Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 11 november 1952 - Andras erfarenheter - Sammansättning och koercitivitet hos järn-nickel-aluminiumlegeringar, av J Murkes - Redoxreaktioner vid jonbytare, av SHl - Sorbitol, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■962
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Koercitivkraft (1) och mättningsmagnetisering (2)
vid konstant järnhalt; optimal o enkel, • dubbel
värmebehandling.
Sammansättning och koercitivitet hos
järn-nickel-alu-miniumlegeringar. Det är av stort intresse att fastställa
vid vilken sammansättning och behandling
järn-nickel-aluminiumlegeringar ger största koercitivkraft.
Undersökningar utfördes med två provserier. Inom den ena
varierades järnhalten mellan 20 och 90 atom-’°/o, medan
förhållandet Ni : Al hölls konstant vid 1 : 1 räknat i atomprocent.
Inom den andra serien hölls järnhalten konstant vid 50
atom-^/o, medan nickel och aluminiumhalterna varierades
mellan 32 atom-°/o Ni, 19 atom-% Al och 14 atom-^/o Ni,
36 atom-10/!) Al. Den i praktiken mest använda
sammansättningen (50 : 25 : 25) ligger i skärningen mellan dessa
legeringsserier.
Hälften av proven kyldes i vatten från 1 100°C, varefter
de anlöptes vid 400°C och högre temperaturer. När proven
hållits vid anlöpningstemperatur i 3 h kyldes de igen i
vatten (dubbel behandling). Den andra hälften av proven
utsattes endast för en avkylning från 1 100°C med olika
hastigheter (enkel behandling).
Enkel värmebehandling är bäst inom bela det undersökta
Fig. 2.
Koercitivkraft (1) och
mättningsmagnetisering
(2) vid varierande
järnhalt; optimal
o enkel, • dubbel
värmebehandling.
området vid konstant järnhalt (fig. 1). Högsta koercitivitet
fås vid 25—26 atom-^/o aluminium.
Mättningsmagnetise-ringen blir större vid enkel värmebehandling, om
aluminiumhalten är större än 25—26 atomJ%. Vid varierande
järnhalt (fig. 2) är enkel värmebehandling fördelaktigare
när järnhalten är 80—90 atom-^/o.
Mättningsmagnetise-ringen påverkas icke av behandlingssättet (O S Ivanov
m.fl. i Doklady Akademii Nauk SSSR 1921 h. 2). J Murkes
Redoxreaktioner vid jonbytare. Man har ganska länge
känt till polymerer som absorberar eller avger protoner,
och det är kanske därför förvånande att ingen tidigare
kommit på tanken att göra jonbytare som har
motsvarande funktioner för elektroner. Av en sådan polymer
fordras att dess molekyl innehåller en lättillgänglig
atomgrupp som kan oxideras reversibelt under vitt skilda
betingelser.
Vid Yale-universitetet har man framställt en sådan
polymer av hydrokinon i vars molekyl vinylgrupper införts.
Då hydroxylgrupper förhindrar polymerisation, estrifieras
de först med benzoesyra varefter det är lätt att framställa
polymerer med molvikten 50 000—60 000. Man får sedan
en elektronbytande plast genom att förtvåla estern så att
hydroxylgrupperna ånyo blir fria.
Det har visat sig att kopolymerer med styren eller
vinyl-pyridin kan framställas lika lätt. Polymerer med
tvärbundna kedjemolekyler som är olösliga i alla lösningsmedel
utom isättika och som dock har oförändrad
utbytesförmåga har också framställts.
De nya plasterna kan betraktas som organiska
motsvarigheter till Jones’ reduktor som består av ellytiskt utfällt
kadmiumpulver, men de har fördelen att oxidation eller
reduktion kan ske vid dem utan förorening av produkten.
Detta är en uppenbar fördel vid industriell tillämpning
(Chemical & Engineering News 19 nov. 1951). SHI
Sorbitol. Polyalkoholer, såsom glycerol, etylenglykol,
propylenglykol och pentaerytritol, har fått stor användning
inom industrin. Sorbitol, som är en polyalkohol framställd
ur socker, kan troligen ersätta alla andra polyalkoholer i
de flesta fall (utom som antifrysmedel och hydrauliska
vätskor).
År 1950 tillverkades 3 400 t sorbitol i USA, 1951 var
produktionen uppe i 10 000 t och genom modernisering och
utvidgning av tillverkningen har man nu kommit upp till
34 000 t/år. Det anses lätt att vid behov öka produktionen
ytterligare, då råvaran, stärkelsesocker, rörsocker eller
betsocker, är billig och lättillgänglig. År 1952 kostade sorbitol
15,5 ct/lb 70’% vattenlösning. I framtiden kommer sorbitols
pris att bestämmas av råvarans och i mindre grad av
arbetskostnaden. Sorbitol har på senaste tiden blivit
billigare, medan alla andra polyalkoholer blivit dyrare.
Under 1951 steg förbrukningen av glycerol, glykoler och
andra polyalkoholer till 220 000 t. Ett av de största och
mest lovande användningsområdena är tillverkning av
al-kydplaster till vilka åtgick ca 60 000 t polyalkoholer,
huvudsakligen glycerol och pentaerytritol. Dessa kan
emellertid i detta fall ersättas med sorbitol, och så har också
delvis skett. Inom tobaksindustrin tycks glycerol trängas ut
av sorbitol, och detsamma gäller inom livsmedelsindustrin,
vid tillverkning av karameller, kosmetika, tandkräm och
farmaceutika. Vidare används stora mängder sorbitol vid
tillverkning av cellulosasvamp, packningar, lim, tryckfärg
och inom textilindustrin.
Dessutom har sorbitol flera speciella
användningsområden, t.ex. vid tillverkning av estrar av vilka de
viktigaste är partiella estrar av sorbitolanhydrid och de
vanliga fettsyrorna samt ytaktiva ämnen erhållna genom
kondensation av de förras icke estrifierade hydroxylgrupper
med polyoxietylen. Sorbitol är också det viktigaste
råmaterialet vid syntes av vitamin C genom jäsningsoxidation;
1950 förbrukades 1 400 t sorbitol vid framställning av 600 t
askorbinsyra och salter av denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
