Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1952 - Val av stoftavskiljare, av Karl Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 9. Venturiavskiljare
( Pease—Anthony ).
En typ av avskiljare med kontinuerlig rening är
ett roterande filter, som är speciellt avsett för
fibröst material, fig. 8. Det på filterduken
uppsamlade stoftet avsuges från denna genom ett
dammsugarliknande munstycke. Det intressanta
är här att man som filtermaterial har ett mycket
glest tyg, men låter det fibrösa materialet bygga
upp ett skikt, som ökar filtreringens effektivitet.
Avskiljare av denna typ har följande
begränsningar. De kan icke användas för stoft med
fuktig, oljig, klibbig eller klistrande konsistens, stoft
eller gaser med frätande egenskaper, gaser med
hög fuktighet eller gaser med hög temperatur.
Avskiljare grundade på stoftagglomeration
med efterföljande avskiljning
Denna klass av avskiljare har fått ökad
aktualitet genom atombomb- och
atomkraftframställningens utveckling. Avgaserna vid de olika
processerna innehåller nämligen ofta radioaktivt
stoft och måste underkastas en oerhört
omsorgsfull rening. Av vissa tekniska skäl kan man inte
alltid använda elektrostatisk avskiljning, varför
man på ett eller annat sätt söker åstadkomma en
agglomeration av de ytterst små partiklarna, så
att man erhåller ett agglomerat, med tillräckligt
stora partiklar för att kunna fångas i
konventionella avskiljare. Det finns olika förfaringssätt.
Man kan exempelvis spruta in ånga eller
etylen-glykol eller vattendimma i gasströmmen eller
man kan använda ultraljud. De metoder som
kommit längst är de som bygger på
vatten-insprutning och ultraljud.
Till de högeffektiva våtavskiljarna hör
knappast de konventionella och föga effektiva
våtavskiljarna av skrubbertyp, dyskammare och
liknande, vilka visserligen är våtavskiljare men
snarast arbeta enligt den principen, att stoftet
genom kontakt fångas av relativt stora
vattendroppar, som sedan faller ut. På det högeffektiva
området finns bland annat en svensk, en finsk
och en amerikansk konstruktion.
I den senare, fig. 9, införes vätskan i eller strax
framför venturihalsen under relativt lågt tryck
och fördelas så att man erhåller en ganska
fullständig gardin av vätskan över venturihalsen.
Gasen har en hastighet av 60—120 m/s. Vätskan
atomiseras av den snabbt framströmmande
gasen och agglomerationen äger rum genom
kollision mellan stoftpartiklarna och
vattenpartiklarna. Diffusion, elektriska laddningsfenomen och
kondensation kan även bidra till
agglomerationen enligt Johnstone. Avskiljningen äger rum i
den efterföljande konventionella avskilj ären.
Effektiviteten varierar med gashastighet och
vattenmängd, vilka måste avpassas för varje
enskilt fall för att man skall nå optimalt resultat.
Dessa avskiljare kan användas för praktiskt taget
alla stoft, men kommer dock endast i fråga för
kvalificerade ändamål, eftersom
kraftförbrukningen är hög. /
I Amerika och Tyskland har man på de senaste
åren ägnat mycken uppmärksamhet åt att
undersöka möjligheterna att utnyttja ultraljud för
stoftavskiljning (Tekn. T. 1951 s. 504). Trots att
det hela nog tills vidare får anses ligga på
försöksstadiet, bör man inte förbise att metoden kan
ha ganska stora möjligheter att ge resultat i
i framtiden.
Agglomerationen av partiklarna sker genom att
gasströmmen utsättes för stående ljudvågor av
hög frekvens. De mindre stoftpartiklarna svänger
då med samma amplitud som gasen medan större
partiklar svänger med reducerad amplitud, fig.
10 — de största inte alls17.
Fig. 10. Stoftpartiklar utsatta för samma ljudfrekvens, t.v.
0,3—0,6 ju, t.h. 0,3—4,5 ,u.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
