Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 11 november 1952 - Framtidens oljeindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1952
951
tens årsproduktion i bättre proportion till dess oljereserv
än nu, och detta område får då en produktion vida
överträffande det karibiska områdets.
Man måste emellertid ge dem som använder
tillkännagivna uppgifter på oljereserver för bedömning av framtida
produktion tre mycket nödvändiga varningar. För det
första finns ingen internationell organisation som har
tillgång till alla uppgifter. De publicerade siffrorna på kända
reserver är uppskattningar (inte fullt jämförbara för olika
länder) av underjordiska tillgångar om vilka man för
tillfället har vetskap. För det andra är oljan fortfarande
under jord och kommer inte att bringas i dagen förrän
det lönar sig att göra det. För det tredje måste man finna
ny olja till ständigt stigande kostnad för att ersätta den
utvunna.
Även om man inte instämmer i den nuvarande
optimistiska uppfattningen om USA:s oljetillgångar kan man
emellertid trots dessa varningar med förtröstan säga att
det inte är någon risk för att brist på olja skall uppstå i
världen under vår tid såvida inte exporten från Mellersta
Orienten helt upphör.
Syntetisk olja
Man kan framställa råolja ur naturgas, oljeskiffer och
kol. Dessa råmaterial har fördelen att de ofta finns
närmare oljeförbrukande områden än oljekällorna. Gentemot
denna fördel måste man emellertid ställa problemet att
utvinna råmaterialet, vilket är mindre svårlöst för petroleum,
och nödvändigheten att av det framställa råolja innan
raffinering kan ske. Inte förrän kostnaden för utvinnandet
av råmaterialet och dettas bearbetning till råolja blir av
ungefär samma storlek som kostnaden för upptäckande,
utvinnande och transport av råolja, är framställning av
syntetisk olja i stor skala ekonomiskt motiverad.
Syntetisk olja framställdes redan innan överste Drake
öppnade den första oljekällan, men när utvinnandet av
naturlig petroleum tog fart blev det allt svårare för
syntetisk olja att konkurrera. Hotet att USA skall förlora
möjligheterna till självförsörjning och andra länders önskan
att minska sitt beroende av import har emellertid
framdrivit utforskande av tekniska metoder för framställning
av syntetisk olja.
De mest omtalade ansträngningarna har gjorts i USA där
man genom arbete i halvstor skala visat att bensin kan
framställas ur oljeskiffer under nuvarande förhållanden
till en kostnad som bara med några få cent per gallon
överstiger marknadspriset i USA. Priset på bensin ur kol
skulle dock bli fyra gånger det nuvarande. Huvudorsaken
till det lyckade resultatet med oljeskiffer har varit att man
funnit billiga mekaniska metoder att bryta den. I några
fall innehåller skiffern värdefulla mineral som
kompenserar brytningskostnaden.
I Sydafrika och Indien överväger man framställning
av-olja ur kol. Förutsättningarna är där riklig tillgång på kol,
billig arbetskraft och (kanske viktigast) kolgruvor nära
stora förbrukningsområden men långt från kusten. Det
förefaller dock inte troligt att tillverkning av syntetisk olja
i stor skala skall komma i gång under de närmaste tio
åren. Visserligen kan en viss produktion uppstå i
begränsade områden där speciella förhållanden råder och tull och
fraktkostnader är mycket höga, men den totala
tillverkningen kan knappast komma att påverka oljeindustrin i
stort. Inte ens i USA, där förhållandena är särskilt
gynnsamma, är det sannolikt att syntetisk olja inom tio år
kommer att täcka mer än 2 l0/o av behovet.
Produkter
Före senaste kriget fylldes industrins bränslebehov med
stenkol på östra halvklotet. Oljeindustrins uppgift var att
möta efterfrågan på bränsle för transportmedel; brännolja
förbrukades bara för ändamål där den gav bättre resultat
än kol. Dessa förhållanden ledde till en produktion som
tillfredsställde en konsumtion av 1 t bensin mot 1,3 t tung
olja, dvs. gasolja, dieselolja och brännolja
tillsammantagna. Proportionen mellan bensin och tung olja fordrade
krackning i betydande omfattning.
Under kriget förrycktes konsumtionsförhållandena i det
att förbrukningen av tung olja steg mycket medan
ökningen av bensinförbrukningen var mindre, till största delen
beroende på ransonering. Man väntade att efterfrågan på
bensin skulle stiga snabbt vid krigets slut och att
kolproduktionen i Europa skulle återfå sitt tidigare omfång,
varigenom efterfrågan på tung olja skulle stabiliseras ehuru
på en högre nivå än 1938 års.
Europeiska raffinaderier byggdes därför så att de kunde
ge ett relativt stort utbyte av bensin i modern
apparatutrustning, t.ex. för katalytisk krackning. Kolproduktionen
har emellertid inte återhämtat sig tillräckligt, och olja har
därför måst användas för att täcka en växande del av
industrins bränslebehov. På det europeiska fastlandets
marknad var före kriget förhållandet mellan konsumtionen av
tung olja och av bensin 0,5 mot 1 t. År 1950 var det
däremot nära 2 mot 1 t, och man anser att det troligen
kommer att stiga ytterligare.
Denna av kolbristen orsakade förskjutning av efterfrågan
på oljeprodukter är emellertid inte den enda faktor som
påverkar produktionsförhållandena. Utvecklandet av
reaktionsmotorn för flygplan förskjuter också efterfrågan
från speciell, högvärdig flygbensin mot tyngre olja av
fotogentyp. Vidare växer användningen av tyngre olja i
långsamtgående dieselmotorer för fartyg.
När man ser framåt måste man först beakta den
sannolika tendensen i konsumtionsförskjutningen från bensin
mot tung olja. Den ökning av bensinförbrukningen, som
kan väntas genom att antalet motorfordon (framför allt
lastbilar) växer, kommer att i viss mån uppvägas genom
höjning av motorernas verkningsgrad och övergång till
dieselmotorer. Den senare gynnas genom att det redan
relativt höga priset på bensin i de flesta länder höjs
ytterligare genom beskattning. Även om dieselolja beskattas lika
högt per liter som bensin lönar det sig att använda den
därför att förbrukningen blir betydligt mindre.
Bensinförbrukningen synes därför knappast komma att
stiga med mer än ca 5 ’%> per år, medan förbrukningen av
tung olja väntas växa med i medeltal minst 8 ®/o per år.
Det är nämligen osannolikt att kolproduktionen kommer
att stiga tillräckligt för att möta ökningen av Västeuropas
bränslebehov. Denna ytterligare förskjutning av
förhållandet mellan efterfrågan på tung olja och på bensin uppstår
dock bara på östra halvklotet; samma tendens finns inte i
USA. Genom den kommer efterfrågan på tung olja att inom
tio år vara fvra gånger efterfrågan på bensin. Detta
förhållande överensstämmer inte med sammansättningen hos
den på östra halvklotet utvunna råoljan, varigenom
raffinaderierna ställs inför ett nytt problem.
Inom begränsade områden kan visserligen stor efterfrågan
på bensin synas motivera byggande av
krackningsanlägg-ningar i lokala raffinaderier, men betraktas östra
halvklotet som helhet, kommer det att bli svårt att framställa
tillräcklig mängd tung olja, och krackning kan bara
förvärra situationen. Förr var krackning nödvändig inte bara
för ökning av erhållen mängd bensin utan också för att
denna skulle få hög kvalitet. Lyckligtvis förfogar
oljeindustrin nu över nya processer som ger bensin av god kvalitet
utan förlust av tung olja, och mötandet av
konsumtionsförskjutningen kan också underlättas genom placeringen
av nya raffinaderier.
Raffinaderier
Före kriget utfördes raffinering av råolja huvudsakligen
vid oljeproducerande områdens kuster, t.ex. i Abadan,
Aruba, Curacao, Palembang på Sumatra. Orsakerna härtill
var flera, nämligen
utskeppningscentra för olja var få;
marknaderna var relativt små och spridda;
de produkter som behövdes på olika marknader var myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
