Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1952 - Hur borrningstekniken har förbättrat bergbrytningen, av Yngve Hagerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 TEKMSK TIDSKRIFT
Fig. 5.
Magasinsbrytning
med långhål
ansatta
radiellt i
horisontalplan;
upptill
horisontal-, nedtill vertikalskärning.
kort redogörelse för utvecklingen vid ett stort
järnmalmsfält, där magasinsbrytningen är på
god väg att helt omläggas.
Hittills har man vid detta fält i bredare delar
av malmerna uppdrivit tvärgående magasin i
grupper om fem rum. Mellan varje magasin, som
har en bredd av 8 m, lämnas en 2 m pelare och
mellan magasinsgrupperna kvarsättes en 12 m
pelare, som senare tas ut med magasinsbrytning
eller en modifierad form av skivrasbrytning.
Två-meterspelarna bringades tidigare i ras genom
avskjutning från en ort i pelarens rot, varvid den
ovanför magasinen kvarstående takskivan i regel
följde efter. Numera sker pelarknäckningen med
långhålsbrytning med hålen borrade radiellt i
vertikalplan. Borrningen sker från en borrkoja
vid liggväggen ca 5 m över utfraktsnivån.
Borrkojan placeras om möjligt i malmen, ty då når
man den starkaste delen av malmen, dvs.
malmen efter liggväggen, med borrhål. Är malmen
särskilt bred erfordras en borrkoja även vid
hängväggen.
Femrumserien har numera delvis frångåtts.
Magasinen drivs i stället separat med en stegväg till
varje rum vid liggväggen; vid femrumserien hade
man endast en stegväg i liggväggen av varje
12 m pelare. Enligt den nya metoden lämnas
mellan magasinen pelare av 4—5 m tjocklek, vilka
efter magasinens tomtappning nedskjuts med
långhål. Även 12 m pelarna tas numera ut enligt
samma eller liknande system som 2 m pelare.
Man har även börjat driva själva magasinen
genom långhålsbrytning. Metoden tillgår i ett första
skede på samma sätt som ordinär
magasinsbrytning. Sålunda drivs fält- och tvärorter,
tappgluggar och bottenskivor på enahanda sätt, men
sedan magasinen uppdrivits ca 10—15 m, skjuts
2 m pelarna bort och tomtappas magasinen.
Höjden 10—15 m behövs för att slå sönder
eventuella stora skut, som lossnar från taket
under långhålsbrytningen. Sedan borrar man från
borrkojor, belägna i eller vid storpelarnas
stigorter, horisontella solfjädrar av långhål över
hela malmen mellan stigorterna, vilka i
allmänhet placeras på liggväggsidan. Är emellertid
malmbredden stor, måste även hängväggstigar
drivas. Avståndet mellan borrhålens ändar väljs
vanligen 5—6 m. Försättningen mellan
hålraderna tas ca 2,0—2,5 m, och sprängningen sker
hålrad för hålrad, varvid berget avtappas efter hand.
I en av fältets malmer, där metoden prövats en
längre tid, har den visat sig överlägsen tidigare
använda metoder. En fördel är bl.a. mindre
risker — man behöver ju inte gå ut i
brytningsrummet utan kan sköta allt arbete från borrkojan i
pelaren. Vidare slipper man ifrån den tidsödande
och dyrbara skrotningen av taket. Därtill
kommer att berglossningen per borrmeter drygt
fem-faldigas och per kilogram dynamit ungefär
trefaldigas samt att effekten i ton per
borraredagsverke ungefär trefaldigas.
Den malmarea, som man kan borra upp från
en borrkoja, är ca 600—700 m2. Vid
långhålsbrytningen har man använt såväl Borrbolagets
tidigare beskrivna diamantborrmaskin typ X-4
som en amerikansk typ, Chicago Pneumatic nr 5.
Håldiametern har varit 36 mm. Huvudsakligen
fullborrkronor har använts i den i regel
löskor-niga malmen.
Även vid skivpallbrytning har långhålsborrning
börjat användas i Sverige. Hålen ansätts radiellt
1 vertikalplan. Tillredningsarbetet minskas
avsevärt, eftersom t.ex. en 50 m etage kan borras
upp från endast en eller två skivorter och
uppskjutningen av hyllorna bortfaller.
Långhålsborrning har i Sverige även använts
vid blockrasbrytning i en järnmalmsgruva för
underskärning av blocket. Denna underskärning
kan annars vara en besvärlig sak, eftersom
blockrasbrytningen endast är användbar just vid
lösare malmer. Det gällde ett malmblock av
2 700 m2 area och 20 m höjd inom ett
skivras-brytningsområde, där malm och liggvägg hade
för låg hållfasthet för fortsatt skivbrytning.
I detta sammanhang kan det vara lämpligt att
erinra om att kortintervalltändningen i hög
grad aktualiserats vid underjordsbrytning genom
långhålsborrningens införande. Skakningarna
från skjutningen av de stora salvorna måste ju
begränsas med hänsyn till risken för ras i
angränsande brytningsrum, kommunikationsleder
och permanenta anläggningar av olika slag.
Härtill kommer att mindre skut erhålles, om
tänd-ningen sker med kortintervall, och förhållandena
i övrigt är lika.
Slutord
Av den redogörelse som här lämnats torde i
någon mån framgå att brytningsmetoderna på
grund av förbättrad borrningsteknik under
senare år i väsentlig grad modifierats och
utvecklats. I viss mån beror detta på införande av
hård-metallborrning. Brytningen i stora dagbrott har
omformats genom användning av storborrhål.
Vissa underjordsbrytningsmetoder, särskilt
magasinsbrytning och skivpallbrytning, är på god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
