- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
634

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 12 augusti 1952 - Svenskt brännvin och svenska likörer, av Sigge Hähnel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

634

TEKNISK TIDSKRIFT

Ur smaksynpunkt finns en viss ehuru liten
skillnad mellan finsprit av potatis och av
cellulosasocker, deras fysiologiska verkan torde
däremot vara exakt densamma. Olikheten mellan
potatis- och cellulosasprit märks framför allt på
okryddat brännvin. För kryddat brännvin har
däremot ingen som helst skillnad kunnat iakttas.

Olikheten mellan potatis- och cellulosafinsprit
torde bero på att den senare har lägre halt av
högkokande föroreningar. Cellulosaråvaran
innehåller nämligen till skillnad från potatisråvaran
illasmakande högkokande ämnen som måste
avlägsnas fullständigt vid rektifieringen, medan
man med fördel kan lämna kvar en liten del av
potatisråvarans finkelolja i finspriten. Den
viktigaste egenskapen hos sprit för alkoholhaltiga
drycker av hög kvalitet är utan tvivel en lagom
hög halt av lämpliga föroreningar och inte största
möjliga renhet.

Under normala förhållanden tillverkas Okryddat
Taffelbrännvin, Bordsbrännvin, Norrlands
Akvavit och Reimersholms Aquavit av
cellulosafinsprit och alla övriga sorter av potatisfinsprit.
När tillgången på potatis blir knapp måste
cellulosafinsprit användas till akvavit och likör i
större eller mindre utsträckning. Sedan 1949 har
denna utväg dock inte behövt tillgripas. Absolut
rent Brännvin, Kronbrännvin och Skåne Akvavit
görs dock aldrig av cellulosafinsprit.

Sockret skall vara så rent som möjligt; det får
framför allt inte vara färgat med ultramarin, då
detta ämne ger svavelväte med syror som finns
t.ex. i bärlikörer.

Smaksättningen av kryddat brännvin och likör
sker i regel med aromämnen som isolerats ur
växter eller växtdelar vid Reimersholmsfabriken.
Största delen av kryddväxterna och bären
kommer från Spritcentralens egna odlingar utanför
Karlshamn och från andra svenska odlingar. I
Spritcentralens kryddgård växer t.ex. isop,
melissa, mejram, timjan, pepparmynta och
ange-lika; från andra svenska odlingar kommer
framför allt kummin, koriander och bär. Alla de
växter som behövs kan emellertid inte odlas i
Sverige utan en del måste importeras. Så är t.ex.
fallet för anis, fänkål, vanilj, citrusfrukter och
saffran.

Vid tillverkning av brännvin används aktivt kol
till kolfiltrering eller kolrening av
sprit-vatten-blandning som härvid blir brännvin. Råvaran
för kolet fås genom kolning av lövved, mest
hassel och björk. Kol av barrved och bok har
provats men visade sig oanvändbart åtminstone med
de anordningar för aktivering som står till
förfogande. Barrvedskolet ger brännvinet smak av
trätjära, och bokkolet kan inte fås tillräckligt
aktivt.

Råkolet som kommer från gårdar i
Stockholmstrakten och som därför brukar kallas "bondkol",
krossas till ungefär hasselnötstorlek, och finare

Kondensat,
gaser

Fig. 1. Aktivering av träkol; 1 överhettare, 2
aktiveringsgryta, 3 släckare, i torkugn, 5 värmeväxlare.

material sållas bort. Till aktiveringsanläggningen
kommer vidare förbrukat kol från
kolfiltrering-en för att reaktiveras. Detta kol är mättat med
vatten, och måste därför först torkas.

Torkningen sker i en liten vagnugn (fig. 1)
värmd med ånga i kamflänsrör. Kolet breds
härvid ut i tunna skikt på plåtar som skjuts in i
vagnarnas ställningar. Efter torkningen tas kolet
i en gryta, där det aktiveras med till 600°G
överhettad ånga. När aktiveringen är färdig, tappas
kolet i plåtburkar med lock, där det får svalna.
Det har nämligen så hög temperatur, att det
tänder sig och brinner upp, om man inte utestänger
luften. Efter frånskiljande av sot som
uppkommit genom mekanisk avnötning vid hanterandet
av kolet kan detta användas vid
brännvinstillverkningen.

Bondkolet behöver inte torkas men behandlas i
övrigt på samma sätt som det som redan använts
till kolrening. Kolets aktivitet mätt t.ex. genom
adsorption av metylenblått är mycket låg i
jämförelse med moderna adsorptionskols.
Hög-aktivt kol har emellertid visat sig vara
oanvändbart för kolrening av brännvin. Det ger inte den
önskade aromtypen.

Avloppsångan från aktiveringsgrytan går först
till torkugnen och därefter till en
varmvattenberedare som ingår i fabrikens
värmeledningssystem.

Halvfabrikat

Man framställer inte brännvin eller likör direkt
av råvarorna utan dessa bearbetas först till
halvfabrikat som hålls i lager och används när man
skall göra en brännvinsblandning eller en
likörbrygd.

Kolrenat brännvin

Brännvin består till största delen av finsprit
och vatten, men för de flesta sorterna och
framför allt för okryddat brännvin är det inte
tillräckligt att bara blanda dessa vätskor till
lämplig alkoholhalt. På detta sätt får man nämligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:50:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free