Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 25 november 1952 - Uträtta mera — med mindre arbete! av Arvid Wilner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■994
TEKNISK TIDSKRIFT
av relativt liten betydelse. Tillsammantagna kan
de dock bli av sådan storleksordning att de icke
bör försummas. Man måste också komma ihåg
att varje förlust, även om den är liten, innebär
slöseri med dyrbar tid och arbetskraft och
därför om möjligt bör elimineras. En omständighet,
slutligen, som icke är utan betydelse är att vissa
av förlusterna ej blott "stjäl tid", utan även kan
innebära en källa till irritation. Denna är icke
just ägnad att främja prestationsförmågan, och
kan man eliminera detta slag av förluster har
man därför gjort en dubbel vinst.
Arbetets omfattning
Den ledande personalen har till uppgift att
planera och leda företagets verksamhet och
framtida utveckling. Det är därför viktigt att den
beredes möjlighet att koncentrera sig på sin
huvuduppgift: nya initiativ och nytt skapande arbete.
I detta avseende är förhållandena stundom allt
annat än idealiska. Den ledande personalen
nödgas ofta i stor utsträckning ägna sig åt uppgifter
som icke motsvara dess kvalifikationer, och det
förekommer t.o.m. att den utför helt onödiga
arbetsuppgifter utan att närmare reflektera
häröver. Detta sammanhänger väl närmast med vissa
chefers obenägenhet att delegera uppgifter åt
andra, men kan också bero på tanklöshet. Skälet
kan också vara att företaget ej anser sig "ha råd"
att hålla den arbetskraft som skulle erfordras,
med påföljd att man i stället misshushållar med
den dyrare arbetskraften.
Det är viktigt att man gör klart för sig
skillnaden mellan begreppen sysselsättning och
prestation. Det är den senare soin betalas, ej den förra.
Att en person är strängt sysselsatt innebär ingen
garanti för att arbetet resulterar i motsvarande
prestation. Å andra sidan kan man mycket väl
prestera värdefullt tankearbete utan att till synes
vara sysselsatt, t.ex. under en rök-"paus".
"Sysselsättningen" får överhuvudtaget icke användas
som måttstock, utan det väsentliga är resultatet
av arbetet, dvs. prestationen.
Ett rätt hushållande med den kvalificerade
arbetskraften förutsätter att arbetsuppgifterna
begränsas genom att onödiga eller icke
kvalificerade arbetsuppgifter rensas bort, i den
utsträckning detta är lämpligt och möjligt. Man får dock
icke härvid gå så långt att man skär av den
möjlighet till inblick i och förtrogenhet med arbetets
detaljer som är en nödvändig förutsättning för
ledningen och övervakningen av det. En viktig
förutsättning är vidare att de arbeten, soin måste
åvila den ledande själv, utföres på mest
ändamålsenliga sätt.
Arbetsplats och arbetsmetoder
I fråga om arbetsmetoder och hjälpmedel kan
ofta förhållanden, som vid första anblicken ter
sig ganska oväsentliga, ha avsevärt större bety-
delse för prestationsförmågan än vad man
föreställer sig, och här kan man ofta iaktta exempel
på "driftblindhet".
Arbetsplatsen är t.ex. ofta olämpligt utformad.
Den skall icke blott bestå av en samling möbler,
utan vara så utformad och avpassad att den
motsvarar vars och ens individuella behov, och så att
varje del av arbetsplatsen aktivt deltar i arbetet.
Även standardiserade kontorsmöbler erbjuder
rika möjligheter till individuell inredning, men
det är ej alltid man begagnar sig härav. Här finns
betydande möjligheter till förbättringar.
Det är ganska vanligt att arbetsmaterial som
ofta användes är placerat allt för långt från
arbetsplatsen, vilket medför onödiga steg, eller att
det är svåröverskådligt placerat, vilket kan kräva
tidsödande och enerverande letande. Å andra
sidan är det ej heller lämpligt att, som ofta sker,
använda skrivbordet som upplagsplats, ty detta
försvårar överblicken över aktuella ärenden. Ett
avlastningsbord eller lämpliga utdragsskåp
omedelbart intill skrivplatsen ger goda möjligheter
till förvaring av arbetsmaterialet på ett sådant
sätt att det blir både överskådligt och lätt
tillgängligt.
Pennfatet innehåller ofta något dussin pennor
bland vilka man gräver men ändå får tag i en, på
vilken spetsen är avbruten. Pennan måste sedan
vässas, vilket kanske måste ske i ett annat rum.
Varför inte i stället använda stiftpennor — vilka
aldrig behöver vässas — en i varje önskad färg,
överskådligt och lättillgängligt placerade?
Ritningar förvaras ofta rullade och utan
utvändig påskrift om innehållet. Det är därför
tidsödande att få tag i rätt ritning, och man behöver
ta fram vikter för att hålla dem plana. Dessa
besvär undvikes om ritningarna förvaras plana i
lämpliga lådor.
En annan liten detalj, som dock kan ha viss
betydelse, är att ljuskällan stundom är så placerad
att papperen på skrivbordet blänker på ett
tröttande sätt. En lämpligare placering av ljuskällan
är t.ex. i en pendel, till vänster om och något
snett bakom den arbetande.
Förteckningen över aktuella telefonnummer är
ofta uppställd på sådant sätt att den är svår att
hålla à jour vid förekommande ändringar. Detta
ger lätt anledning till felringningar, varigenom
ovidkommande personer besväras samt tid
förloras på ömse håll. Det förekommer numera i
handeln mycket goda telefonregister, som lätt
kan hållas aktuella och som snabbt ger önskat
besked.
En nackdel vid själva telefonerandet är att den
ena handen ständigt är bunden av att hålla
telefonluren, varigenom man har svårt att samtidigt
föra anteckningar, att ta fram aktuella
handlingar o.d. Att detta är en allmänt känd olägenhet
framgår bl.a. av de många försök som gjorts att
få fram lämpliga telefonhållare. Dessa är dock i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
