Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 5 augusti 1952 - Användning av radioaktiva isotoper vid Aseas Ludvikaverk, av Arne Hult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622
TEKNISK TIDSKRIFT
derfallet kan annars lätt beräknas, eftersom
halveringstiderna för isotoperna är tillräckligt noggrant kända.
En större nedgång i aktiviteten på någon del av ytan än
den, som orsakats av det radioaktiva sönderfallet, visade
att material hade försvunnit från detta område. Mätning
av aktiviteten på icke belagda delar av elektroderna samt
på porslinets inneryta utfördes också för att uppspåra
för-stoftat radioaktivt material. Mätningarna avslöjade således
var förstoftningen hade ägt rum, och var det förstoftade
materialet hade avsatts. Av autoradiogrammen (fig. 3)
framgår att förstoftning skett under provdriften i ett
område nära det cirkulära hålet i elektroden (i fig. 1 och 2
är dessa hål inte utritade).
Uppspårandet av det på elektroderna och isolatorn avsatta
stoftet har inte kunnat ske med så stor upplösning som
varit önskvärd. Mängden järn i de på isolatorn uppkomna
beläggningarna har visat sig vara så låg, att radioaktivt
järn med den specifika radioaktivitet, som på rimlig tid
kan erhållas i Harwell-reaktorn, inte kunnat upptäckas på
mindre ytor än storleksordningen 1 dm2. Från
atomreaktorn i Chalk River, Kanada, vilken har mycket högre
neutronflöde än Harwell-reaktorn, kan man emellertid
erhålla radioaktiva isotoper med upp till 100 gånger högre
specifik aktivitet (efter samma bestrålningstid). Med dessa
kan man mera i detalj klarlägga var det radioaktiva
järnet avsätter sig i ventilen.
Ett annat spårförsök, som utförts vid Ludvikaverken,
var undersökningen av förändringen på ytan av en
järnanod, vilken i en speciell provapparat utsattes för
bak-tändningar. I alla jonventiler förekommer under
spärrintervallen att ventilen sporadiskt mister sin isolerande
förmåga därigenom att betingelser för elektronemission
uppkommer lokalt på anodytan.
Fig. 3. Autoradiogram; överst t.v. taget omedelbart efter
påläggning av det radioaktiva skiktet, överst t.h. efter
förmering av ventilen och nederst efter provdrift.
Fig. 4.
överflyttning av
radioaktivt
järn från [-förvaringsplats-]
{+förvarings-
plats+} till [-transportbehållare.-]
{+transport-
behållare.+}
Fig. 5. Oljenivåindikator
för krafttransformatorer.
Baktändningarna är förknippade med bortförande av
material från anoden, och spårförsöket avsåg att visa om
denna materialförlust är jämnt fördelad över ytan eller
lokalt begränsad. Arbetet har hittills ej gett något
definitivt resultat, men däremot avslöjat vissa egenheter hos den
provapparat, som använts, vilket varit av stort värde.
På grund av den radioaktiva strålningens skadlighet
måste vissa försiktighetsåtgärder vidtas vid arbete med
radioaktiva isotoper. I det här beskrivna fallet har det
på grund av den relativt svaga strålningen varit
tillräckligt med att personalen i regel uppehållit sig på minst
någon meters avstånd från det radioaktiva ämnet och att
hindra detta att komma in i kroppen. Vid allt arbete med
det radioaktiva järnet har därför gummihandskar och
speciella tänger använts (fig. 4) och god ventilation
upprätthållits i arbetslokalerna.
Oljenivåindikator
Radioaktivt kobolt ’"Co används sedan någon tid tillbaka
i transformatorverkstaden som strålningskälla i en
oljenivåindikator. Denna används för indikering av rätt nivå
vid fyllning av krafttransformatorer med olja. Fyllningen
sker med transformatorn placerad i en vakuumpanna,
och tidigare använda metoder med flottörer o.d. har visat
sig oändamålsenliga.
En blybehållare, i vilken koboltisotopen befinner sig,
hängs utanpå transformatorlådan på den höjd där
oljenivån skall befinna sig efter fyllningen (fig. 5). Genom att
förskjuta en kil i blybehållaren någon millimeter erhålles
en smal radioaktiv stråle i horisontell led genom lådan.
Denna detekteras av ett på motsatta sidan av lådan
upphängt GM-rör kopplat till en räkneintensitetsmätare, som
direkt anger strålningsintensiteten.
När oljan vid fyllningen når upp till strålen absorberas
en stor del av denna, och instrumentets utslag minskar.
En ringklocka, som över ett relä är kopplad till
instrumentet, sätts då i funktion och indikerar att rätt oljenivå
uppnåtts. Indikatorn kan avlägsnas från transformatorn
utan att denna behöver öppnas, vilket i många fall är en
fördel, då kontakt mellan olja och luft bör undvikas.
Av allt att döma kommer radioaktiva isotoper att i
framtiden användas för ett flertal ändamål vid Ludvikaverken
och andra delar av Asea-koncernen. Vid Surahammars
Bruk finns t.ex. stort intresse för användning av
radioaktiva spårämnen för metallurgiska undersökningar.
Realiserandet av dessa planer försvåras dock därav, att
lämpliga radioaktiva isotoper av de ämnen, som är av största
intresse, inte finns. Alla radioaktiva isotoper av kisel, syre
och kväve är t.ex. så kortlivade, att de inte kan användas.
Däremot finns brukbara kol-, svavel- och fosforisotoper,
med vilka många värdefulla metallurgiska undersökningar
kan göras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
