserandet av många
ström-riktartekniska tillämpningar.
Strömriktarteknik
Som bekant betecknar ordet strömriktare med
underbegreppen likriktare, växelriktare och
omriktare hela aggregatet inbegripet transformator
och hjälpapparater. Som strömriktarteknik
brukar man speciellt beteckna kopplingstekniken
Fig. 5. Jonventiler i plåtskåp i en understation för 1 500 V
vid Roslagsbanan.
Fig. 4. Jonventiler i
Göteborgs Elverk; i bakgrunden
äldre konventionella ventiler,
i förgrunden fyra moderna,
treanodiga ventiler av större
typen.
för aggregatet och läran om de strömmar och
spänningar, som uppträder i de olika kretsarna.
För likriktare har inget genomgripande nytt
framkommit under de senaste 15 åren. För
gallerstyrningen har transduktorer alltmera slagit
igenom världen över, och den förbättrade
kännedomen på transduktorområdet har givetvis även
kommit gallerstyrningen och den därmed
sammanhängande reglertekniken till godo. Inom
Asea arbetas alltjämt med de principer, som jag
ganska utförligt beskrev vid 1937 års möte1.
Därvid uttryckte jag även min förvåning över att
de då sex à sju år gamla löftena om nya
intressanta tillämpningar av strömriktartekniken icke
hade hunnit praktiskt realiseras i nämnvärd
omfattning. Man måste nog i dag, 15 år senare,
konstatera detsamma, och har nu verklig anledning
fråga sig varpå detta kan bero.
Växelriktare, dvs. strömriktare för omvandling
av likström till växelström, har fått en viss men
mycket begränsad användning som komplement
till likriktare vid likströmsbanor, där
rekupera-tiv bromsning förekommer, vid reverservalsverk
och i enstaka fall för matning av
högfrekvensugnar. Det mest anmärkningsvärda är kanske,
att de icke fått större användning vid den stora
utbyggnad av valsverk, som skett över hela
världen.
Medan exempelvis i Sverige ett tjugutal
likrik-taraggregat installerats de senaste åren för
valsverksdrift, har icke någon växelriktare
tillkommit. Skälet torde vara helt av ekonomisk art.
Den ekonomiska fördelen med strömriktare
framför roterande omformare är åtminstone
ännu inte så stor, att dubblering av jonventilen
utan vidare lönar sig. En sådan är nämligen
nödvändig för likriktning och växelriktning, om man
inte vill använda en strömvändare, något som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
