Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 2 september 1952 - Böcker - Bilismen i Sverige 1952, av Einar Bohr - Husbyggnad, av Rg - Adhesion and adhesives, av Olle Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1952
■ 711
för järnvägarna är alltså betydligt längre. Räknat i pengar
är bilarnas andel av transportarbetet i landet 67 ■% för
persontrafiken och 65 ö/o för godstrafiken.
Beräkningarna av transportarbetet har delvis gjorts av
Industriens Utredningsinstitut. I den mån de avser
beställningstrafik, är de väl riktiga. Siffrorna för den privata
bilismens transportarbete torde dock i stort sett grunda
sig på ren uppskattning och vara osäkra, vilket borde
nämnts. Uppgiften för personbilstrafikens transportarbete i
personkm grundar sig på dels en uppskattning av årlig
körlängd (sannolikt Svenska Vägföreningens
stickprovsundersökning med siffran ca 10 650 km per fordon och år)
samt dels på en uppskattning av bilarnas bemanning (ej
fullt 2 personer per bil). Denna siffra synes vara resonabel.
Jämförelsesiffran för motorcyklar motsvarar ca 3 000 km
per fordon och år, vilket med största säkerhet är en
betydligt för låg siffra. Vid uppskattningen av motorcyklarnas
årliga körlängd har troligen bl.a. även Väg- och Vattens
trafikräkningar utnyttjats. Dessa trafikräkningar, som har
vägtekniska uppgifter, motsvarar sannolikt icke alls den
verkliga trafiktätheten i landet. De avser för det första
endast landsbygden (denna uppgift borde ha nämnts) och
för det andra kan 5—6 trafikräkningspunkter per län icke
uppta lokaltrafiken i nämnvärd grad, särskilt motorcyklar
och cyklar, även om punkterna gäller korsvägar.
Det var här endast fråga om ett par småanmärkningar.
Automobilindustriföreningens statistiska arbete kan på det
högsta rekommenderas, icke blott för speciellt
fackintres-serade utan även för alla, som har intresse för vårt lands
materiella utveckling, där bilismen och angränsande
verksamhetsgrenar icke blott är en viktig faktor ur ekonomisk
och folkförsörjningssynpunkt utan även en slags indikator
på vårt välstånd. Einar Bohr
Husbyggnad, av Fritz Ejderby. Tiden, Stockholm 1952.
196 s., 178 fig. 14,50 kr.
Boken redogör för material, konstruktion och
arbetsförfarande av traditionellt slag från grunden till yttertaket.
Förf. vänder sig dels till studerande vid tekniska skolor
och dels till egnahemsbyggare — vilket gjort att boken
inte lämpar sig för någondera. För tekniska studerande är
flera kapitel alltför elementära, medan egnahemsbyggarens
begrepp trasslas till av sådana avancerade konstruktioner
som förstärkning av undergrunden med cement- och
vattenglasinjektering eller glidformsgjutning av betonghus, för
att ta några exempel. Dessutom har man en känsla av att
boken i alla stycken inte är riktigt up to date. Några
exempel: vissa kostnadsuppgifter lämnas med 1947 års prisnivå,
vilket nu säger oss mycket litet; ett vanligt korsarmerat
betongbjälklag har försetts med diagonalarmering i hörnen
(vem gör så i dag?); lättbetongen i murverk har behandlats
i förbifarten på två sidor, medan tegel krävt 18 osv. Rg
Adhesion and adhesives, redigerad av N A De Bruyinie
& R Houwhnk. Elsevier, Amsterdam 1951. 517 s., 205 fig.,
65 tab. 37,50 hfl.
Redaktörerna för denna handbok, av vilka speciellt den
förstnämnde är en välkänd forskare inom
limningsteknikens område, anger i företalet att de avsett att i en
volym sammanställa informationer om adhesionens allmänna
grunder och olika bindemedels teknologi i form av
uppsatser av utvalda specialister.
Boken är uppdelad i två huvuddelar, behandlande
adhesionens och limningens teori samt bindemedlens
teknologi. I första delen diskuterar Houwink allmänna villkor
för vätning och adhesion och Staverman de molekylära
krafterna. På senare år har man gjort stora framsteg inom
adhesionens fysik, vilka dessa båda författare här redogör
för.
Olika bindemedels reologi, dvs. deras viskösa och
plastiska egenskaper, behandlas i en utmärkt uppsats av
Hoekstra och Fritzius, som ger en fyllig introduktion i
detta ämne och ett väl disponerat urval ur tillgängliga
teoretiska och experimentella data. Olika limtypers
reo-logiska egenskaper före, under och efter härdningen
behandlas. Av speciellt intresse är studiet av
limskiktstjock-lekens inverkan på limfogars hållfasthet.
Det följande kapitlet om limfogars statik av Mylonas och
De Bruyne infriar helt de stora förväntningar på
innehållet, som författarnamnen motiverar. I en första
teoretisk del behandlas spänningsfördelningar i enkla fogtyper,
speciellt överlappsskjuvfogar, med studium av inverkan av
limskiktets och fogmaterialens geometri och elastiska
egenskaper, ävensom kvarvarande spänningar och dessas
orsaker. Förband i trä, metall och glas-metall behandlas.
I ett andra avsnitt beskrives några experimentella
undersökningar, till största delen fotoelastiska, vilka är av stort
intresse och vars resultat jämföres med teorin.
Bokens andra del innehåller värdefulla uppsatser av nio
olika specialister om framställning av olika bindemedel,
deras egenskaper och användning. Här behandlas icke
endast alla de ämnen som vanligen gemensamt kallas lim,
utan även vitt skilda slag av bindemedel, från animaliska
och vegetabiliska lim, dextrin, konsthartslim m.m., till
portlandcement och lödtenn.
Cornwell inleder avsnittet om organiska bindemedel med
ett kapitel om animaliska limprodukter, dessas beredning
och adhesionsegenskaper samt industriella användning i
trä-, pappers-, textil- och slipmaterialindustrin.
Vegetabiliska bindemedel, såsom dextrin och andra
stärkelsebas-lim, naturgummi, behandlas av Lee, som så gott som helt
ägnar sig åt limframställningens kemi.
Moderna konsthartslim av en mångfald olika slag för
trä-och metallimning m.m. behandlas av Chapman, som ger
en klar klassificering av de olika limtyperna och ganska
ingående beskriver deras sammansättning och
framställning. Termohärdande plastlim (duroplaster) såsom
fe-nolhartser, karbamid-formaldehyd, melamin-formaldehyd,
epoxihartser och relativt nya siloxanhartser beskrives.
Bland termoplastiska limtyper behandlas polyvinyl- och
akrylathartser samt cellulosaestrar. Härdningsdata och
hållfasthetsegenskaper m.m. anges för samtliga limtyper.
Asfaltbitumens struktur, reologi och praktiska användning
behandlas av Saal.
I de följande kapitlen om oorganiska bindemedel
behandlas vattenglaslim och dess praktiska användning
ingående av Wills. Limning av glas, metall, kryssfaner och
vellpapp, speciellt den sistnämnda produkten, beskrives
utförligt. Andra tillämpningar är fiberplattor,
kartongtillverkning m.m. Wills har även fått med ett kapitel om
olika slag av oorganiska cement. Data för portlandcement,
gips, murbruk, dentalcement m.m. kunde man kanske ej
ha väntat sig i en bok av detta slag, men de är icke desto
mindre välkomna.
Gummilimtyper baserade på naturgummi och syntetiskt
gummi behandlas av Salomon och Schönlau, som
beskriver rågummis egenskaper, vulkanisering,
ebonitframställ-ning, hartsblandningar, bindning av gummi till metall,
"tape"-framställning jämte provmetoder för gummilim.
Tennlödning har vissa likheter med limning och Lewis
behandlar lödning i ett mycket instruktivt kapitel med
tonvikt på ytbehandling för god vätning och adhesion samt
inverkan av lödtennets sammansättning på fogstyrkan.
Slutligen bidrar De Bruyne med ett värdefullt kapitel om
teknologiska prov av vitt skilda limtyper.
En stor förtjänst hos denna bok är att samtliga kapitel
försetts med rikhaltiga referenser (totalt ca 750),
varigenom ej endast de mindre initierade utan även
specialiserade tekniker torde finna mycken värdefull information
i boken. Uppdelningen av boken i två huvuddelar är
synnerligen välbetänkt och bidrar mycket till redigheten i
innehållet. Emellertid har dispositionen av de olika
kapitlen i andra delen blivit ganska heterogen, något som
knappast torde kunna undvikas då så många författare
med helt olika specialiteter medverkar. Man saknar i viss
mån sådana tabellsammanställningar med enhetliga järn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
