- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
753

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 16 september 1952 - Nya metoder - Jonbytare för mjukgörning av vatten i bilkylare, av SHl - Andras erfarenheter - Reaktionsmotorn i Mig-15, av sah - Kugghjul av pulvermetall, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 september 1952

■ 753

Fig. 1. Apparat
för mjukgörning
au kylvatten för
bilmotor.

Jonbytare för mjukgörning av vatten i bilkylare. Hårt

vatten ger avsättningar på kylytorna i en bilmotor,
varigenom värmegenomgången försämras. För att förhindra
detta har man i USA konstruerat en liten
mjukgörnings-apparat med jonutbytare. En del av det cirkulerande
kylvattnet leds in upptill i apparaten (fig. 1) och rinner ned
i en påse innehållande jonbytare och
korrosionsinhibi-tor. Påsen, som är av tyg behandlat med polyeten, sitter i
ett hölje av fenoplastimpregnerat papper. Det hela bildar
en utbytbar patron, som placeras i en metallbehållare
inkopplad i kylvattensystemet.

Fyllningen i påsen består av 55 g Amberlite IR-120
blandad med en inhibitor (natriummerkaptobensotiozol) och
borax, den senare för reglering av vattnets pH.
Vätskeflödet genom mjukgörningsapparaten är 23 1/h vid en
körhastighet på 50—65 km/h. De efter mjukgörningen
kvarvarande karbonat- och bikarbonatjonerna ger tillsammans
med boraxen vattnet ett pH på 7,5—9,0 som är idealiskt
för hindrande av korrosion. Fyllningen räcker för
mjukgörning av 15 1 vatten innehållande 500 mg/1
kalciumkarbonat. Man rekommenderar byte av patron två gånger årligen
(Chemical Engineering mars 1952). SHl

Andras erfarenheter

Reaktionsmotorn i Mig-15. Då det ryska stridsflygplanet
Mig-15 (Tekn. T. 1951 s. 24) först uppenbarade sig i Korea
antog man att dess reaktionsmotor var en av de brittiska
Rolls Royce "Nene"-motorerna med 2 250 kp dragkraft som
på sin tid hade levererats till Ryssland, eller ryskbyggda
kopior av denna motor. Med ledning av erfarenheterna
från flygstriderna i Korea samt ett exemplar av flygplanet,
som har kommit i amerikanarnas händer, har man nu
konstaterat att ryssarna genom eget utvecklingsarbete har fått
fram en bättre version av motorn med nära 500 kp högre
dragkraft, som kan höjas med ytterligare 300 kp genom
vatteninsprutning.

Liknande vidareutvecklingar av "Nene"-motorn har
visserligen åstadkommits i Storbritannien av Rolls Royce
("Tay"-motorn) och i USA av Pratt & Whitney (J-48),
med ungefär samma dragkraftsökning till följd, men
ryssarna har gått sina egna vägar. Sålunda har
brännkamrarna fått 15 lo/o större yta, turbinskovlarna har gjorts längre
och bredare, och utblåsningsrörets area har kunnat göras
30 •/• större än hos originalet, allt inom samma
ytterdiameter för motorn.

Genom användning av eldhärdigare stållegeringar har
brännkammartemperaturen vid turbinintaget kunnat ökas
till 870°C. Den erforderliga avkylningen bakom primära
förbränningszonen har ryssarna löst på ett bättre sätt än
både britter och amerikanare, genom att införa utspädning
med ytterluft genom en perforerad ring.
Andra konstruktiva förbättringar jämte omdömesgillt val
av material på särskilt påkända punkter bidrar till att
förstärka intrycket av Sovjetunionens prestationsförmåga.
Även tillverkningens kvalitet anses stå i jämnhöjd med den
amerikanska; de ryska arbetarna visar bland annat
särskild skicklighet i motståndssvetsning av tre plåttjocklekar.

Den ryska reaktionsmotorn ger Mig-15 en topphastighet
som uppskattas till 1 080 km/h, och en sensationellt hög
stighastighet, över 3 100 m/min vid havsytan. Stigtiden till
9 km ligger under 6 min och Mig-15 :s prestanda på denna
höjd upp till topphöjden 15 km anges vara extremt god.

Till stor del beror detta även på att flygplanet väger
endast 6 t mot de 8 t som den amerikanska F-86A "Sabre"
väger. Viktminskningen har åstadkommits främst genom
att Mig-15 saknar en stor del av den utrustning som den
amerikanska flygledningen anser nödvändig för förarens
säkerhet och bekvämlighet.

Med hänsyn till den snabbhet med vilken strider mellan
reaktionsdrivna jaktplan numera utspelar sig och den
eldkraft som de har till sitt förfogande börjar man emellertid
även i USA nu sätta i fråga huruvida t.ex. bepansringen
av föraren har kvar sitt berättigande. En talesman för
amerikanska försvaret har också sagt. "Vi gör våra
flygplan så säkra för föraren att vi dödar honom" (Aviation
Week 7 juni 1952, Flight 25 juli 1952). sah

Kugghjul av pulvermetall. Man kan numera framställa
kugghjul med överraskande stor hållfasthet av järnpulver
blandat med koppar. Vid tillverkning av stora serier ger
metoden en billigare produkt än gjutning och bearbetning
med skärande verktyg. Särskilt osymmetriska delar görs
betydligt billigare av metallpulver än på annat sätt.
Kugghjul av pulvermetall kan användas för små till medelhöga
belastningar. Följande värden på materialets mekaniska
egenskaper kan anges:

Efter sintring Efter impregnering
med koppar
dragbrott- förläng- dragbrott-
förläng-gräns ning gräns ning
kp/cms •/« kp/cm2 ®/o

Järn med 7,5 ®/o koppar ... 2 500 0,8 4 900 1

Järn med 1 */o kol ................2 500 0,8 6 000 1

Järn ..............................................1 400 15,0 4 200 20

* Mässing ........................................2 100 20,0 — —

Vid tillverkningen utgår man från ett fint metallpulver,
vanligen bestående av 93 °/o järn och 7 ’% koppar. Detta
pressas i en form under högt tryck (3 000—8 500 kp/cm2)
till arbetsstycken som sintras vid en temperatur
understigande metallens smältpunkt i en atmosfär med noggrant
reglerad sammansättning. Härvid stiger materialets
hållfasthet mycket. Som ovan angivits når denna ca 2 500
kp/cm2, men metallens förlängning och slaghållfasthet är
liten. Dessa egenskaper kan dock förbättras genom
efterbehandling.

En vanlig metod är prägling följd av ny sintring. Detta
förfarande kan upprepas flera gånger, varvid metallen får
större täthet och hållfasthet för varje behandling. Den
mest lovande metoden för närvarande är emellertid
impregnering med en smält metall. Man lägger härvid ett
stycke av en relativt lättsmält legering i kontakt med
arbetsstycket och upphettar detta i reducerande atmosfär

Fig. 1.
Press-verktyg för ett
enkelt kugghjul
av pulvermetall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:50:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0769.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free