Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 4 november 1952 - Hörby kortvågsstation, av Karl Ekström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■926
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. En av de 100 m höga masterna; överst, på ömse
sidor om masten, bärlinorna i vilka antennsystemen är
upphängda, samt spridare som håller antenn- och
reflektorgardinerna på rätt inbördes avstånd.
ningsenergin med hjälp av speciella antennkonstruktioner
koncentreras till ett smalt "knippe" i önskad riktning. Man
kan sålunda icke nå alla delar av världen samtidigt med
en och samma sändning, men detta är icke heller behövligt,
då man med hänsyn till differenserna i lokal tid för olika
delar av världen måste välja en för varje särskilt område
lämplig lyssningstid.
Riktantennerna (fig. 3) är utförda som
horisontaldipol-gardiner med reflektor. Antenngardinerna är uppbyggda av
12—16 horisontella dipoler (halvvågselement), anordnade
i 3—4 rader över varandra med 4 element per rad och
med en spridning av ca V2 våglängd i såväl horisontell som
vertikal led. Den understa dipolradens höjd över mark
är i allmänhet ca 1 våglängd. Varje antenngardin är
uppdelad i två lika, parallellkopplade sektioner. Dipolerna
inom vardera sektionen ändmatas parvis via en vertikal,
tvåtrådig matarledning, vilken är skruvad 180° mellan
varje dipolrad för erhållande av rätt fasföljd. Impedansen
i den gemensamma matningspunkten till de båda
antennsektionerna är ca 330 ohm. För åstadkommande av önskad
bandbredd ävensom för att undvika koronaförluster, har
antennelementen utförts tvåtrådiga med 150 mm inbördes
avstånd mellan trådarna. Reflektorgardinen är exakt lika
antenngardinen och är upphängd rakt bakom denna på
ett avstånd av XU våglängd samt avstämd till resonans.
Med dessa antenner erhålles en effektförstärkning i
maximiriktningen av ca 100 gånger (jämfört med
strålningen i ekvatorialplanet från en halvvågsantenn i fri
rymd), vilket vid 100 kW inmatad effekt motsvarar en
skenbart utstrålad effekt av ca 10 000 kW i nämnda
riktning. Strålningsloben har en öppningsvinkel av ca 60° i
horisontalplanet och 15° i vertikalplanet.
Strålningsintensiteten avtar på ömse sidor om maximiriktningen och har
vid en avvikelse av ca 18° åt ena eller andra sidan i
horisontalplanet sjunkit till ungefär hälften.
Strålningsloben kan vridas i horisontalplanet upp till
ca ±10° från normalriktningen, genom förskjutning av
den gemensamma matningspunkten till de båda
antennsektionerna, så att dessa kommer att matas med viss
fas-förskjutning. Likaså kan strålningsriktningen ändras till
växlare, i vilka en stor del av förlustvärmet överföres till
stationens värmeledningssystem.
Anodspänningen, 11 kV, till de större sändarrören
erhålles genom sexfas-kvicksilver-stållikriktare, som matas från
stationens 20 kV nät. Glödströmmen till samma rör
erhålles från en likströmsgenerator om 1 700 A och 35 V.
Övriga likspänningar för sändarna alstras genom ett antal
metallikriktare och kvicksilver-glaslikriktare.
Totala effektbehovet för Hörby-stationen efter
utbyggnaden är ca 1 200 kW mot förutvarande ca 400 kW.
Kraften levereras över en 50 kV ledning till ett
utomhusställ-verk. där den nedtransformeras till 20 kV och införes till
slationen via jordkabel. Utomhusställverket har utökats
med en transformator på 2 000 kVA, varjämte de båda
tidigare på vardera 800 kVA parallellkopplats för att
tillsammans utgöra reserv för den förstnämnda.
Med hänsyn till olika transmissionsförhållanden för olika
riktningar och sändningstider måste våglängdsbyte ofta
företas — med det för närvarande tillämpade
sändnings-schemat upp till 10—12 gånger per dygn — varför
omställning bör kunna utföras snabbt och lätt. Sändarna har för
detta ändamål utförts med dubbla högfrekvenskanaler i de
tidigare stegen på relativt låg effekt, varigenom den ena
"kanalen" kan injusteras för ny våglängd, medan den
andra är i drift. Våglängdsbyte för dessa steg sker därefter
praktiskt taget ögonblickligt och med ett enda handgrepp.
De efterföljande högeffektstegen är utförda med utbytbara
svängningskretsar, vilka är monterade på lätt
utväxlings-bara truckar, fig. 2. Sammanlagt finnes sådana truckar för
sju våglängdsband. Mindre våglängdsändringar — inom ett
och samma rundradioband — kan utföras med i sändarna
inbyggda avstämningsdon utan utbyte av truckar.
Ett komplett våglängdsbyte kan av en man utföras på
3—4 min, inberäknat den tid som åtgår för att stoppa och
på nvtt starta sändaren samt inkoppla ny antenn.
Fig. 3. Principiell uppbyggnad av
riktantennerna jämte
horisontal-och vertikalstrålningsdiagram.
Antennanläggning
Med enkla rundstrålande antenner skulle man behöva
tusentals kilowatt sändningseffekt för att ge lyssnare på
mycket stora avstånd, t.ex. i transoceana länder,
tillfredsställande mottagning. Sändare för så hög effekt kan
emellertid icke ifrågakomma av driftekonomiska skäl, varför
man i stället tillgriper riktad sändning, varvid bela strål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
