Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1952 - Andras erfarenheter - Smältning av gjutjärnsspån i kupolugn, av SHl - Hopfogning av porösa material med metaller, av SHl - Jättetraktorring, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14. oktober 1952
851
Fig. 1. Inmatning av
gjut-järnsspån i kupolugn.
chargen hindrar den att följa med gasströmmen upp
genom ugnen. Erforderlig apparatur (fig 1), som kostar
400 £ och lär kunna monteras på 24 h, består i huvudsak
av en eldriven vibrerande tratt och en pneumatisk
matningsanordning som bildar 40° vinkel med ugnens
vertikala vägg.
Spånen matas för hand i tratten och går sedan genom en
1,5—2 m lång vertikal trumma till inmatningsanordningen,
där en fram- och återgående plunge skjuter in den i ugnen.
Den tränger in mellan chargens materialstycken och förs
nästan genast in i smältzonen, där den snabbt värms till
smältning. Plungen är av mjukt stål och försedd med
påsvetsade kammar. Dess rörelse kan regleras mellan 5 och
35 slag per minut med en ventil som bestämmer dess
uppehållstid i utdraget läge. Den är inte kyld, då spånen
hindrar överhettning.
Hos den brittiska firman smälter man om 40 t/vecka
spån på detta sätt. Spåntillsatsen kan vara 5—25 % av
hela järnchargen. Förlusterna är ca 3 ■%, vilket anses
normalt för kupolugnar. Det uppges att 33 % av
skrottillsatsen sparas genom effektivt utnyttjande av spånen
(En-gineering 11 apr. 1952, Engineer 11 apr. 1952). SHI
Hopfogning av porösa material med metaller. Vanliga
metoder för sammansättning av metalldelar, såsom
lödning och svetsning, måste modifieras vid tillämpning på
pulvermetallurgiskt framställda porösa metaller.
Visserligen kan alla de vanliga förfarandena tillämpas, men det
gäller att välja det som ger bästa resultat med det
material man i varje särskilt fall arbetar med.
Direkt sintring av porös metall till en annan metall kan
användas för delar av likartade metaller eller för delar
framställda av pulver av sådana. Direkt hopfogning eller
ytpreparering för följande lödning kan utföras enligt
denna metod.
Enkel direkt sintring har sålunda med framgång använts
för att foga koppar till koppar eller kopparlegeringar,
poröst järn till järn eller kolstål med låg kolhalt. Man har
också använt sintring för att göra ett sintrat lager av
koppar och järn, som sedan utgör mellanlägg vid
samman-lödning av en stål- och en aluminiumdel.
Härdlödning är kanske den mest använda metoden för
hopfogning av metaller. Den kan tillämpas på många
pulvermetallurgiska produkter. Härvid måste man beakta
att det kan vara nödvändigt med en förbehandling av
metalldelarna för att minska deras porositet. När porvolymen
understiger 6 °/o är detta inte nödvändigt, men det är dock
möjligt att en förbehandling behövs för att få en fullgod
lödfog.
Om porvolymen utgör avsevärt mer än 6 °/o, är porerna
vanligen kommuniserande, och kan då vara mycket
besvärliga. Man måste täppa till dem genom impregnering.
För poröst järn används härvid vanligen koppar eller en
kopparlegering. Impregneringen sker oftast genom
neddoppning i smält metall eller genom smältning av en plåt
av impregneringsmetallen på den yta som skall hårdlödas.
Man kan också använda sprutning av metall med
syre-acetylenlåga.
Det är viktigt att man använder ett lod som flyter lätt.
För finare arbeten är ren koppar sålunda bättre än
vanliga slaglod då den flyter lättare. Silverlod har också fått
stor användning, och för lödning av poröst järn vid mjukt
stål har man använt pulverformiga blandningar av
mangan, grafit och järn, t.ex. med sammansättningen 4,7 °/o
Mn, 3,4 »/o C och resten Fe.
Hårdmetallspetsar på verktyg hårdlöds med koppar, brons
eller silverlod och vanligen borax som flussmedel. Vid
lödning av keramik eller kerametaller överdras dessas yta
först med ett metallskikt. En metod för keramik är att
påföra silver i form av en snabbtorkande färg och bränna
vid relativt låg temperatur. Man får då ett blankt
silveröverdrag med mycket god vidhäftning.
Svetsning används inte mycket för porösa material, men
metoden är lämplig om det är av vikt att deras porer inte
täpps till, t.ex. när de skall användas som filter. Det
blockerade området begränsas nämligen till själva svetsen.
Högeldfasta metallkontakter svetsas vid underlaget, men
metoden tycks alltmer undanträngas av hårdlödning.
Tennlödning används sällan för porösa material.
Orsaken härtill är att man oftast måste använda modifierad
teknik, och att flussmedlet vållar besvär. Det sugs
nämligen upp av det porösa materialet och måste därför vara
icke-korroderande. Man kringgår ibland denna svårighet
genom att elektrolytiskt fälla ut ett metallskikt på
materialet före lödningen. Om dettas porer inte behöver hållas
öppna, kan man använda impregnering liksom vid
hårdlödning (H W Greenwood i Metallurgia sept. 1951).
SHI
Jättetraktorring. För användning på en traktor, avsedd
att bära stora laster över vattensjuk mark, har konstruerats
världens största bilring. Denna, som har fått beteckningen
48 X 68, har 3 m diameter och är 1,2 m bred. Den väger
650 kg och tål en belastning av 7,6 t vid 30 km/h.
Ringen, fig. 1, utgörs av en ytterring utan slang. Den är
avsedd för ett luftövertryck av högst 1 kp/cm2, vilket är
ungefär hälften av det lufttryck som används i vanliga
b|loch traktorringar. Ett lågt lufttryck är nämligen ett villkor
för att ringen skall "flyta", dvs. bära stora laster med
minsta möjliga inträngning i marken.
Fig. 1. Tvärsektion genom A8 X 68 traktorring; vid
upp-blåsningen glider vingens fälgkant längs den utkragade
fäl-gens gummibelagda innersida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
