Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 18 november 1952 - Grova mörsare och långskjutande kanoner, av Yngve Rollof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■972
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 5. "Kanone nr 5 Eisenbahn."
dan man bl.a. påträffat två hål från samma
granat i ett hus, kunde nedslagsvinkeln beräknas
och snart fastställdes pjäsens läge till trakten av
Laon.
Under de första dagarna träffade 86 % av
granaterna Paris, men redan efter sex dagar hade
träffprocenten sjunkit till 25 % på grund av
kanonens snabba förslitning. Sammanlagt sköts 303
skott mot Paris, varav 183 träffade staden, vilka
krävde 256 dödsoffer och 620 sårade, men den
psykologiska effekten blev ej så stor som väntat.
Den stora nackdelen med pjäsen var den
enorma slitningen. Med varje kanon kunde skjutas
maximalt 50—60 skott, då loppets diameter
ökades med inte mindre än ca 0,2 mm per skott,
bl.a. beroende på den långa eldrörstiden. Man
har beräknat att med varje skott slets ca 10 kg
eldrörsmaterial bort. Förslitningen var så stor,
att man måste öka krutladdningen från skott till
skott för att motverka hastighetsnedgången, och
granaterna var också kalibrerade med hänsyn till
urbränningen och sköts i bestämd
nummerordning. Då en kanon blev utsliten, fraktades den
till Krupp och borrades upp till större kaliber. De
sista granaterna mot Paris sköts enligt uppgift
med ca 260 mm kaliber!
De sju eller nio tolvmilakanonerna som
tillverkades förstördes samtliga av tyskarna efter
vapenstilleståndets undertecknande, den sista så
sent som den 22 november 1919, och kravet i
fredsfördraget att en av pjäserna skulle
överlämnas i perfekt skick till de allierade kunde ej
uppfyllas. Tyskarna gjorde allt för att hemlighålla
konstruktionen även efter kriget. De hundratals
tekniker som konstruerade, tillverkade och
betjänade kanonen hade sålunda fått avlägga löfte
att inte förråda pjäsens konstruktion.
Efter första världskriget projekterades i
Frankrike, Storbritannien och Italien långskjutande
pjäser, vilka hade ungefär samma data som
pariskanonen beträffande kaliber och projektilvikt.
Andra världskrigets konstruktioner
"Kanone nr 5 Eisenbahn"
Sedan Tyskland börjat återupprusta, väcktes på
nytt tanken på långskjutande artilleri. För att
krossa Maginotlinjens starkaste fort
konstruerades en 28 cm järnvägskanon med det officiella
namnet "Kanone nr 5 Eisenbahn", K 5 (E). De
två exemplar som de allierade sedermera
erövrade vid striderna i Italien hade namnen "Leopold"
och "Robert" målade på lavetten, se fig. 5.
Denna pjäs hade utöver den normala 28 cm
granaten, vägande 255 kg, även ett pilskott med
samma vikt men med 18 cm kaliber, så att
skott-vidden kunde ökas från ca 60 till 86 km.
Utgångshastigheten för båda granattyperna var
densamma, nämligen 1 120 m/s. Pilskottet hade
mycket gynnsamma egenskaper i fråga om
inhängning i pansar och betong, dels på grund av
att den ej roterade och dels på grund av den höga
sluthastigheten.
"Leopold" och "Robert" behövde aldrig sättas
in mot Maginotlinjen utan användes i stället för
beskjutning av England från Cap Gris Nez. De
förflyttades sedermera till Italien för att lägga
den allierade landstigningsstyrkan vid Anzio
under eld. Här blev kanonerna fruktade av de
allierade soldaterna, som gav projektilerna namnet
"Anzio Express" på grund av det intensivt
tjutande ljud som framkallades av granaternas
bogvåg. I juni 1944 erövrades kanonerna, som
dolts i en järnvägstunnel, och "Leopold"
transporterades till USA för närmare undersökning.
I krigets slutskede påträffades i Leipzig en hel
depå med tyska och franska pjäser från första
och andra världskriget. K 5 (E) tycks ha varit
standardpjäsen, men den intressantaste
konstruktionen var en före detta 28 cm kanon, som
borrats upp till 310 mm. Eldröret var slätborrat
och kallades "Glatt". Pjäsen uppgavs ha en
skott-vidd av 130 km med en underkalibrig pilprojektil
med 12 cm diameter och 180 cm längd, vägande
100 kg. Spridningen var dock den stora
svagheten; den beräknades till 2 % av skottvidden.
Fig. 6. 15 cm flerkammarkanon för beskjutning av London
på 130 km avstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
