Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 oktober 1952 - Nya metoder - Ändlöst band för bandspelare, av sah - Ellytisk aluminering, av SHl — U T—h - Magnetisk nivåindikator, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
824
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
cylinder, vars omkrets med ca 10 l0/o överstiger bandets
längd.
De nygjutna banden har till en början en yta med hög
friktionskoefficient. Efter någon timme dispergerar en del
av paraffinet till ytan, och en glatt hinna uppstår, som
förnyas allt eftersom den slits bort. Härigenom kan bandet
avspelas i direkt kontakt med avspelningsdonets
polstycken, och därmed ge en återgivning av hög kvalitet
(En-gineers’ Digest aug. 1952). sah
Ellytisk aluminering. Allteftersom tillgången på
rostfritt stål och konventionella skyddsmetaller minskar,
stiger intresset för användning av aluminium som
överdragsmetall. Aluminerade produkter kan nämligen ersätta inte
bara förzinkade och förtennade utan också sådana som
nu görs av höglegerade korrosionsfasta och
värmebeständiga stål. Medan lämplig kolhalt hos stålet ger erforderlig
hållfasthet skulle aluminiumöverdraget skydda mot
korrosion och skalning.
Den vanligaste metoden för anbringande av
aluminiumskikt är doppning i smält metall (Tekn. T. 1952 s. 530) som
tyvärr medför bildning av ett gränsskikt av spröd
alumi-niumjärnlegering mellan överdrags- och grundmetall,
varigenom den förra lätt flagar av. Denna olägenhet skulle
undvikas genom ellytisk utfällning av aluminiumskiktet, en
process som emellertid inte kan utföras med vattenhaltig
ellyt. Man har därför utarbetat förfaranden vid vilka
vattenfria ellyter används.
En sådan metod har utarbetats vid National Bureau of
Standards. Ellyten är en lösning av aluminiumklorid i
etyleter och innehåller dessutom litium- eller
litiumalumi-niumhydrid. Utfällningen sker vid rumstemperatur med en
strömtäthet på 5 A/dm2. Anod- och katodutbytena är ca
100 <>/o. Ellyten är inte särskilt känslig för fuktighet, men
hydrid måste då och då tillsättas för att ersätta den som
sönderdelats av vatten.
Den förening ur vilken aluminium utfälls är troligen ett
komplex av aluminiumklorid, hydrid och eter, då alla
dessa ämnen måste vara närvarande för att goda
aluminiumbeläggningar skall fås. Mätning av ellytens
ledningsförmåga anses visa att den strömförande föreningen är en
litiumaluminiumklorid. Det utfällda aluminiumskiktet har
vanligen slät, matt yta, och kan fås duktilt. Genom
utnyttjande av strömvändning (Tekn. T. 1951 s. 44) kan
jämna utfällningar med upp till 0,8 mm tjocklek erhållas.
Aluminiumskiktets hårdhet blir 37—97 Vickers; de hårdare
skikten är finkorniga och spröda.
Ellys ur saltsmältor med vattenfri aluminiumklorid som
huvudbeståndsdel har prövats i många former, men man
har tidigare bara lyckats åstadkomma svampiga fällningar
av aluminium på detta sätt. Det har emellertid nu visat
sig att tillfredsställande aluminiumskikt kan fås vid
användning av en smälta av 80 %> aluminiumklorid och 20 %
natriumklorid vid 180°C och en strömtäthet på 1,6 A/dm2.
Enligt denna metod fås aluminiumskikt med slät, matt yta.
Ellysen kan utföras i kärl av Pyrex-glas eller
renaluminium. Det senare angrips något av saltsmältan. Då
vattenfri aluminiumklorid är mycket hygroskopisk, innehåller
den alltid litet vatten; vidare finns små föroreningar av
andra metallsalter, t.ex. av zink, tenn och bly. Dessa icke
önskvärda beståndsdelar avlägsnas genom ellys, innan
aluminering sker. Stålet måste vara rengjort med saltsyra,
tvättat och väl torkat.
En tredje metod för aluminiumutfällning har utarbetats
vid Batelle Memorial Institute. Ellyten är en lösning av
aluminiumklorid och etylpyridinbromid i toluen med
sammansättningen 67 % toluen, 32 ’"/o aluminiumklorid och
etylpyridinbromid sammansmälta i molförhållandet 2 : 1
samt 1 ■%) metyl-tertiär-butyleter. Den sista komponenten
kan betraktas som glansmedel och möjliggör utfällning av
1 mm tjocka, blanka och duktila aluminiumskikt.
Smältprodukten framställer man genom att droppvis sätta
smält etylpyridinbromid (smältpunkt 115°C) till vattenfri
aluminiumklorid i torr kvävgas. Reaktionen slutförs genom
upphettning till 200°C, varvid något klorväte och
brom-väte går bort i gasform. Man får en eutektisk blandning
med smältpunkt —40°C.
Vid försök har man använt ett bad på 9 1 i kärl av
Pyrex-glas och anoder av aluminiumplåt (99,9 ’% Al). Ellysören
var sluten, och torr kvävgas användes som
omrörings-medel. För alt minska toluenförlusten var ellysören
försedd med återflödskylare. Ellystemperaturen var 30°C, och
en katodströmtäthet av 1 A/dm2 användes. Överlagring av
växelström uppges ge ett bättre vidhäftande och mera
duktilt aluminiumskikt utan inre spänningar och
möjliggör högre katodströmtäthet (2 A/dm2). Strömutbytet anges
till ca 95 ■%> (F H Huruey & T P Wi e r i Journal of the
Electrochemical Society maj 1951; Chemical Engineering
okt. 1951; F B Collins i Iron Age 17 jan. 1952; W H
Safraxck, W C Schickmer & C L Faust i Journal of the
Electrochemical Society febr. 1952). SHl — U T—h
Magnetisk nivåindikator. Vätskeståndsrör av glas,
flottörmätare eller andra för närvarande använda metoder
att kontrollera vätskenivån i behållare är inte alltid fullt
driftsäkra och kan därför vålla skador vid hanterande
av giftiga, eldfarliga eller frätande vätskor. Vidare är de
inte alltid lämpliga för mörkfärgade vätskor eller sådana
som kan avsätta ogenomskinliga fällningar. I avsikt att
undvika dessa olägenheter har en nivåindikator enligt en
ny princip konstruerats av B W Strömberg.
Nivåindikatorn (fig. 1) består av ett nivårör med flottör,
båda av omagnetiskt material såsom aluminium eller
auste-nitiskt syrafast stål, och en indikator. Nivåröret 2 står i
förbindelse med behållaren 1, varigenom flottörens läge
bestäms av vätskenivån i denna. Flottören innehåller en
permanent magnet A, monterad så att dess fält
sammanfaller med vätskeytan i nivårör och behållare. Indikatorn
utgöres av en tunnväggig, ihålig sfär av mjukt stål 6 som
är rörlig i lodrät led i ett glasrör 5 innehållande en
färglös vätska med samma volymvikt som den ihåliga
stålkulan. Indikatorröret är placerat intill nivåröret men står
inte i förbindelse med detta.
Stålkulan hindras i sin rörelse i indikatorröret bara av
den obetydliga rullfriktionen mot glaset, och det behövs
därför endast mycket små magnetiska krafter för att den
alltid skall befinna sig i jämnhöjd med flottörens magnet
och därmed med vätskeytan i behållaren. Då nivåröret står
Fig. i. Nivåindikator för
vätskeyta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
