Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 26 augusti 1952 - Målning och lackering inom industrin, av Per-Åke Wallgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 augusti 1952
683
poneringens början. Man kan givetvis inte
ugnstorka cisterner och kraftledningstolpar, men
bilar, spårvagnar och järnvägsvagnar kan ju
med fördel ugnslackeras om serierna är
tillräckligt stora.
Många säger kanske nu: "Allt det här är nog
bra, men det blir för dyrt." Som exempel på den
ekonomiska sidan av saken kan anföras målning
av en cistern på totalt 1 920 m2. Den målades
hösten 1951 två gånger med grundfärg och två
gånger med täckfärg, båda av tidigare nämnda
typ. Inklusive ställningar, sandblästring till
me-tallrent, färg och kontrollant kostade hela
kalaset 8,85 kr/m2. Livslängden kan beräknas till 15
—20 år då cisternen ligger alldeles vid havet.
Allt det som hittills anförts gäller för material
i ren luft. Innehåller luften klor, svaveldioxid,
svavelväte eller andra aggressiva ämnen måste
man lösa ytbehandlingsproblemet på ett efter
omständigheterna avpassat sätt. Tag i sådana fall
kontakt med någon av de större färgfirmorna,
som säkert kan ge goda råd, åtminstone i de allra
flesta fall.
Målning av byggnader
Med moderna målningsmaterial kan man
effektivt skydda trä, stål, betong och andra
byggnadsmaterial från förstörelse vid praktiskt taget alla
påfrestningar. Byggherrar, driftsingenjörer eller
andra befattningshavare, som är ansvariga för
byggen av olika slag, bör emellertid ta kontakt
med färgfirmor, helst innan byggena sätts i gång.
För att man skall få ett fullgott resultat är det
nämligen många gånger viktigt, att grunden för
färgen görs på ett speciellt sätt.
Alltför ofta kallas en färgfirma till konsultation,
sedan man traditionsenligt grundat stålet med
blymönja, kalkat putsväggar eller kört i gång en
produktion som alstrar sura gaser i ett rum där
det finns betong- eller putsväggar. När så har
skett är det nästan hopplöst att klara av saken
på ett förstklassigt sätt — man får improvisera.
Läggs ett målningsprogram upp i god tid, kan
däremot praktiskt taget alla problem lösas på
ett tillfredsställande sätt. I tveksamma fall har
man då även tid för kompletterande experiment.
Det är möjligt och t.o.m. lämpligt att måla på
fuktig puts med de nya latexfärgerna, som
kommit i marknaden. Detsamma gäller för speciella
klorkautschukfärger. På sista tiden har det även
kommit fram en helt ny lackfärgstyp, med vilken
man kan åstadkomma vad som förut ansågs
nästan omöjligt. Den kallas plastlackfärg och tål
både syror och starkt alkali, även vid relativt
hög temperatur. Den angrips av salpetersyra och
koncentrerad ättiksyra men klarar ca 175°C utan
att gulna eller sprödna starkt. Den används bl.a.
för märkning av varma rörledningar och där
kraven på värmebeständighet är stora. Denna
lackfärgstyp har god vidhäftning till alla material,
även till zink och lättmetaller, och kräver ingen
speciell grundfärg. Lacken har egentligen bara
två fel: den är relativt dyr och är svårare att
spruta än cellulosalackfärg.
Lackering
Den process genom vilken man ger
industriföremål ett vackert och säljande utseende och
samtidigt en hållbar och oöm yta är lackering. För
en verkstadsman kan det med säkerhet vara
svårt att välja i den rikhaltiga flora av
målningsmaterial som nu finns. Då jag nu söker ge några
allmänna råd och anvisningar förutsätter jag att
lackerna påförs genom sprutning även om
doppning och framför allt valspåläggning många
gånger kan komma till användning. Men de båda
senare processerna kräver mera speciell
behandling från fall till fall.
Med två skikt varav ett grundfärgs- och ett
lackfärgsskikt, båda ugnstorkade, kan man
åstadkomma praktiskt taget varje önskad nyans,
hårdhet och torktid. Med växande hårdhet
minskas glansen och slagfastheten något. Mycket
korta torktider medför svårigheter med glansen.
Vid all ugnslackering skall man se till att det
mellan sprutning och införande i ugnen helst
förflyter 15—20 min. Kortare tider gör att man
måste arbeta med snabbt avdunstande
lösningsmedel vilket menligt inverkar på utflytningen.
För produkter som tillverkas i stora serier och
är av likartat utseende kan mörkstrålningsugnar
rekommenderas. På föremål av tunn plåt kan en
lack torkas på 2—5 min, inen något längre
torktider bör helst väljas. Det är olämpligt att torka
föremål av grovt gods i mörkstrålningsugn.
Med ett enda ugnstorkat lackskikt kan man för
närvarande inte åstadkomma absolut
ljusbeständig lackering med god vidhäftning i kylskåpsvitt
men väl i nästan alla andra nyanser.
Skyddsvärdet hos en sådan ytbehandling är dock avsevärt
mycket sämre än det ett tvåskiktsförfarande ger.
För en mängd produkter är det emellertid fullt
tillfredsställande, t.ex. för elkaminer inomhus,
lampor, prydnadsföremål, leksaker. För
tvättmaskiner, kylskåp, cyklar och andra mera
varaktiga produkter bör däremot alltid minst två
skikt anbringas.
Vid nyplanering av konvektionsugnar för
lackering bör man tänka på att en temperatur i ugnen
på minst 125—130° C väsentligt avkortar
torktiden och ger lackfabrikanten större möjligheter
att möta olika anspråk på hårdhet, glans,
slagfasthet m.m.
Kan man av olika skäl inte ugnstorka en
produkt men vill man ändå måla den, måste man
välja en lufttorkande lack. Även i detta fall kan
lackfabrikanten erbjuda flera alternativ.
Värdesätter man snabbt genomhårdnande
väljer man lämpligen en cellulosalackfärg. Med en
sådan uppnår man en mycket behaglig glans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
