Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 oktober 1952 - Nya metoder - Magnetisk nivåindikator, av SHl - Transformatorkylning genom avdunstning, av F Ö - Extraktiv kristallisation, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14. oktober 1952
825
mellan transformator och låda på en normal oljekyld
transformator.
Prov med avdunstningskylning har pågått ett antal år på
mindre transformatorer konstruerade för luftkylning. En 50
kVA normal luftkyld transformator försedd med utrustning
för avdunstningskylning hade vid prov lägre
koppartemperatur vid 350 %> last än vid märklast och luftkylning.
För närvarande är fluor-kolföreningarna dyra, och innan
transformatorer konstruerats speciellt för detta kylsystem
och provats, kan systemets ekonomi ej slutgiltigt bedömas
men då dessa kylvätskor har eldsläckande egenskaper bör
de i varje fall finna ett användningsområde, där dessa
egenskaper är värdefulla (Westinghouse Engineer sept.
1951). F ö
Extraktiv kristallisation. Bengers upptäckt, att
organiska ämnen med raka kolkedjor bildar
additionsföreningar med karbamid (Tekn. T. 1950 s. 920), försöker
man nu utnyttja i USA för att extrahera normala
paraffiner eller olefiner ur petroleumfraktioner. Förfarandet, som
kallas extraktiv kristallisation, har med gott resultat
genomförts i en halvstor kontinuerlig anläggning för 240
1/dygn petroleumfraktion. Man tror, att metoden kan
utnyttjas kommersiellt för framställning av rena normala
paraffiner, utvinnande av olefiner med raka kolkedjor ur
krackade produkter, sänkning av flytpunkten hos
smörj-och brännoljor och för höjning av bensins oktantal.
I ett reaktionskärl, avdelat i fyra rum motsvarande två
jämviktssteg (fig. 1), inmatas petroleumfraktion, mättad
vattenlösning av karbamid och lösningsmedlet
metyliso-butylketon. Karbamidlösningen är mättad vid en
temperatur, som är högre än reaktionstemperaturen.
Reaktionskärlet kyls både för att ta bort karbamidlösningens
överskottsvärme och reaktionsvärmet. En additionsförening av
kolväten med raka kolkedjor och karbamid faller ut, och
man får en blandning av fast fas och två vätskefaser. Den
ena av dessa är en vattenlösning av karbamid, den andra
en lösning av ketonen i kolväteresten.
Den fasta fasen frånskiljs i ett filter och tvättas med
keton för att avlägsna vidhängande kolväten. Tvättvätskan
går till reaktionskärlet. Filtratet rinner till ett
separeringskärl, där keton- och karbamidlösningarna skiljs från
varandra. Den förra tvättas med vatten och den senare med
keton. Kolväteåterstoden skiljs från ketonen genom de-
Fig. 1. Flytschema för extraktiv kristallisation; 1 tillflöde,
2 karbamidlösning, 3 tvättvätska (lösningsmedel), A
reaktionskärl, 5 kylning, 6 lösningsmedel, 7 filter, 8 filterkaka,
9 karbamidlösning, 10 behållare för lösningsmedel, 11
separering, 12 tvättvatten, 13 tvättning av restkolväten, 14
tvättvatten till avlopp, 15 destillationskolonn, 16 kolonn för
avvattning av lösningsmedel, 17 återstod, 18 frånskiljt
vatten, 19 extrakt, 20 tvättning av karbamidlösning, 21
separering, 22 tvättning av extraherade kolväten, 23 behållare
för karbamidlösning.
Fig. 2. [-Nivåindikator-] {+Nivåindika-
tor+} för gränsyta
mellan två
vätskefaser.
i förbindelse med både vätske- och gasrum i behållaren,
är flottörens läge oberoende av trycket i denna.
Anordningen kan därför användas för behållare under tryck
innehållande t.ex. klor, gasol etc. Ligger behållaren över
eller under det plan där avläsning av vätskenivån skall
ske, placeras magneten i en vajer resp. på en stång
förbunden med flottören.
Indikatorn kan också användas för att ånge läget för
gränsytan mellan två icke biandbara vätskor i en
ogenomskinlig behållare. I detta fall (fig. 2) styrs flottören av ett
längs hela sin längd slitsat rör 8 som placeras så nära
behållarens vägg som möjligt. Är kärlet av stål eller annat
ferromagnetiskt material, måste en strimla av dess vägg 7
intill det slitsade röret, liksom detta och flottören, utföras
av omagnetiskt material. Stålkulan i indikatorröret visar
då alltid skiljeytans läge. SHl
Transformatorkylning genom avdunstning. Sedan den
oljekylda transformatorn konstruerades på 1890-talet, har
inga väsentliga förbättringar av kylsystemen framkommit,
utan luftkylning och oljekylning är fortfarande de
dominerande metoderna. På senare år har dock vissa icke
brännbara kylningsvätskor kommit till användning, där
speciella förhållanden gjort detta motiverat.
Att utnyttja en vätskas ångbildningsvärme för kylning
verkar tilltalande men ställer stora fordringar på vätskans
egenskaper både i vätskeform och gasform. Vissa
fluor-kolföreningar har de erforderliga egenskaperna, såsom
lämplig kokpunkt, god värmeöverföringsförmåga, hög
iso-lationshållfasthet i gasform vid relativt lågt tryck samt
kemisk neutralitet och stabilitet vid drifttemperaturen. Dessa
fluor-kolföreningar har ungefär samma
isolationshållfast-het i gasform vid måttligt tryck som vanlig
transformatorolja och är tio gånger effektivare värmeöverförare än luft.
Den avdunstningskylda transformatorn med tillhörande
kylare måste vara hermetiskt sluten och innehåller endast
en ringa mängd kylvätska vilken samlas i en sump i
transformatorlådans botten. Den från kylvätskan utvecklade
gasen fyller transformatorn och tjänstgör som
isolationsmedel. Från sumpen pumpas kylvätska av en motordriven
pump till spridarmunstycken, som är så placerade att de
väta hela transformatorkärnan och lindningarna. Därifrån
avdunstar en del av kylvätskan under upptagande av värme
och kondenseras sedan på lådväggarna och i kylaren och
rinner därifrån tillbaka till sumpen. Temperaturskillnaden
mellan transformatorn och lådan blir endast några få
grader, vilket är avsevärt mindre än temperaturskillnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
