Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1952 - Andras erfarenheter - Jättetraktorring, av sah - Hydrometallurgi, av SHl - Kiselsyra i ånga, av Wll - Förbättring av en glasytas vattenresistens, av Stig Lindroth - Svetsning av icke stabiliserat austenitiskt rostfritt stål, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
852
Till följd härav måste ringen byggas med stor tvärsektion
oeh extra bred hjulfläns. Särskild hänsyn måste också tas
till att ringen skall kunna undergå deformation utan att
sidorna skadas. Slutligen måste den även konstrueras så att
ringbvte i fält kan ske med enkla verktyg (enligt R G Le
Tourneau, Preoria, 111.). sah
Hydrometallurgi. Metoder att framställa metaller ur
anrikad malm genom upplösning av denna och reduktion
i vätskefas har nu nått sådan teknisk fulländning, att
man i USA bygger flera anläggningar för att utnyttja dem
i stor skala. Man tror att det genom användning av sådana
metoder skall bli möjligt att upparbeta fattiga malmer,
erhålla metaller snabbare och kanske till lägre pris än
tidigare. Några anser att man vid övergång till hydrometallurgi
skall spara in kostnaden för slopande av existerande
smältverk på tre år.
I princip utför man denna metallframställning genom att
flotera malmen, behandla sligen med ammoniak eller syra
1 värme under tryck och utskilja metallerna genom
tillsats av ett lämpligt reduktionsmedel. Den produkt, som fås
på detta sätt, är ett mycket rent metallpulver. I de flesta
fallen återvinns reagensen. Erforderlig apparatutrustning
är relativt billig och tar liten plats. Därför kan fabriken
ofta placeras vid gruvan, varigenom transportkostnaderna
minskas. Vidare är de kemiska processerna så
anpassningsbara och ger så snabbt metall ur malm, att man lätt
kan rätta tillverkningen efter marknadsläget.
Vid varje tillämpning måste processens praktiska
utförande anpassas till råvarans natur. Man har t.ex.
utexperimenterat en sådan teknik vid reduktion av en malm
innehållande nickel, kobolt och koppar, att dessa metaller kan
separeras och erhållas med ca 99,9 lo/o renhetsgrad.
Förfarandet är kontinuerligt; dess detaljer har inte
offentliggjorts.
Den första anläggning i vilken denna metallurgi
tillämpas körs i gång i närheten av Salt Lake City under 1952.
Dess anläggningskostnad är 2,5 MS, och den skall ge ca
2 000 t/år kobolt, vilket är ungefär hälften av USA:s
koboltförbrukning under 1950. Den utföringsform som skall
användas är oxiderande urlakning av sligen med syra i
autoklav, filtrering (olöst gångart, järn och arsenik
avlägsnas), cementering för borttagande av koppar som finns
i för liten mängd för tillvaratagande, reduktion ur
ammoniakalisk lösning i autoklav, separering av nickel och
kobolt och återvinnande av ammoniumsulfat.
I Fredericktown håller man på att bygga en anläggning
för 5 M$ som beräknas bli färdig 1953. Per år skall den
ge 700 t kobolt, 900 t nickel, 700 t koppar och 7 500 t
ammoniumsulfat. En metod för utvinnande av inom
stålindustrin användbar manganoxid ur fattiga amerikanska
manganmalmer har också utarbetats.
En av de intressantaste tillämpningarna av
hydrometallurgi är en metod att framställa ren koppar ur
kopparskrot, mässingskrot eller blästerkoppar. Processen har en
tid provats i halvstor skala och uppges ge nästan 100 °/o
återvinning av koppar. Denna fås med mer än 99,9 %
renhet och fyller de fordringar som ställs på syrefri
el-lytisk koppar med hög ledningsförmåga (Business Week
24 maj 1952; Scientific American juni 1952; Journal of
Metals juni 1952). SHl
Kiselsyra i ånga. Närvaro av kiselsyra i en ångpannas
vatten medför att även ångan kommer att innehålla
kiselsyra. Denna avsättes sedan vanligen på turbinskovlarna.
Den maximala mängden kiselsyra som ångan kan innehålla
ökar starkt med stigande ångtryck och ökar även med
stigande ångtemperatur, varför man särskilt i
högtrycks-anläggningar fått svårigheter med kiselsyrabeläggningar.
Ett flertal experimentella undersökningar har gjorts för
bestämning av olika faktorers inverkan på kiselsvrahalten
i ångan. Resultaten härav har framställts i ett diagram, fig.
1. I detta diagram anger den övre kurvskaran maximala
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Inverkan av ångtryck ocli kiselsyrahalt i pannvatten
på ångans kiselsyrahalt.
kiselsyrahalten i mättad och överhettad ånga. Den undre
av räta linjer bestående kurvskaran änger det samband
som vid ifrågavarande försöksbetingelser erhållits mellan
pannvattnets och ångans kiselsyrahalt (C JackOiN & S R
Browar i Mechanical Engineering april 1952). Wll
Förbättring av en glasytas vattenresistens. Man kan
öka den kemiska resistensen hos en glasyta genom att
minska dess alkalihalt (Tekn. T. 1952 s. 335). Redan länge
har man vetat, att svaveldioxid — erhållen direkt från en
svaveldioxidkälla eller genom förbränning av svavel — i
närvaro av luft vid högre temperatur kan reagera med
al-kaliatomerna i ytskiktet av ett glasföremål under bildning
av vattenlösligt natriumsulfat.
Vid Glasinstitutet i Växjö har experiment utförts med
olika ammoniumsalter i stället för svavel, och det visade
sig därvid, att särskilt salmiak hade en ännu starkare
effekt än svavel. Förstnämnda ämne har dessutom den
fördelen att utan hjälp av bindemedel kunna pressas till
pastiller, vilket är en förutsättning för en snabb dosering
(B SimmingsköLD i Glasteknisk Tidskrift sept.—okt. 1951).
Stig Lindroth
Svetsning av icke stabiliserat austenitiskt rostfritt stål.
Vid upphettning av austenitiska rostfria stål till 425—
820°C utskiljs kromkarbid vid korngränserna (Tekn. T.
1950 s. 932), och korngränsfrätningar uppstår vid stålets
användning. För att undvika detta har man stabiliserat
austenitiska stål genom att försätta dem med litet niob
eller titan. En annan utväg att hindra korngränsfrätning
är sänkning av stålets kolhalt till mindre än 0.03 ’%>
(Tekn. T. 1951 s. 533).
Det är emellertid nu så ont om niob, att niobstabiliserat
stål inte längre finns i handeln. Titanstabiliserat stål,
AISI 321, är visserligen tillgängligt och kan i många fall
ersätta niobstabiliserat, men det är inte bra till
svetselektroder, då titanet inte passerar över till arbetsstycket.
Austenitiska stål med låg kolhalt är relativt dyra och
tillverkas inte i tillräcklig omfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
