Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1952 - Andras erfarenheter - Stora fallskärmar, av sah - Korrosion i tryckförband, av SHl - Böcker - Investeringsavgiften och lagervärderingen, av T Brehmer - Kompendium över elektriska olycksfall, av K S Smedsfelt - Massive tak, av A Engwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 oktober 1952
913
I båda fallen sker utkastningen från flygplanet i flera
steg, fig. 1. Först utvecklas en 1 m utlösningsfallskärm,
som i sin tur utlöser en 7 m lijälpfallskärm, vilken rycker
loss en dörr i flygplanet och via 25 m långa linor drar ut
lasten jämte den stora fallskärmen. Denna utvecklas först
då den har kommit på betryggande avstånd från flyg
(Business Week 14 juni 1952; Interavia aug. 1952). sah
Korrosion i tryckförband. Det har visat sig att
beröringsytorna på maskindelar sammanfogade genom
tryckförband, t.ex. med bultar, utsätts för en speciell typ
av-korrosion. För stål uppstår härvid mycket finfördelad
järnoxid, huvudsakligen FejAs. som till utseendet liknar
kakaopulver.
Den primära orsaken till korrosionen är troligen
fysikalisk. Ur praktisk synpunkt är visserligen metallytorna
fixerade i förhållande till varandra, men det kan uppstå
mycket små förskjutningar i förbindningen t.ex. genom
vibrationer. Mellan väl passade ytor verkar molekylära
attraktionskrafter, och vid förskjutningar kan därför
omväxlande ske lokala hopsvetsningar och brott av sådana.
Härvid lösgörs små metallpartiklar under uppvärmning.
De oxideras genast i luften och bildar ett fint oxidpulver.
Mjuka material visar större tendens till sammansvetsning
än hårda, men är mindre benägna att ge
korrosionsprodukter. Bostfritt stål är i allmänhet mycket känsligt för
korrosion av detta slag, men härdade kvaliteter har visat
sig hållbara i några fall. Ytor blästrade med skarpkantade
gjutjärnskorn är hållbarare än jämna ytor, troligen
därför att ojämnheterna griper in i varandra, varigenom
glidning hindras.
Vid försök att förhindra korrosion genom smörjning av
ytorna i ett tryckförband har bästa resultat med olja
uppnåtts när den ena ytan varit förnicklad. Molybdensulfid
anbringad på lämpligt sätt förefaller vara ett effektivare
korrosionsskydd än något annat smörjmedel (Chemical &
Engineering News 17 mars 1952). SHl
Böcker
Investeringsavgiften och lagervärderingen, av Eric
Rosienqvist. Affärsekonomis Skriftserie nr 29, Stockholm
1952. 14 s. 1,50 kr.
Våra senaste skatteförfattningar har i denna lilla skrift
blivit föremål för en kortfattad kommentar av en av våra
framstående skatteexperter. Förf. har härvid ägnat
huvudparten, eller 13 av skriftens 14 sidor, åt förordningen om
investeringsavgiften. Detta har gjorts med stor klarhet och
tämligen utförligt. Däremot har reglerna rörande
begränsningen av den fria lagervärderingen endast ägnats 1 sida.
Med kännedom om förf:s stora sakkunskap skulle det ha
varit av stort intresse, om denna del av ämnet blivit en
smula utförligare behandlat.
Frånsett detta lilla påpekande synes skriften kunna vara
till stor nytta för var och en som måste känna till de nya
skatteförfattningarna, men icke har tid eller tillfälle att
tränga djupare in i de härmed sammanhängande
problemen. T Brehmer
Kompendium över elektriska olycksfall. Orsaker och
förebyggande åtgärder, av A G Charpentier. Statens
Hantverksinstitut, Stockholm 1951. 27 s., 8 fig. 5 kr.
Allteftersom människan lärt sig uppskatta elektricitetens
alla fördelar, har hon även ibland fått stifta bekantskap
med dess ogynnsammaste egenskaper: faran för person och
egendom. Det är därför på sin plats att kurser i eller
studium av elektroteknik inte enbart inriktas på matematisk
behandling av elektrotekniska problem och apparaters
funktioner utan även ger anvisningar på hur man bör
umgås med elektriciteten på ett tillbörligt sätt.
En god uppfattning om den elektriska faran,
förebyggande åtgärder m.m. fås vid läsning av detta kompendium.
Inledningsvis redogöres för olycksfallens allmänna
karaktär, vilka kan indelas i passagefall (strömmen passerar
kroppen) och ljusbågsfall (förbränning av kroppsvävnader)
eller kombinationer därav. Av fysiologiska orsaker är
växelström farligast genom dess krampverkan. Vid ca 10
mA börjar krampfaran uppträda och vid 50—60 mA är en
ström genom kroppen dödande. Dessutom tillkommer rent
individuella fysiska och psykiska omständigheter,
hälsotillstånd m.m. Strömmens storlek genom kroppen beror
förutom av spänningen på det motstånd som finns i
strömbanan, inom och utom kroppen. Vid varm och fuktig hud
kan motståndet vara 1 000—2 000 ohm, medan det vid torr
hud kan vara 10—20 gånger större.
I andra kapitlet ges på basis av Statens Elektriska
Inspektions statistik över elektriska olycksfall en intressant
redogörelse om olycksfallens antal och beskaffenhet.
Frågan om faran vid 380 V kontra lägre spänningar har länge
varit av visst intresse, och blivit aktuell genom den alltmer
tilltagande övergången till 380/220 V. Det meddelas här att
för hela landet är faran vid 380/220 V ungefär sju gånger
så stor som vid lägre spänningar. Inom bostäder o.d. är
emellertid faktorn endast fyra.
Orsakerna till olycksfallen tycks vara av mest skiftande
slag, men en viss tyngdpunktsförskjutning synes vara
märkbar i riktning mot "någon persons vållande". Antalet
olycksfall i relation till elkraftens utveckling tycks
glädjande nog vara i fallande och är avsevärt lägre än
olycksfallsfrekvensen inom andra områden. Totala antalet dödsfall
i arbetet rör sig för närvarande om ca 600 per år, av vilka
endast 5 % är elektriska.
Förf. behandlar sedan vilka åtgärder som bör vidtas vid
elektriska personolycksfall. Schäfers metod och
Eve-meto-den för konstgjord andning beskrivs ingående. Hela den
andra hälften av kompendiet är sedan ägnat åt
förebyggande åtgärder. Förf. redogör för och kommenterar här
lämpliga avsnitt av säkerhetsföreskrifterna. Kompendiet är
utarbetat för elever vid Statens Hantverksinstitut men
torde även ha ett visst intresse för utomstående.
K S Smedsfelt
Massive tak, noen foreløpige undersøkelser og
anvisning-er, av Kristian K Prestrud. Norges Tekn.-Naturvitensk.
Forskn.-Råd, byggetekn. Utv. Rapp. nr 4. Johan Grundt
Tanum, Oslo 1951. 36 s., 32 fig., 1 tab. 00 nkr.
De många misslyckandena med vissa typer av massivtak
— "plana" tak som vi älskar att kalla dem i Sverige —
har föranlett intensiva undersökningar av uppkomna
skador och deras sannolika orsaker. Att det i Sverige lagts
ned mycken möda på problemet, det vet vi, men
norrmännen har på grund av sitt geografiska läge samma
svårigheter som vi, och även i vårt västra grannland har forskats.
Den nu föreliggande rapporten omfattar bl.a. resultatet av
en inventering av massivtak, som utförts som
examensarbete av två teknologer och utgör på så sätt ett
komplement till vad som i ämnet publicerats i vårt land av t.ex.
Rune Hansson.
Efter inledningskapitlet, vari allmänt redogöres för
problemställningen och för den valda undersökningsmetoden,
följer två kapitel, Taktekning och Varmeisolering av
massive betongtak. I dessa framföres generella synpunkter på
ämnet. Förf. anför de vanliga orsakerna till
misslyckanden och ger samtidigt anvisningar på praktiska åtgärder,
ägnade att eliminera dessa. Det är inga nyheter som
serveras, men det är en nyttig repetition, där det mesta som
är värt att veta i sammanhanget tycks ha kommit med.
De följande kapitlen behandlar inventeringen av olika
tak, och där återfinns en provkarta på de flesta vanliga
taktyperna, huvudsakligen sådana med bärande
betongplatta och olika former av isolering med eller utan
ventilation. Bims- och korkisoleringarna dominerar. Endast ett
exempel på det i Sverige vanliga taket av armerade
lättbetongplattor finns medtaget, och det har dessutom en
något ovanlig konstruktion. Konstruktionen på samtliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
