Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 5 augusti 1952 - Andras erfarenheter - Svenska erfarenheter av film för träning i prestationsbedömning, av R L - Produktions-konsumtionsdiagram, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 augusti 1952
623
Andras erfarenheter
Svenska erfarenheter av film för träning i
prestationsbedömning. Kommunikationsverkens
Arbetsstudie-kommitté har utfört en del försök att använda film för
träning av arbetsstudieingenjörer i intensitetsbedömning.
Redan före 1949 hade arbetsstudiecheferna vid
kommunikationsverkens arbetsstudieavdelningar känt behov av att
mer effektivt och systematiskt träna avdelningarnas
ingenjörer i prestationsbedömning. I november 1949 beslöt
därför kommittén att den skulle anskaffa filmer härför och
sörja för att arbetsstudieingenjörerna får den träning som
erfordras.
När ungefär samtidigt träningskurser ordnades här i
landet med några anskaffade amerikanska filmer, tog
kommittén detta tillfälle i akt att, innan egna filmer
anskaffades, få någon erfarenhet av filmens användbarhet på detta
område. Kursen ägde rum i januari 1950 och på film
visades: dela ut kort, plocka kulor, gå uppför trappa, borra
i pelarborrmaskin, packa packningar och stapla kartonger.
Varje arbete visades i 4—12 olika hastigheter och
deltagarna fick bedöma arbetsintensiteten i varje scen. Före
visningarna blev deltagarna orienterade om förutsättningarna
för arbetet genom att var och en fick läsa igenom en
operationsbeskrivning. Resultaten jämfördes och diskuterades.
Nyttan av kursen kan i korthet sammanfattas så, att varje
deltagare erhöll en uppfattning om hur han i allmänhet
bedömer arbetsintensiteter i jämförelse med kamraterna, och
hur väl han förmår rätt värdera variationer i
arbetsintensiteten hos ett visst arbete. Man trodde emellertid att det
rätt ojämna resultatet på en del händer skulle förbättras,
om deltagarna fick se arbeten som hämtats från för dem
bekanta arbetsområden. De flesta arbetsstudieingenjörer var
väg- och vattenbyggare och de arbeten som hade visats
var till rätt stor del hämtade från verkstadsindustrin.
De egna filmer som kommittén lät inspela kom att visa
rätt typiska grovarbeten, nämligen lastning av grus i
skottkärra med kärran placerad på olika höjder relativt
arbetaren, lastning och kärrning av grus, lyftning av olika tunga
stenar med stubbrytare och islagning av spik i rälsslipers
enligt två olika metoder. Ett och samma arbete utfördes
av olika arbetare för att man skulle få bedöma olika
arbetsmetoder. Av varje arbete anskaffades dessutom en
extra ändlös filmslinga av en scen som bedömdes visa
närmast normal arbetsintensitet. Samtidigt med inspelningen
utfördes noggranna arbetsstudier så att man bl.a. fick
uppgift om den exakta tidåtgången för varje scen och
därav senare kunde kontrollera, att projektorns hastighet icke
ändrades otillåtligt mycket under visningen.
Under kursen visades först den ordinarie filmen och
deldeltagarna fick bedöma scen för scen allteftersom dessa
framträdde på duken. Resultatet blev bättre än vid den
första kursen, men det befanns att en del ingenjörer
fortfarande hade svårigheter att rätt värdera arbetsintensiteter,
som låg under ca 80 l0/o ocfi över ca 120 °/o av
normalprestation. Andra hade däremot en väl utvecklad känsla
för skiftningar i arbetsintensiteten.
Ur utbildningssynpunkt gjordes ett framsteg, när i den
därpå följande visningen med en särskild projektor
scenen från den ändlösa filmslingan, jämförelsefilmen, visades
på duken strax intill de på varandra följande olika
scenerna från den ordinarie filmen. Deltagarna hade då
nämligen före antecknandet av varje bedömning möjlighet till
jämförelse med en scen över samma arbete, bedrivet med
oföränderlig hastighet. Det måste då naturligtvis vara
lättare att rätt urskilja växlingarna i intensitet (M E Mundel
i Advanced Management aug. 1950). Resultatet av
bedömningarna blev avgjort bättre, men på sina håll ansåg
man, att filmen icke återgav det verkliga arbetsförloppet
tillräckligt naturtroget och att bedömningarna skulle bli
ännu bättre, om deltagarna bereddes tillfälle att på
arbetsplatsen bedöma samma arbeten.
I maj 1951 samlades arbetsstudieingenjörerna därför till
en kurs, där de på förmiddagen fick på arbetsplatsen
bedöma lyftning av sten med stubbrytare samt lastning
och transport av kärra och på eftermiddagen samma arbete
visat på film. Förväntningarna slog emellertid ej in och
någon väsentlig förbättring kunde ej iakttas vid
bedömningarna av arbetet utfört i verkligheten. Senare fann vi också,
att samma erfarenhet gjorts på olika håll utomlands.
Som sammanfattning av de hittills erhållna
erfarenheterna av filmen som hjälpmedel för träning av
arbetsstudieingenjörer i prestationsbedömning kan man säga att man
kommit problemen ett stycke närmare inpå livet. Man har
fått ett gott intryck av hur skickligheten att bedöma
arbetsintensiteter kan variera från person till person inom
en grupp av arbetsstudieingenjörer, som är verksamma
inom ett visst arbetsområde, och därmed även fått en
uppfattning om med vilken säkerhet en arbetstid kan anges.
Man har också funnit, att ett rätt vanligt fel är att höga
och låga arbetsintensiteter icke värderas rätt.
Vid de tunga arbeten det här gällt försvåras i praktiken
prestationsbedömningen av att arbetsstudieingenjören ofta
måste studera samtliga medlemmar i ett arbetslag
samtidigt, och att det då knappast går att tillämpa någon
detaljerad bedömningsmetod, varför han blir hänvisad till
att använda en rätt summarisk totalbedömning. Man menar
även att man vid dylika arbeten icke endast kan se på de
arbetstempon, som faller under verktiden utan dessutom
måste ta stor hänsyn till vilket spilltidstillägg som skäligen
bör utgå. Spilltidstillägget bör nämligen stå i viss relation
till arbetsintensiteten under verktiden. R L
Produktions-konsumtionsdiagram. När man med hjälp
av den ekonomiska teorin vill skildra den materiella
verksamheten i samhället, sker detta i regel genom att förklara
den ömsesidiga inverkan på varandra av sådana variabler
som tillgång och efterfrågan, löner och priser m.m. Då
teorin därefter skall praktiskt tillämpas, får man oftast basera
sig på allmänna data, såsom nationalproduktens storlek,
diskontots höjd, pris- och lönenivåerna m.m. Vidare får
man inskränka sig till att beskriva begynnelse- och
sluttillstånden i den betraktade ekonomiska processen, då
mellanleden och alla de individuella transaktionerna icke
närmare kan definieras.
Uppslag till en detaljerad uppställning över det
ekonomiska beroendet mellan samhällsekonomins olika delar har
dock icke saknats. Redan 1758 uppställde den franske
filosofen Quesnay en mycket ofullständig "Tableau
Eco-nomique", som på sin tid väckte mycket stor
uppmärksamhet. Den föll dock snart i glömska, till 1900, då den
franske ekonomen Léon Wallras gjorde ett nytt försök,
som han dock inte kunde fullfölja på grund av dels
bristen på tillräckligt detaljerade statistiska data, dels det
ofantliga räknemässiga arbete som erfordras.
Sedan dessa hinder undanröjts, bl.a. genom tillkomsten
av matematikmaskinerna, återupptogs idén av professorn
i nationalekonomi vid Harvard-universitetet, Wassily
Leon-tief. Denne lyckades 1941 uppställa en tabell, som visade
beroendet mellan 21 sektorer i den amerikanska
samhällsekonomin för tiden 1919—1929. Härefter var isen bruten,
icke minst sedan olika amerikanska myndigheter funnit
användning för metodiken vid utarbetande av
specialprognoser för den sannolika utvecklingen av olika delar av
samhällsekonomin under efterkrigstiden.
Nu senast har, genom samarbete mellan Bureau of Labor
Statistics, Bureau of Mines, Department of Commerce,
Bureau of the Budget, Council of Economic Advisers och
Air Force, efter tre års arbete, utfört med hjälp av 70
statistiker och ekonomer samt i USA tillgängliga
matematikmaskiner, utarbetats en tabell, som visar beroendet mellan
produktion och konsumtion inom den amerikanska
samhällsekonomin under 1947, fördelad på 500 sektorer.
Tabell 1 ger ett sammandrag av denna tabell, med fördelning,
på 42 sektorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
