Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 30 september 1952 - Böcker - Teknikk og samfunn, av Gunnar Oxaal - Elektroteknisk handbok, bd 5, av D H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
806
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
midte en ung mann, Anton Rosing, som kom til å bli en
Wergeland på det materielle plan.
For Rosing sto det klart at Norges fremtid i teknikkens
tidsålder, som han med stor skarpsindighet forutså, ville
være betinget av at et bredt opplysningsprogram kunne
lanseres og virkeliggjøres. Et av hans redskaper, hans
vik-tigste i dette pionerarbeidet, ble Den Polytekniske
Förening. Sammen med noen få fremstående
naturvitenskaps-menn og ingeniörer tok han initiativet til denne föreningen,
hvis første lovparagraf innledes med: "Den Polytekniske
Förenings formål er utbredelse av naturvitenskapelige og
tekniske kunnskaper .. ."
Denne förening har i de forløpne et hundre år vunnet et
stort ry for saklig og grundig behandling av
teknisk-øko-nomiske og andre samfunnsmessige emner. P.F., som
föreningen kalles til daglig, er endog blitt kält Norges tekniske
storting — og med stor rett, for neppe en teknisk sak av
betydning har gått denne talerstol förbi.
En vesentlig del av P.F:s styrke ligger uten tvil i at
föreningen ikke er noe akademi, men et åpent forum for alle
teknisk-naturvitenskapelig interesserte. Det norske
tids-ékrift Teknisk Ukeblad, som utgis av Den Norske
Ingeniør-forening og Den Polytekniske Förening i fellesskap, er en
direkte fortsettelse av Polyteknisk Tidsskrift, som ble
star-tet i 1854 som P.F:s organ.
Det må regnes som forfatteren og historikeren Kåre
Fastings fortjeneste, at han med "Teknikk og samfunn"
har bragt Norges industrielt ekspansjon og Rosing-kretsen
inn under synsvinkelen Henrik Wergeland. Han oppnår
derved å kaste nytt og forfriskende lys over begivenheter
og handlemåter som reprodusert direkte fra støvete arkiver
og avisfolianter, kan virke drepende tørre. Og det er ikke
fristeisen til et journalistisk kunstgrep, men en erkjennelse
av den dypere, kulturhistoriske sammenheng som har ledet
forfatteren til en slik komposisjon av stoffet. For meg
synes det utvilsomt at boken har adskillig å gi også et
svensk publikum. For et ikke-norsk publikum kan det
enda en gang være nødvendig å presisere at det var høyst
spesielle historiske forutsetninger det norske folk var
underlagt föran den tekniske tidsålder, og at man deri må
søke förklaringen på den dominerende rolle P.F. kom til å
spille.
Boken leder i de første kapitler leseren inn i det
forut-setningsmessige grunnlag som er skissert föran, og gir
der-nest biografiske skildringer av de seks sentrale
personligheter som regnes som P.F:s stiftere. Tilnærmingen
mel-lom naturvitenskapene og teknikken blir viet bred omtale,
og til belysning av P.F:s store samfunnsinnsats finnes de
store merkesaker behandlet slik de avtegner seg gjennom
forhandlingene i föreningen. Det er veg- og
jernbane-prosjekter, spörsmålet om et norsk jernverk, elektrisiteten
med kraftutbyggingen i sitt følge, sosiale problemer og,
som den store programsak, reisingen av Norges Tekniske
Høgskole.
P.F. kunne meget vel ha ført en passivt mediterende
til-værelse — men ordene i første paragraf "... utbredelse av
kunnskaper...", har virket forpliktende og har vært
etter-levet i den grad at föreningens posisjon i dag er sterkere
enn noensinne. I sin store medlemsstokk teller den en
vesentlig del av Norges äller fremste og mest innflytelsesrike
skikkelser innenfor næringsliv, offentlig administrasjon,
forskning og undervisning. Disse er föreningens ryggrad.
Den sterke oppslutning om föreningen av alle medlemmer
og andre teknisk interesserte i Norge gir den en bred rygg,
kraftige skuldrer og et våkent blikk mot fremtiden.
Boken om Den Polytekniske Förening er et betvdelig verk
og tjener både forfatteren og föreningen til all ære. Verket
har fått et vakkert typografisk utstyr og er et verdig
mil-merke for en vital hundreåring. Jeg betenker meg ikke et
øyeblikk på å gi boken min beste anbefaling også utenfor
mitt lands grenser. Den er i virkeligheten en historiebok i
Norges materielie vekst til selvstendig rike.
Gunnar Oxaal
Elektroteknisk handbok, bd 5, av J Körner, Chr.
Beck-Friis, E Lundström, T Malmström & O Norell. Natur
och Kultur, Stockholm 1951. 962 s., ill. 75 kr.
Den ständigt växande bokfloden på det teletekniska
området har fått ytterligare ett tillskott genom att denna
handbok utkommit med ett femte band behandlande radio,
radar, television och ljudteknik. I band 4 behandlades
teletekniken tillsammans med andra ämnen, men de
landvinningar som gjorts särskilt på radioområdet under det
gångna decenniet har varit så stora att teletekniken måst
brytas ut. Trots att boken har nära tusen sidor kan man
emellertid inte påstå att ämnet blivit uttömmande
behandlat.
Boken behandlar i huvudsak radiovågornas egenskaper,
mångskiftande användningsformer samt de byggelement
och den teknik som utvecklats härför. Radar och television
behandlas såsom exempel på radiovågornas
användningsformer och ljudtekniken har behandlats såsom varande en
integrerande del i radiokommunikationstekniken. Bokens
olika kapitel har skrivits av olika författare, var och en
specialist inom sitt område. Sammanlagt har 23
specialister medverkat. Genom att boken har så många
medarbetare har de olika ämnena blivit allsidigt belysta, men
man märker tydligt nackdelarna härav. Några kapitel är
sålunda väl genomarbetade och väl disponerade, andra åter
ganska magra; man har inte heller lyckats genomföra en
någorlunda konsekvent terminologi och
symbolframställning, och trots att redaktören O Norell säkerligen gjort
en god prestation har upprepningar inte helt kunnat
undvikas.
Bokens bästa kapitel är enligt min mening Hugo Larssons
kapitel om radar. En av orsakerna till att detta kapitel är
så bra är att det, till skillnad från de andra kapitlen
(undantag är kapitlet om rörlig radiotrafik), är skrivet så att
även de historiska vyerna kommit fram. Ett annat kapitel
som också är mycket bra är B Nilssons och H Werthéns
kapitel om television. I detta kapitel har bl.a.
färgtelevisionen fått ett ganska stort utrymme.
Ett kapitel som däremot är ganska intetsägande är R
Janssons och Ulf Johanssons kapitel om de viktigaste
mätinstrumenten. Här verkar det som om förf. samlat ihop
instruktionsböckerna över de radiotekniska mätinstrument
de använder i sin dagliga gärning, ritat av apparaternas
kopplingsscheman och översatt valda delar ur dessa
instruktionsböcker. Detta kapitel är väl elementärt skrivet
och står som en kontrast emot det omedelbart framför
detta placerade kapitlet om grundläggande elektricitetslära
av E T Glas. Redaktören säger i bokens förord att Glas
kapitel lämpligen kan läsas som en koncentrerad
repetitionskurs, men den som kan läsa Glas kapitel som en
repetition är säkert väl förtrogen med de flesta av de i
mätinstrumentkapitlet behandlade instrumenten;
åtminstone vet han hur vridspol- och vridjärnsinstrumenten är
uppbyggda. Mikrovågtekniken använder väl ett och annat
mätinstrument värt att beskriva i detta kapitel!
Ytterligare mycket skulle kunna sägas om denna
gigantiska handbok. B Josefssons kapitel om ledningar,
vågledare och resonatorer är ett vetenskapligt mästerverk, så
ock kapitlet om kretsar och kopplade kretsar av samma
förf. B. Hård har i ett kapitel på 30 s. behandlat antenner.
Detta kapitel har också sina förtjänster, men nog hade
det varit värdefullt om flera antenntyper behandlats; de
dielektriska antennerna och slitsantennerna omnämnes
bara i förbigående, och linsantenner finns ej alls omtalade.
Ljud och ljudteknik behandlas på 140 s. av A Holtzberg,
Claës Wachtmeister och H Marcus. Den senare av dessa
har bidragit med ett kapitel om tonfrekvensförstärkare.
Ett stort antal tabeller har sammanställts av O Norell och
G Svala och införts sist i boken. Man skulle kunna önska
sig fler sådana tabeller samt gärna en omvandlingstabell
för måttenheter.
Sammanfattningsvis kan sägas att handboken är ett
värdefullt tillskott; den bör vara en god lärobok för tekno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
