Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 16 september 1952 - Brännkammare för reaktionsmotorer, av Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1952
■ 733
Brännkammare för reaktionsmotorer
Civilingenjör Carl Larsson, Finspång
I och med gasturbinens och kanske speciellt
reaktionsmotorns framväxt har en ny era inom
förbränningstekniken inletts. Det gäller här inte
bara att frigöra exceptionellt stora
värmemängder i en relativt snabb luftström. För
flygmotor-brännkammare, där utrymmet med
nödvändighet måste pressas till det yttersta, måste detta
dessutom genomföras inom motorns maximala
frontarea och på en sträcka, som i allmänhet är
kortare än motordiametern.
Svårighetsgraden illustreras av
eldrumsbelastningen. För en flygmotorbrännkammare ligger
den vid ca 60 Mkcal/m3h at a, medan den för en
oljeeldad marinpanna av i dag håller sig vid 2,5
Mkcal/m3h. Dessutom tillkommer den höga
lufthastigheten i brännkammaren, som om man
räknar med konstant hastighet över det maximala
tvärsnittet går upp till ca 30 m/s. I en
bunsen-brännare är hastigheten mindre än 3 m/s.
Konstruktionsprinciper
Flygmotorn är en mycket kompakt
konstruktion, fig. 1. Motorn tangerar maximala frontarean
vid inlopp, brännkammare och turbindel. För att
man i en motor med tubbrännkammare, fig. 2,
skall få ett gynnsamt blandningsförhållande och
rimliga hastigheter måste en mindre del av
luften avdelas till en förbränningszon. Omkring
25 % av luften tillföres denna primärzon, som
begränsas framtill av ett flamhuvud och på
sidorna av ett flamrör. Resten, dvs. större delen
621.45 : 662.921
av luften, går genom ringspalten utanför
flam-röret och kyler detta, för att längre nedströms
passera genom hål i flamröret och blandas med
de heta förbränningsgaserna. Bränslet tillföres
primärzonen i droppform genom en spridare
placerad i flamhuvudet och med insprutning
nedströms.
Bränslet kan även tillföras i ångform, såsom
sker i förångningsbrännkammaren, fig. 3.
Bränslet sprutas in i fyra rör, vilka längre nedströms
krökts framåt. Flamman, som omger rören,
värmer upp dessa, så att bränslet förångas. En viss
luftmängd passerar även genom rören för att
kyla dessa eller för att förhindra krackning av
bränsle på väggarna eller möjligen av
förbränningstekniska skäl. Av allt att döma fungerar
denna typ av brännkammare mycket
tillfredsställande, och konstruktörn, Armstrong
Sidd-ley, har använt den även i sin senaste motor,
"Sapphire".
De båda ovannämnda brännkammartyperna är
f
Föredrag i avd. Mekanik den 9 oktober 1951.
Fig. 2. Brännkammare till de Havillands "Goblin"-motor
(1945)"; A diffusordel, B ledskenekrans för luftrotation, C
munstycke, D flamhuvud, E genomtändningsrör, F hål för
sekundärluft, G ytterhölje, H flamtub, J gassamlare, K
turbin, L turbinskovlar.
Fig. 1. Genomskärning av General Electrics axialmotor 3-47 med 2 800 kp dragkraft, vikt 1 125 kg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
