Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 11 november 1952 - Andras erfarenheter - Magnesium-zirkoniumlegeringar, av SHl - Reducerande rostning av omagnetisk järnmalm, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1952
961
sällsynta jordarlsnielaller, har man utarbetat en legering
ined minsta möjliga halt av sådana.
Denna legering, som kallas Elektron RZ5, har den
nominella sammansättningen 4,5 ®/o zink, 1,25 ’"/o sällsynta
jordartsmetaller, 0,6 "/o zirkonium och resten magnesium. Den
har 0,1-gräns minst 1 100 kp/cm2, dragbrottgräns 1 900
kp/cnr och förlängning 5 "/o. Den möjliggör tillverkning av
stora gjuten, den kan svetsas och har god täthet mot gaser
under tryck. Vidare är RZ5 något billigare än de tidigare
använda magnesium-zirkoniumlegeringarna med sällsynta
jordartsmetaller, betecknade MCZ och ZRE.l, och har
bättre mekaniska egenskaper än dessa. Den kan
emellertid inte ersätta Z5Z för allmänt bruk, då denna legering
har den bästa kombination av mekaniska egenskaper som
hittills iakttagits hos magnesiumlegeringar.
I USA har under de senaste åren fem
magnesium-zirko-niumlegeringar för gjutning blivit tillgängliga i handeln.
De har följande sammansättningar:
Zr M Di Th Zu
«/o % */o «/o %»
EK30A ......................................................0,25 3
EK31A . ...................................................0,55 3
EZ33A ...’...............................................0,7 3 3
EK31D ......................................................0,55 2
JK31A ......................................................0,7 3
M betyder Mischmetall och Di Mischmetall fri från Ge
och La.
Legeringarna kan värmebehandlas på tvä sätt, antingen
genom utskiljning vid ca 20Ö°G (Tekn. T. 1952 s. 335)
eller genom lösning vid ca 560°G följd av utskiljning vid
200°G. Dessa förfaranden betecknas T5 och T6 resp. Det
senare blir givetvis dyrare än det förra. Efter
värmebehandling har legeringarna följande mekaniska egenskaper:
Dragbrottgräns 0,2-gräns Förlängning
20°C 205°C 315°C 20°C 205°C 315°C 20°C 205°C315°C
kp/cnr kp/cm2 kp/cnr kp/cnrkp/cnrkp/cnr % % %
EK30A-T5 1 400 1 400 700 1 050 840 490 0,5 16 56
EK30A-T6 1 600 1 400 840 1 100 980 490 3 18 56
EK31A-T5 1 550 1 400 840 1 200 910 490 2 20 60
EK31A-T6 1750 1 450 910 1 300 1 100 630 4 19 78
EZ33A-T5 1 550 1 450 840 1 100 700 560 3 21 50
EK31D-T6 2 650 1 900 1 050 1 450 1 400 910 7 16 51
JK31A-T6 2 050 1 700 1 300 1 250 980 910 4 21 10
Kryphållfastheten vid förhöjd temperatur är ungefär
densamma för de fyra E-legeringarna. Vid 205’°C behövs en
påkänning av ca 600 kp/cm" för att ge 0,2 <Vo förlängning
på 100 h, vid 315° är motsvarande påkänning ca 100
kp/cm2. Legering JK31A visar något högre värden.
Alla fem legeringarna kan behandlas på samma sätt i
gjuteriet. Vissa svårigheter att hålla rätt sammansättning
och undvika oxidation möter, men de har övervunnits.
Legeringarna krymper mera än de tidigare använda
magne-siuin-aluminium-zinklegeringarna, varför det är svårt att
utnyttja gamla modeller, särskilt för stora gjuten. De nya
legeringarnas korrosionsegenskaper är tillfredsställande
(It J M Payime m. fi. i Metal Industry 8 fehr. 1952; J C
McDonald i Journal of Metals mars 1952). SHI
Reducerande röstning av omagnetisk järnmalm.
Tillgången på högvärdiga järnmalmer minskas snabbt
åtminstone i närheten av järnindustrins centra. Man måste
därför tänka på att utnyttja de väldiga tillgångar på relativt
fattig malm som ännu är orörda. Härvid måste emellertid
malmen anrikas till en slig med relativt hög järnhalt.
Järnmalmer är av två huvudtyper. I den ena finns
järnet i form av FeJ^ som är magnetisk, i den senare som
omagnetisk Fe.20a eller FeO. Den förra typen, olika
former av magnetit, kan därför skiljas från bergarten genom
magnetisk separering, som är billigare och vanligen
effektivare än andra anrikningsförfaranden, medan oinagne-
tiska malmer, 1)1.a. blodsten, oftast är betydligt svårare att
anrika ekonomiskt. Detta gäller särskilt kvartsjärnmalmer
med låg järnhalt, takoniter, som finns i väldiga lager bl.a.
1 Lake Superior-distriktet i USA och i Mandschuriet.
Betydande fyndigheter av liknande malnityper finns också i
Sverige och Tyskland.
Ett sätt att anrika takoniter är överföring av den
omagnetiska malmen till magnetisk genom reducerande
röstning följd av magnetisk separering. Rostningen kan
dessutom i bästa fall medföra att malm- och bergartskorn
skiljs åt vid nedkrossningen, så att sligen får högre
järnhalt och bättre utbyte av järn uppnås än vid annan
anrikning. Vid upphettningen blir de vanligen mycket hårda
takoniterna luckra och lättkrossade, varigenom
energiåtgången vid krossningen minskas och anrikningsverket
slits mindre.
Redan åren 1921—1922 gjordes försök med reducerande
röstning i schaktugn vid Showa-stålverket i Mandschuriet.
Metoden hade så stor framgång, att man före andra
världskriget hade byggt 23 ugnar, enligt uppgift med en
sammanlagd kapacitet på 2,2 Mt/år uppsatt malm.
I Tyskland uppfördes i Watenstedt under andra
världskrigets första år en anläggning för reducerande röstning
av svårkrossad (»magnetisk malm. Den bestod av fyra
rull-ugnar 3,6 in i diameter och 50 ni långa, vardera med en
kapacitet på ca 7 000 t/dygn. Anläggningen utökades under
kriget med fyra ugnar och har nu en kapacitet på drygt
2 Mt/år malm. Enligt uppgift fungerar den
tillfredsställande, men man strävar alltjämt att förbättra den.
I Sverige har man gjort åtskilliga försök att genomföra
reducerande röstning av omagnclisk malm. Det senaste
utfördes 1946—1947 i Striberg, där nian rostade
kvarts-randig blodstensmalm från Kärrgruvan i en schaktugn.
Reduktionen utfördes med en gas innehållande 6—8 ®/o
kolsyra, 24—26 °/o koloxid, 12—16 «/o väte, ca 2 ’»/o
kolväten och resten kväve. Kostnaden för rostningen blev ca
15 kr/t slig; effektiv värnieålervinning beräknas dock
medföra en besparing på 0,75—1,10 kr/t slig. På grund av de
höga bränslekostnaderna anses inte troligt att reducerande
röstning kan konkurrera ined ett modernt
blodstensanrik-ningsverk, då den förra bara ger ca 5 ,0/o högre järnutbyte
än den senare vid samma järnhalt i sligen.
I USA byggdes 1934 en försöksugn för reducerande
röstning vid Cooley i Minnesota, men de amerikanska försöken
har ännu inte lett till produktion i stor skala. Det
meddelas emellertid nu att man utarbetat en ny
roslnings-metod.
Rostningen sker i en schaktugn under användning av en
atmosfär med reglerad sammansättning. Temperaturen i
rostningszonen är betydligt högre än vid användning av
den vanliga reducerande atmosfären, varigenom
reduktionstiden förkortas. Den använda gasen återförs delvis till
ugnen, och detta tillsammans med den goda kontakten mellan
gas och malm gör att den förra kan utnyttjas effektivt.
Den magnetiska järnoxiden Fe-04 är den enda som är
stabil vid hög temperatur. Har gasen lämplig
sammansättning, verkar den därför reducerande på järnoxid Fe»03
och oxiderande på ferrooxid FeO, vilka båda är
oniagne-tiska. Används en gas med ungefär en del koloxid på tre
delar koldioxid, kan man gå upp till relativt hög
temperatur utan risk för reduktion till FeO. Detta gäller även
om gasblandningen är utspädd med en inert gas, t.ex. kväve.
De flesta försöken har hittills utförts vid 820—870°C med
en gas innehållande 5 %> koloxid, 15 ’"/o koldioxid och
resten huvudsakligen kväve, men en blandning med bara
2 % koloxid och 12 Vo koldioxid liar visat sig verka starkt
reducerande på järnoxid i temperaturområdet 540—870°C.
Som reducerande gas kan man också använda väte
tillsammans med vatten eller väte och koloxid blandade med
vatten och koldioxid i lämpliga proportioner (G VON
HOF-stien i Värmländska Bergsmannaföreningens Annaler 1951;
W Wailbkeckek i Zeitschrift für Erzbergbau und
Metall-hüttenwesen febr. 1952; Iron Age 28 febr. 1952). SHI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
