Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1952 - Sjunde Nordiska Lantmätaremötet 1952, av Lars Åhstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 oktober 1952
901
Sjunde Nordiska
Lantmätaremötet 1952
’"En rödblommig friluftsmänniska som beskäftigt ilar
över åker och äng — så vill folk fortfarande ofta föreställa
sig lantmätaren", skrev Dagens Nyheter i ett reportage över
nordiska lantmätarmötet i Stockholm den 16—18 juni 1952.
I samband med kongressen hade också ordnats en
utställning, där det klarlades för den som inte tidigare kände
till saken att bakom yrkesbeteckningen lantmätare döljer
sig fackmän av åtskilliga kategorier: geodeter och
instrumentspecialister, jurister och fastighetsbildare och, sist men
inte minst, jordbruks- och tätortsplanerare.
Kongressen hölls i Tekniska Museet, där även
utställningen ordnats i samarbete med museets expertis. På
programmet stod tio föredrag, varav hälften behandlade
fastighetsbildnings- och planeringsfrågor samt juridiska problem i
samband därmed. Den andra hälften ägnades åt
mätningsteknik. Föredragen finns tryckta i den mötesberättelse, som
efteråt utsändes till varje deltagare.
Utställningen var anordnad efter samma linjer: en
avdelning för planläggning och ekonomi, och en för
mätningsteknik. Lantmäteriets juridiska och dömande verksamhet
hade trots sin omfattning icke kunnat beredas något
utrymme.
Planläggning och ekonomi
Inom denna avdelning, som i huvudsak anordnats av
Lantmäteristyrelsen, kom först några inledande historiska
bildserier. Här visades bl.a. tre kartor över en by i Skåne
(fig. 1). Först såg man byn "i hambri ok i forni skipt" — en
oregelbunden delningsform, som ligger längre tillbaka i
tiden än landskapslagarna. Genom olika färger visades hur
byns ägor blivit uppdelade mellan bydelägarna av dem
själva, allt ifrån de första uppodlingarna i den grå
forntiden och sedan efter hand som odlingen fortskridit och
antalet gårdar ökat. En annan karta visade samma by efter
ett på 1700-talet genomfört storskifte, vid vilket viss
ägosammandragning åstadkommits. De gamla lantmätarnas
rationaliseringsverksamhet framgick dock bäst av en tredje
karta, som visade byn efter ett vid 1800-talets början utfört
enskifte, vid vilket varje gård fått sina ägor samlade i ett
enda sammanhängande stycke.
Mycket utrymme ägnades åt laga skiften i Dalarna, där
vid 1800-talets början igångsattes en omfattande
storskiftesverksamhet, som pågick i nära hundra år. Inom
varje socken uppdelades de vid denna tid starkt splittrade
ägorna först mellan byarna och sedan mellan jordägarna
inom varje by, varvid man strävade efter att koncentrera
varje fastighets ägovälde. De vidtagna åtgärderna var
emellertid icke tillräckliga, utan utvecklingen gick sin egen
väg mot förnyad stark ägosplittring. Den gamla seden att
uppdela arvfallen jord mellan alla delägarna bibehölls
nämligen även efter storskiftenas genomförande, varför
storskiftesdelningen bröts sönder. År 1923 tillsattes
Dalautredningen för att utreda jordförhållandena i
Kopparbergs län. I samband därmed igångsattes provskiften inom
vissa delar av de förut storskiftade delarna av länet. År
1932 utfärdades "dalalagen", vilken innehåller
särbestämmelser för den successivt skeende omregleringen av
ägo-förhåHandena genom laga skiften.
Nu visades exempel dels på ett provskifte, dels på skifte
enligt dalalagen. Ett annat avsnitt visade med tre kartor
utvecklingen inom ett inägoområde från storskifte över
sämjevis skedd ägosplittring till utfört laga skifte. Inom en
del av skifteslaget fanns efter storskiftet 40 ägoskiften.
Hundra år därefter, då skifte enligt dalalagen börjades, var
inom samma område antalet skiften 120. Efter skiftet
innehåller området endast 13 ägoskiften.
Skiftesverksamheten är icke endast koncentrerad till
Dalarna utan laga skiften sker också på andra håll, ehuru
avvikelser föreligger i de juridiska förutsättningarna. Sålunda
visades ett exempel från Örebro län, där byn efter laga
skifte på 1800-talet genom sämjevis skedda byten och
sekundära delningar fått mycket stark ägosplittring.
Arron-deringen var olämplig och många brukningsenheter
ofullständiga. Ett omskifte av byn var nödvändigt för att råda
bot på förhållandena. För att få kompletteringsjord inköpte
Fig. 1. Utveckling inom inägoområdet från storskifte
(upptill) över ägosplittring (i mitten) till utfört laga skifte
(nedtill).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
