Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 21 oktober 1952 - Nya metoder - Elektromagnetisk provning av stål, av SHl - Överföring av oxidhinnor från värmeanlöpt stål till plast, av U T—h - Bestämning av jämviktsdata med radioaktivt kol, av SHl - Hydrering med ultraljud, av SHl - Ytbehandling av pulvermetalldelar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
884
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
tjänstgör som järnkärna. Genom spolens primärlindning
skickas en känd, konstant, 50 p/s växelström. De
spänningar som härvid uppstår i sekundärlindningen beror på
provmaterialets egenskaper. Strukturella olikheter i prov
med lika dimensioner ger olika spänningar i
sekundärlindningen.
Vid denna provningsmetod får man två
spänningskomponenter som var och en visar vissa egenskaper hos
provet. I apparatens instrumentdel skiljs dessa komponenter
från varandra och indikeras på två visarinstrument. Det
ena anger sålunda provets permeabilitet som beror av dess
sammansättning, struktur och värmebehandling, det andra
visar virvelströmsförluster på grund av ytsprickor,
porositet eller slagginneslutningar.
Om en snabb fortlöpande kontroll önskas, arbetar
Ferro-metern enligt utslagsmetoden. Dess känslighet avpassas då,
så att lämpligt utslag fås på visarinstrumenten, och genom
en tillsatsanordning kan det ge larmsignal när visarutslaget
överskrider ett visst värde. Vid noggrannare
kvalitetsbestämningar kompenseras spänningarna manuellt med
rattar på vilka de kan avläsas i dekader av millivolt.
Med apparaten kan man bl.a. följa stålets
martensitom-vandling och bestämma restaustenit, upptäcka sprickor och
inhomogeniteter i det och bestämma dess elasticitets-,
pro-portionalitets- och sträckgräns (Ericsson Review 1952 h. 2).
SHI
överföring av oxidhinnor från värmeanlöpt stål till
plast. För undersökning av oxidhinnor på metaller är det
ofta nödvändigt att skilja hinnan från dess metalliska
underlag och överföra den till en genomskinlig bärare. Man
har tidigare använt jod-jodidlösning för upplösning av
metallen varvid oxidhinnan blir kvar. Metallen behöver icke
fullständigt lösas bort emedan angreppet sker omedelbart
under oxidhinnan, som därvid lätt lossnar. För stål är
emellertid denna metod olämplig då risk förefinns att hinnan
förorenas av ferrihydroxid. Genom att välja vattenfri
metanol som lösningsmedel kan detta undvikas, men
friläggningen av hinnan går ytterst långsamt.
I Storbritannien har utarbetats en anodisk
upplösningsmetod för metallen, som arbetar snabbt. Stålet med
oxidhinnan limmas fast på en glas- eller plastplatta med ett
plastlim. Ett lämplig lim fås genom upphettning av
ekvivalenta mängder ftalsyraanhydrid och etylenglykol till
200°C under 24 h. Stålet kopplas därefter som anod i en
vattenlösning av 100 g/1 ZnS04 • 7 Hj.0 och 50 g/1 NaCl. Som
katod används zinkbleck. Anod och katod skiljs av ett
diafragma och anolyten täcks av fast paraffin, som smälts
över ytan för att utestänga luftsyre.
För olegerat stål skall strömtätheten vara ca 1,2 A/dm2
och för rostfritt stål ca 15 A/dm1-’. Den erforderliga tiden
för bortlösning av 0,14 mm tjockt stål är 5—6 h, och man
har då kvar oxidhinnan fastlimmad vid glasplattan (U R
Evans & T TomlwsON i Journal of Applied Chemistry
mars 1952). U T—h
Bestämning av jämviktsdata med radioaktivt kol.
Man har undersökt möjligheterna att använda kol 14 för
att bestämma sammansättningen hos gasformiga och
flytande faser i jämvikt. Försöken har utförts med metanol
märkt med kol 14, och man har konstruerat två nya
anordningar för mätning av radioaktiviteten, en för statiska
prov och en för vätskeströmmar. Den vid bestämning
av-jämvikter ånga—vätska vanligen använda
destillationsapparaten enligt Othmer har modifierats och provats på
systemen metanol—vatten och metanol—etanol, varvid
fasernas metanolhalt bestämts radioaktivt. Systemet
metanol—n-butanol—vatten studerades vid 30°C och
atmosfärstryck, varvid fullständiga fördelnings- och löslighetsdata
erhölls genom bestämning av metanolhalt och specifik vikt
för faserna.
Den för mätning av statiska provs aktivitet använda
apparaten (fig. 1) är ett GM-rör bestående av en underdel
Fig. 1. GM-rör för mätning av vätskors radioaktivitet.
av glas vars botten ansluts till katoden, en överdel av
förkromad mässing och ett lock utformat som en skål med
botten av tunn glimmer. Skålen tätas mot apparatens övre
kant med vakuumfett. Anoden är en 0,1 mm volframtråd.
När en aktivitetsbestämning skall göras sätts först en tom
och ren skål på, och luften i apparaten drivs ut med en
ström av helium blandat med litet etanolånga. I skålen,
som har ett (inte utritat) lock av glas för att provet inte
skall avdunsta, införs vätskeprovet med en
injektionsspruta genom ett litet hål som sedan täcks med tape.
Betastrålningen från kol 14 i provet tränger genom
glimmer-fönstret och joniserar gasen i kammaren..
Den apparat som används vid mätning av
radioaktiviteten hos en vätskeström är i princip konstruerad på
samma sätt, men i stället för skålen har den en kammare
genom vilken vätskan rinner (H E Hughes & J O MaILOINEY
i Chemical Engineering Progress apr. 1952). SHI
Hydrering med ultraljud. Det är svårt att utföra
hög-tryckshydrering t.o.m. i laboratorieskala. Erforderlig
apparatutrustning är komplicerad, och tryckkärlet måste göras
av korrosionsfast stål med hög hållfasthet. Härigenom blir
en anläggning för högtryckshydrering dyrbar. Man har
emellertid nu uppfunnit en ny hydreringsmetod vid vilken
högt yttre tryck inte behövs. Den är byggd på
framkallande av lokalt inre tryck genom kavitation.
Det har länge varit känt att kavitation, dvs. plötsligt
sammanbrott av gas- eller ångblåsor i en vätska, ger mycket
högt, snabbt övergående tryck. Om t.ex. en ångblåsa i
vatten vid atmosfärstryck plötsligt minskas till en tjugondel
av ursprunglig volym, uppstår ett lokalt tryck på 10 300 at
i närheten av bubblans yta utan att trycket stiger
nämnvärt vid denna.
För att åstadkomma kavitation används ultraljud som
sålunda vid hydrering ger höga tryck i gränsskiktet mellan
vätgas och det ämne som skall hydreras. De områden i
vilka tryck uppstår är starkt begränsade, varför tryckkärl
inte behövs. Det uppges att man med försöksapparatur
kunnat hydrera ett antal ämnen med ultraljud på 1 200
kp/s (Engineers’ Digest juni 1952). SHI
Ytbehandling av pulvermetalldelar. Allmännare
användning av pulvermetallurgiskt framställda metalldelar,
särskilt av järnpulver, har fördröjts genom att man inte
kunnat ge dem en yta som samtidigt har gott
korrosionsmotstånd och tilltalande utseende. På grund av metallens
porositet är elektrolytisk utfällning av ytskikt oftast ute-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
