Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 4 november 1952 - Hörby kortvågsstation, av Karl Ekström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// november 1952
925
Hörby kortvågsstation
Förste byråingenjör Karl Ekström, Stockholm
621.396.712(485)
Regelbundna rundradiosändningar på kortvåg till
utlandet har pågått i mindre omfattning sedan 1937 över Motala
rundradiostation. För dessa sändningar har sedan 1939
disponerats två sändare på vardera 12 kW antenneffekt,
vilka därjämte tidvis använts för kommersiell
radiotele-graftrafik och för bildtelegrafi. Effekten på dessa sändare
var emellertid alltför ringa för att Sveriges röst i etern
skulle kunna göra sig hörd i konkurrens med de
storsändare på 100 kW och mera, som andra länder förfogade
över. Den enorma ökningen av antalet kortvågssändare i
världen, som ägde rum under och efter kriget, medförde
en olidlig trängsel i etern, vilket ytterligare reducerade
möjligheterna att avlyssna den svenska kortvågen.
Förslag om anläggande av en ny, kraftigare
kortvågsstation för rundradio framlades redan i februari 1944 av
1943 års rundradioutredning. Bland olika alternativ som
utarbetats inom Telegrafstyrelsens radiobyrå förordade
utredningen det, som upptog två kortvågssändare på 100
kW vardera, avsedda att uppsättas i anslutning till den
befintliga rundradiostationen vid Hörby och som
kostnadsberäknats till ca 5 Mkr. Detta förslag bifölls av riksdagen
först 1946 och i juni samma år bemyndigade K.M:t
Telegrafstyrelsen att ta erforderliga medel i anspråk, varpå
arbetet med anläggningens projektering omedelbart
påbörjades.
Anläggningen — vars färdigställande tagit avsevärt längre
tid än beräknat på grund av då rådande brist på material
och arbetskraft — togs i reguljär provdrift den 15 januari
1952 och dess officiella invigning ägde rum den 8 maj
1952.
Förläggning
Stationen har förlagts till Hörby — i anslutning till den
där befintliga mellanvågsstationen och sändarstationen för
den transoceana kortvågstelefonin — av bl.a. följande skäl.
Vid sändningar väster ut mot Nordamerika, som med
avseende på kortvågssändningarna till utlandet är av största
betydelse, kommer radiovågorna att delvis passera genom
"norrskenszonen", där de tidvis utsätts för mycket kraftig
dämpning. Ju längre norrut stationen placeras, desto längre
sträcka kommer vågorna att gå fram genom
norrskenszonen och desto kraftigare blir dämpningen, som under
vissa förhållanden är tusentals gånger större i nämnda
riktningar än i andra, av norrskenszonen icke berörda.
Man har därför eftersträvat en så sydlig förläggning som
möjligt.
Ett annat skäl att förlägga stationen så långt söder ut
som möjligt har varit att kortvågssändningarna, särskilt på
de längre våglängderna, skulle kunna bli hörbara även i
övre Norrland, där mottagningsförhållandena från
lång-och mellanvågsstationerna är synnerligen dåliga inom
stora områden. Genom förläggning till sydligaste Sverige
kommer större delen av Norrland att ligga utanför den
"döda zon", som omger varje kortvågsstation.
Förläggning av kortvågsstationen i anslutning till de förut
befintliga radioanläggningarna i Hörby har vidare medfört
betydande besparingar i såväl anläggnings- som
driftkostnader, genom att tidigare byggnader och kraftutrustning
samt personal i viss utsträckning kunnat utnyttjas även
för den nya anläggningen. Därtill kommer att
terrängför-hållandéna vid Hörby radiostation är nära nog idealiska
för en anläggning av ifrågavarande slag.
För kortvågssändarna har en särskild byggnad uppförts,
vilken sammanbyggts med det förut befintliga stationshuset
för mellanvågssändaren. Den nya byggnaden har plan-
dimensionerna 20 X 38 m och är utförd i två våningar med
samma golvnivåer som i den gamla. Vid projekteringen
har en sådan planlösning eftersträvats, som medger
övervakning av hela anläggningen med minsta möjliga
personalstyrka och eventuell framtida utbyggnad på
rationellt sätt.
Sändar utrustning
De båda kortvågssändarna är exakt lika i utförande och
uppställning. De har vardera komplett hjälpapparatur och
är sålunda helt oberoende av varandra (fig. 1).
Vardera sändaren är utförd för våglängdsområdet 11,28—
80 m (26,6—3,75 Mp/s). Maximala antenneffekten
(bärvågseffekten) är 95—120 kW inom våglängdsområdet 13—80 m
och ca 50 kW inom lim bandet. Totala tillförda effekten
per sändare är i genomsnitt 365 kW vid normal
program-modulering. Moduleringen sker i slutsteget med klass
B-modulator.
De stora sändarrören kyls med destillerat vatten genom
ett slutet cirkulationssystem, innehållande en fläktkylare
för nedkylning av vattnet. Vintertid utnyttjas
sändarför-lusterna för uppvärmning av stationslokalerna genom att
kylvattnet ledes från sändarrören genom särskilda värme-
Fig. 1. Sändarhallen; t.h. de båda 100 kW kortvågs
sändarna, i bakgrunden kontrollrummet.
Fig. 2. Utbytbar svängning skr et s, monterad på truck, för
våglängdsbyte i sändarens slutsteg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
