Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 5 augusti 1952 - Kvicksilverströmriktarens senaste utveckling, av Uno Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 augusti 1952
619
Fig. 6. Fyra tolvanodiga
vattenkylda jonventiler, vardera
på 3 000 kW, vid norsk
salpeterfabrik.
man hittills — kanske onödigtvis — tvekat att
göra.
Vid många industrier har man också behov av
reglerbar faskompensering och önskar därför i
alla fall installera en synkronmotor. Det ligger
då nära till hands att koppla den till en
likströmsgenerator. Allt som allt kan kalkylen i
många fall bli till fördel för alternativet
roterande omformare.
För min egen del tror jag att strömriktarens
definitiva insteg på reverserdriftens område är att
vänta först när den kan ersätta även
valsverksmotorns kommutator, alltså när man har funnit
en praktiskt och ekonomiskt tillfredsställande
lösning på problemet strömriktarmotor. Även
dennas första offentliga uppträdande i
diskussionen härrör sig från 1930—31.
En annan på sin tid mycket omtalad ny
ström-riktartyp var frekvensomriktaren från 50 p/s
trefas till 16% P/s enfas. Den tog på 1930-talet ett
steg framåt och ett steg tillbaka. Det tvivel jag
uttryckte på de tyska lösningarna av detta
problem vid förra mötet har besannats, och numera
torde ingen av de tre i Sydtyskland installerade
omriktarna finnas kvar i drift. Reichsbahn
förklarade officiellt redan före kriget, att de icke
skulle få några efterföljare.
Därmed är dock säkert icke sista ordet sagt på
detta område. Omriktaren med öppet eller
förtäckt likströmsmellanled har enligt min mening
säkert en framtid, när det pågående
utvecklingsarbetet på högspända jonventiler för stor effekt
givit resultat. Det naturliga är nämligen att
bygga själva ventilledet i dessa
strömriktarutrust-ningar för högspänning, så att man får låga
strömmar och förluster och många gånger kan
avstå från transformatorer antingen på
ingångs-eller utgångssidan.
Omriktare bestående av likriktare och
växelriktare med högspända likströmsmellanled har
byggts i några exemplar i USA för sammankopp-
ling mellan 60 och 25 p/s trefasnät.
Likspänningen för strömriktarna är 3—10 kV och effekterna
upp till 10 000 kW. Om driftresultatet är endast
bekant, att man under de första åren hade
mycket stora svårigheter, men troligen är dessa
numera övervunna. Som strömventiler används
"pentode ignitrons", dvs. ignitroner ined en
inel-lanelektrod mellan anod- och katodpotential.
Den lilla luftkylda, högspända jonventilen, fig.
8, har utvecklats just med tanke på
strömriktar-tillämpningar, såsom högfrekvensomriktare och
strömriktarmotorer. Till stor del beror
långsamheten i utvecklingen av olika
strömriktartillämp-ningar just på att man måst vänta på
utvecklingen av lämpliga enkla och billiga jonventiler
för högspänning.
Blott i förbigående skall nämnas likriktare för
lokomotiv och motorvagnar. Den vid föregående
NEM-möte omnämnda likriktardrivna
revisionsvagnen är fortfarande i drift på de svenska
statsbanorna och har givit enbart goda erfarenheter
av materielens användbarhet under dylika
förhållanden. I Tyskland har likriktarlok använts
i större skala på 50 p/s Höllenthal-banan, och i
Fig. 7. Fyra jonventiler i samdrift i Köpenhamns frihamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
