Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 18 november 1952 - Grova mörsare och långskjutande kanoner, av Yngve Rollof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1952
973
Fig. 7. 11 cm pilgranat till 15 cm flerkammarkanon.
Flerkammarkanoner
I Tyskland konstruerades även
flerkammarkanoner, fig. 6, som bl.a. skulle beskjuta London
från distriktet Calais—Boulogne på 130 km
avstånd. En pjäs, som skadats vid ett flygangrepp,
erövrades sedermerade av de allierade i
Frankrike och på det tyska försöksfältet i Hillersleben
utanför Magdeburg påträffades två andra pjäser.
Den förstnämnda pjäsen hade en kaliber av 15 cm
och var tillverkad i 40 delar med sammanlagt 48
krutkammare. Den hade en utgångshastighet på
1 500 m/s med en nära 3 m lång projektil,
vägande 80 kg.
De två kanoner som påträffades i Hillersleben
hade båda 15 cm kaliber, men de var icke helt
lika, då den ena hade tio par hjälpkamrar med
13 cm kaliber, i 90° vinkel mot loppet, medan
den andra, som var av senare datum, hade fem
par hjälpkamrar i 45° vinkel mot loppet. Det
första paret hjälpkamrar var i den sistnämnda
pjäsen placerat 6 m framför huvudkammaren
och de övriga med 3,2 m mellanrum.
Till pjäserna användes en underkalibrig
pilgranat med 11 cm kaliber, fig. 7, som med ett
maximitryck av 2 300 kp/cm2 kunde skjutas med
en utgångshastighet av troligen över 2 000 m/s,
vilket beräknades ge en skottvidd av 150 km. På
grund av det förhållandevis låga maximitrycket,
men även på grund av det slätborrade loppet,
borde urbränningen bli mycket ringa, varigenom
kanonen beräknades tåla flera tusen skott. Pjäsen
liknade icke en kanon utan snarare en 75 m lång
rörledning.
En av de största nackdelarna med pjäsen var
den långa tid det tog att bringa kanonen i
ställning. Eldröret och mekanismen blir också
mycket komplicerade och tunga, och projektilen
fålen benägenhet att hoppa till, då den passerar en
hjälpkammares utlopp. Överhuvudtaget är
fler-kammarkanonen en intressant lösning av det
innerballistiska problemet, där dock fördelarna
är hypotetiska men nackdelarna desto mer reella.
Detta ansåg även den personal som höll på med
konstruktionsarbetet, men Hitler fordrade vidare
utveckling.
Fig. 9. 82 cm granat med demonterad spets.
Tyska mörsare
För att bekämpa de ryska forten vid Sevastopol
och Stalingrad använde tyskarna väldiga
mörsare. Först insattes en 54 cm mörsare (M/041)
som totalt vägde 123 t. Pjäsen, som kallades
"Thor" hade en skottvidd av 10 000 m vid V0 =
380 m/s med en förräfflad 1 250 kg projektil.
Den grövsta tyska pjäsen under andra
världskriget, fig. 8, hade en kaliber av 82 cm och var
konstruerad för att krossa Maginotlinjens
starkaste fort. Dess projektil, fig. 9, skulle kunna
genomtränga 3 m jord och därefter minst 3 m
armerad betong. Pjäsen hade följande data
Projektilvikt ............................7 500 kg
Utgångshastighet ......................900 m/s
Skottvidd ..................................50 000 m
Eldrörets längd........................31,5 m
Livslängd ..................................100—300 skott
Pjäsens totala vikt ..................1 340 t
Betjäning ..................................1 500 man
Till pjäsen hörde ett tåg på icke mindre än 25
vagnar. Man beräknar, att det tog tre veckor att
bringa pjäsen i eldställning.
Krupp tillverkade 1939—1941 två sådana pjä-
Fig. 8. 82 cm mörsare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
