Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1952 - Nya metoder - Smörjning av kontaktledningar spar kontaktmaterial, av F Ö - Natriumglykonat förhindrar fällningar i hårt vatten, av SHl - Svavel ur petroleum, av SHl - Elektriska koksugnar, av F Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 oktober 1952
Fig. 1. Strömavtagare med smörjningsdon; den böjliga
oljeledningen följer strömavtagarbygelns högra sida.
På järnvägen Ferrovia Gircumvesuviana inmonterades
sinörjningsanordningen på den ena strömavtagaren på
varannan motorvagn. Efter 8 månaders drift kunde följande
resultat noteras. Före smörjningens införande var
kontaktstyckena på strömavtagarna utslitna efter 14 000—15 000
km, men därefter höll de över 60 000 km; slitytorna på
kontaktstycke och kontaktledning var glatta och utan
brandpärlor; strömavtagarna arbetade bättre både
elektriskt och mekaniskt, och de för motorerna skadliga
ljusbågarna mellan kontaktledning och strömavtagare förekom
ej ofta; oljeförbrukningen uppgick till 0,2 g/km, men borde
kunna sänkas om alla strömavtagarna försetts med
smörjanordning. Smörjningen förhindrar även
rimfrostbildningen på kontaktledningen.
Efter den korta drifttid som proven pågått har ändringen
i kontaktledningsslitningen ej kunnat direkt fastställas,
men man har anledning anta att förslitningen minskar i
samma proportion som förslitningen av strömavtagarnas
kontaktstycken, varför kontaktledningens livslängd skulle
fyrdubblas (Bulletin SEV 1952 h. 2). FÖ
Natriumglykonat förhindrar fällningar i hårt vatten.
Lösningar av natriumhydroxid i naturligt vatten används
mycket inom industrin. I dem uppstår ofta fällningar på
grund av vattnets halt av kalcium- och magnesiumsalter.
Man har emellertid funnit att detta kan förhindras genom
tillsats av natriumglykonat. Den mängd av detta ämne som
behövs varierar givetvis med vattnets hårdhet, men 5—10 %>
av natriumhydroxidmängden är i allmänhet tillräckligt.
Denna upptäckt är av betydelse, därför att den möjliggör
undvikande av hårda avsättningar i automatiska
maskiner, t.ex. sköljmaskiner för flaskor. De utfällda ämnena
ökar slitningen på maskinerna, underhållskostnaderna och
alkaliförbrukningen och är därför skadliga. Inom
textilindustrin kan natriumglykonat användas för att hindra
utfällningar på tyg, vilka annars måste avlägsnas. Om
natriumglykonat vore tillgängligt i handeln till lågt pris, kan
det tydligen få stor användning, och man har därför
undersökt möjligheterna att framställa det i stor skala.
Glykonsyra kan bildas som huvudprodukt vid jäsning av
glykoslösning med flera olika mikroorganismer; särskilt
lämplig är jästsvampen Aspergillus niger. Glykoslösningen
skall försättas med lämpliga näringsmedel för svampen,
och den bildade syran måste neutraliseras kontinuerligt,
då jäsningen avstannar vid hög aciditet. När man
framställer kalciumglykonet för medicinskt bruk sker
neutraliseringen med kalciumkarbonat som kan tillsättas från
början i tillräcklig mängd utan att jäsningen störs.
Man kan givetvis erhålla natriumglykonat ur
kalcium-saltet genom att sönderdela detta med svavelsyra, filtrera
bort bildad gips och neutralisera syran i filtratet med
natriumhydroxid. Detta är emellertid en omständlig process,
och det måste därför bli billigare att framställa
natriumglykonat direkt genom att neutralisera den jäsande mäsken
909
med natriumhydroxid. En undersökning av denna
process har gjorts i halvstor skala vid Northern Regional
Research Laboratory i Illinois.
Försöksresultaten visar att natriumglykonat med framgång
kan framställas genom jäsning av glykos med Aspergillus
niger i nedsänkt kultur under kontinuerlig neutralisering
med natriumhydroxid. Som lämplig sammansättning på
mäsken anges 24—30 fl/o glykos, 0,4 l0/o stöpvätska, 0,02 ö/o
magnesiumsulfat (MgS04 • 7 H.,0), 0,02 "°/o
monokaliumfosfat, 0,01 lo/o karbamid, 0,02 ’"/o ammoniumsulfat. Mäsken
steriliseras genom upphettning till 120°C i 15—30 min vid
pH 4,5.
Före ympningen höjs pH till 6,5 med natriumhydroxid.
Under jäsningen rörs mäsken om kraftigt, och finfördelad,
steril luft blåses in i en mängd per minut minst lika stor
som mäskens volym. Jäsningen utförs under ett tryck på
1,5—2 atö. Glykosen utnyttjas då bäst, och skumningen
begränsas. Temperaturen bör vara 33—34’°C, och pH skall
regleras automatiskt till 6,5 ± 0.5 genom tillsats av stark
natronlut. Skum kan, om så behövs, slås ned med en 1 °/o
lösning av oktadecvlalkohol i 95 <Vo etylalkohol.
Vid jäsningen sjunker mäskens glykoshalt med 1,5 ft/o
per timme tills den fallit till 0,1 «/0. Man filtrerar då
mäsken, dunstar in filtratet till en torrsubstanshalt på
42—45 ’% och höjer dess pH till 7,5 genom tillsats av
natriumhydroxid. Därefter torkas produkten på vals
varvid orent, mörkfärgat glykonat fås. En ljusare produkt
kan erhållas om lösningen avfärgas med aktivt kol före
torkningen, och ett rent vitt glykonat får man genom
om-kristallisering ur alkohol eller vatten.
En anläggning för en årsproduktion på 1 500 t
natriumglykonat beräknas kosta 390 000 och priset på
produkten skulle bli 11,78 ct/lb vid ett glykospris på 7,5 ct/lb
(R H Blom m.fl. & C K crockier m.fl. i Industrial &
Engineering Chemistrv febr. 1952). SHI
Svavel ur petroleum. I Shells nya krackningsanläggning
i Stanlow, Storbritannien, bearbetas råolja från Mellersta
Orienten. Krackgaserna innehåller betydande mängd
svavel i form av svavelväte. Detta skiljs från övriga gaser
genom absorption i trietanolamin. Den erhållna lösningen
upphettas varvid svavelvätet avgår. Det leds till en
kammare där det förbränns med begränsad luftmängd. Härvid
bildas fritt svavel och svaveldioxid, medan en del av
svavelvätet förblir oförändrat. Gasblandningen leds till en
Claus-ugn där mer svavel bildas i närvaro av en katalysator.
Omsättningen blir dock alltjämt ofullständig, varför
rest-gaserna får passera ännu en Claus-ugn.
Mycket rent svavel erhålles i flytande form och får rinna
till en behållare där det stelnar. Vid förbränning av
svavelvätet utvecklas en betydande värmemängd som
utnyttjas i en ångpanneanläggning. Gaserna från den andra
Claus-ugnen får, innan de släpps ut i luften, passera en
tredje katalysatorugn där resterande svavelväte överförs
till svaveldioxid. Anläggningen ger ca 10 000 t/år svavel av
mycket god kvalitet (Industrial Chemist juni 1952). SHI
Elektriska koksugnar. De vanliga koksugnarna med
murade retorter har nackdelen att inmurningen bränns
sönder och måste förnyas rätt ofta på grund av den höga
temperatur som erfordras för att uppvärma kolet i retorten till
omkring 1 000°C. Därvid kan högst 87 °/o verkningsgrad
uppnås.
Försök i USA med elektrisk upphettning med kolchargen
som ledare har givit intressanta resultat. Då kolet i
halv-plastiskt tillstånd (mellantillståndet mellan råkol och koks)
är bättre ledare än koks, vandrar förkoksningszonen
inifrån och utåt. För att starta förkoksningen fordras
omkring 500 V, vilken spänning kan sänkas till ca 70 V då
förkoksningen börjat.
Fördelarna med metoden visade sig vara låga
driftkostnader och litet utrymmesbehov, processens anpassbarhet,
hög kolvätehalt i gasen och en verkningsgrad av 95 °/o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
