Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 oktober 1952 - Nybyggen - Vattenkraft för aluminiumindustrin, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
822
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Kitimat-projektet, situationsplan.
160 M$ och väntas bli färdig under 1954. Dess produktion
skall bli 100 000 t/år aluminium, men anläggningen
kommer att i färdigt skick ge 450 000 t/år. Den beräknas då ha
kostat ca 500 M$.
Vattendelaren mellan östra och västra Kanada går nära
västkusten, där djupa fjordar tränger långt in i landet; i
dalgångarna har bildats stora, långsträckta sjöar.
Nederbörden uppgår till ca 2 500 mm, mest i form av snö, som kan
lägga sig till 1,0 à 1,5 m djup. Klimatförhållandena är
sådana att markarbeten kan bedrivas under blott 6—8
månader per år.
De nya anläggningarna, kallade Kitimat-projektet (fig. 1),
innebär att floden Nechakos naturliga avrinning åt öster
spärras med en damm vid Kenney, så att dess vatten via
ett antal betydande sjöar ledes västerut och slutligen
genom en tunnel och kraftstation vid Kemano avbördas en
genväg till Stilla havet.
Nederbördsområdet är sammanlagt 15 000 km2, vartill
kommer 750 km2 för Nanika—Kidprice-sjöarna. Tjugoåriga
observationer visar att medelvattenmängden vid Kenney är
1 940 m3/s; maximum månadsvis var 7 245 och minimum
300 m3/s. Medelvattenmängden är vid Tahtsa 27, vid
Ne-chako (exkl. Tahtsa) 157 och vid Nanika—Kidprice
28 m7s.
För första regleringsstadiet, som omfattar endast
Tahtsa-sjön, erfordras 280 milj. m3 för att fylla magasinet. I nästa
stadium erfordrar Nechako-magasinet 24 000 milj. m8 och
Nanika 510 milj. m3. Regleringshöjden i Nechako blir
normalt 2,0 m och under lågvattenår 5,18 m. Bruttofallhöjden
blir normalt 787 m.
Spärrdammen i Nechako-floden är placerad där floden
passerar en djup klyfta, kallad Grand Canyon. Grunden
består här av relativt lösa tertiärbergarter. Tvärs under
floden går här emellertid en ca 100 m bred fältspatgång,
som får tjäna som tätkärna. Dammen utföres av
stenfyll-ning med stentäckt, tätande lager jämte filterjord på
uppströmssidan. Under tätkärnan injekteras med 3 kp/cm2
tryck i berget till 7,5 m djup.
Dammen, som är av den beprövade Nantahala-typen, får
högsta höjd 92 m och längd 460 m. Man har utgått från
att dammen skall bli underhållsfri och stabil med mycket
stor säkerhet: "den skall hålla icke blott i historisk utan
i geologisk tid". Krönbredden blir 12 m. Uppströmsslänten
lutar 1 : 2,5, nedströmsslänten 1 : 1,75. Dammlinjen får en
svag välvning mot vattentrycket. Modellförsök och
skak-bordsprov har utförts med hänsyn till stabilitet mot
jordbävningar. Omkring 2,83 milj. m3 fyllning åtgår.
Avbördning av överflödsvatten, intill 850 m3/s, kan ske
över en enkel 138 m bred överfallsdamm. som via en
dalgång och Skinsjön leder vattnet en omväg till
Nechako-floden. Invallningsdammar erfordras vid sex lågpunkter.
Samtliga utförs av stenfyllning med tätskikt på
uppströmssidan. För det framtida Nanika—Kidprice-projektet
erfordras en spärrdamm vid dessa sjöars naturliga avlopp samt
en tunnelförbindelse med Tahtsasjön. Tunneln får ca 4 m
diameter och 6 km längd.
Till kraftstationen vid Kemano utspränges nu en 16,3 km
lång tilloppstunnel; ytterligare en likadan tunnel
tillkommer i framtiden. Intaget utföres som vanligt av betong
med grindar och sättfalsar samt förses med en 4,2 X 7,9 m
lucka för vardera tunneln.
En ekonomisk analys av tunneldimensionerna, varvid
Kutters N-värde antogs till 0,040 vid oklädda och 0,014 vid
klädda tunnlar, gav till resultat att tvenne tunnlar med
7,62 m diameter var något förmånligare än en tunnel med
10,67 m diameter. Man förutsatte att 10 ’°/o av
tunnellängden skulle erfordra beklädnad.
Till skillnad mot vanligt amerikanskt, men i likhet med
europeiskt bruk, har tilloppstuberna och maskinstationen
placerats inne i berget av följande skäl. Tuber i berg
kräver mindre stålmängd än de friliggande, enär berget efter
injektioner intill tuberna kan uppta en del av
påkänningarna i plåten. Friliggande tuber kräver kraftiga upplag och
förankringar. De är vidare sårbara vid luftanfall och
skogsbrand; om skog saknas, kan de skadas av snö- eller
jordskred. I berg erfordrar de intet underhåll på utsidan.
En maskinstation djupt i berg är även skyddad mot
flyganfall och kan få bättre berggrund. Användande av
hård-metallborrskär har förbilligat bergarbetet.
Anläggningsarbetet kan bedrivas året runt; betongkvantiteten minskar
liksom underhållskostnaderna. Verksamheten vid
stationens drift blir mer oberoende av klimatet.
Efter lågtryckstunneln följer ett utjämningsgalleri och ett
byxrör med 3,3 m diameter i grenarna; de avstängs med
tryckoljemanövrerade trottelventil 90 m nedanför
förgreningen. Omedelbart därunder finnes luftintag för
tömning. Tryckrören är 3,3 m i diameter och 120 m långa,
vardera betjänande fyra aggregat. De delar sig därför
längst ned i fvra grenrör med 1,5 m diameter. Tryckrören
är av plåt och ingjutna i betong. Mellan plåten och
betongen injekteras med cementbruk. De är förlagda i 48°
lutning. Plåttjockleken är, inkl Vie" tillägg för röstning,
9/ie" vid övre änden, l15/ie" 45 m ovanför grenrören, där
tjockleken blir 2ZU". Alla skarvar skall röntgas. Varje
grenrör till turbinerna förses med sfäriska trottelventiler med
1,30 m diameter.
Maximihastigheten i dessa rör blir 7,1 m/s. Bergets
hållfasthetsegenskaper vid trycktuberna har undersökts genom
att en 3 m provsfär, kringgjuten med betong, utsattes för
2,53 kp/cnr invändigt tryck, motsvarande ca 3 gånger
drifttrycket. Provningsresultatet visade, att bergets
elasticitetsmodul var 105 000 kp/cm2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
