Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 2 september 1952 - Principer och metoder för fjärrmätning, av Tord Wikland, Rune Ferngren och Dag Hartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 september lf)52
701
vinkelrätt inot det läge den skulle inta vid
direktdrift enligt det enkla systemet utan servomotor.
En metod att ökà noggrannheten är att införa
mekanisk utväxling på både sändar- och
mottagarsidan och anbringa syngonsystemet på de
utväxlade axlarna. För att inte få felinställning
motsvarande ett eller flera varv på den utväxlade
axeln efter ett strömavbrott brukar man då
införa ytterligare ett syngonsystem direkt kopplat
till de outväxlade axlarna. Med ett sådant
dubbelsystem kan felvisningen nedbringas till 0,001 rad.
Ett syngonsystem har, vare sig man använder
direktdriven eller servomotordriven mottagare,
minst fem förbindningsledningar och för varje
tillkommande kanal krävs ytterligare tre
ledningar. Då många vinkelvärden skall överföras blir
således antalet ledningar stort. Trådlös
fjärröver-föring av vinkeldata från syngonelement kan lätt
åstadkommas och man når bästa resultat om
man använder tidsuppdelningsprincipen.
Fre-kvensuppdelningsprincipen är svårare att
till-lämpa, då man ej kan tillåta att det i
överföringslänken uppstår någon extra fasvridning mellan
kanalernas mätvärden (sådan extra fasvridning
uppstår lätt t.ex. i kanalsepareringsfiltren).
Radiosonden, vilken som bekant användes vid
väderobsar inom meteorologin, är en av de
enklare fjärrmätningsanordningarna som använder
radioöverföring, fig. 9. Sändaren i en typisk
installation är en batteridriven röroscillator, vars
frekvens påverkas att ändra sig som funktion av
tryck, temperatur och fuktighet i atmosfären av
tre givare av kondensatortyp. En givare är
kopplad till en aneroiddosa, en till en hygrometer och
en till en bimetallfjäder. Givarna inkopplas
successivt i oscillatorns svängningskrets av en
omkopplare som drivs av en vindmotor. Förutom de
tre givarkondensatorerna inkopplas även två
re-ferenskondensatorer. Den (vanligen)
markbaserade mottagarutrustningen består av en normal
mottagare för det använda frekvensområdet 23—
27 Mp/s, vilken försetts med en
registreringstrumma med ett markeringsstift.
Markeringsstiftet kan förskjutas längs
trumman och är vidare mekaniskt hopkopplat med
mottagarens avstämningskondensator på så sätt
att stiftets läge svarar mot frekvensinställningen.
Vid mätning ställer observatören genom
avlyssning in mottagaren på de från sonden
kommande signalfrekvenserna i tur och ordning —-
sän-daromkopplaren roterar ca 3 r/m då ballongen
är nära marken och ca 1 r/m på de höga
höjderna, vilket ger mellan 4 och 12 s varaktighet
för varje signalfrekvens. Så snart observatören
ställt in frekvensen utlöser han en slagbygel, som
slår på markeringsstiftet så att ett märke
erhålles på det på trumman fastsatta
diagrampapperet. Trumman vrides av ett urverk med
konstant hastighet. De sannolika medelfelen vid
sondering är av storleksordningen ± 5 mb, 0,4°C
Fig. 9. Schema för radiosond enligt Väisälä.
ocli ± 10 % i relativ fuktighet. Pålitligheten är
hög; endast några procent av sonderingarna
brukar misslyckas.
Vi skall nu lämna exempel på ett
fjärrmät-ningssystem arbetande efter
frekvensuppdel-ningsprincipen. Vi väljer ett amerikanskt system
avsett för flygande robotar, fig. 10. Dess
prestanda är följande:
Antal överföringskanaler,
kontinuerligt ............... max. 14
Räckvidd vid sändareffekt 2 W km 25—40
15 W km 65—115
Vikt hos den flygburna utrustningen
inkl. givare och batterier...... kg 6
Utrymme för flygande utrustning cm3 2 340
Sändardata:
Frekvensområde ............ Mp/s 215—230
Maximalt frekvenssving...... kp/s ± 125
Normal uteffekt .............. W 2
Dimensioner ................. cm 5 X 12,5
Vikt ......................... kg æ 0,5
15 W tillsatsens vikt .......... kg æ 1,0
Mottagardata:
Minsta ingångsspänning......./<V 20
Valbara underbärvågfrekvenser p/s 400 560 730 960
1 300 1 700 2 300 3 000 3 900 5 400 7 350 10 500 14 500
22 000 30 000 40 000 52 500 70 000
Frekvenssving ................n/o ±7,5
Uteffekt per kanal
genom 330 ohm belastning____mA — 10 till + 10
Som primärgivare kan här variabel induktans,
variabel resistans och trådtöjningsgivare
användas. Varje givare ingår som svängningselement
i sin oscillator (sekundärfrekvensoscillator)
svängande med tonfrekvens. I systemet används
normalt inte mer än sex tonfrekvensoscillatorer,
men upp till fjorton tonoscillatorer kan
användas utan att interkanalöverhörningen blir för
stor. Om man önskar överföra fler mätvärden
måste flera givare i tidsföljd inkopplas att styra
ut en kanal. En kanal kan på detta sätt
kom-muteras med upp till 30 primärgivare. Samtliga
sekundärfrekvensoscillatorers utspänningar
hopblandas och resultantspänningen får modulera
sändaroscillatorn (antingen AM- eller
FM-modu-lering). På mottagarsidan särskiljes de olika
sekundärfrekvenserna med filter.
Då det ovan beskrivna systemet användes t.ex.
i ett flygplan måste givetvis en viss urskiljning
göras mellan vilka givare, som skall kopplas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
