Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 december 1952 - Hållfasthetsproblem vid transportförpackningar, av Haqvin Larsson - Fördubblat utbyte - Tätheten i månatmosfären - Kvartspapper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■1046
TEKNISK TIDSKRIFT
I de fall man på denna väg fastställt huru kraftiga
stötar ett transportförpackat kolli skall uthärda i normala
fall, har man angivit att det skall tåla retardationen 80 g.
I ett sådant fall kommer man till slutsatsen, att
förpackningen skall kunna ta upp stötar, motsvarande skillnaden
mellan 80 g och det antal g, som varan i fråga uthärdar
utan att vara skyddad i förpackning.
Sedan man funnit detta tal, gäller det att finna en
förpackning, som har tillräcklig stadga och förmåga att ta
upp de stötar, man har att räkna med. Härvid måste man
ta hänsyn till att kollit kan bli utsatt för upprepade
stötar, t.ex. genom större eller mindre antal omlastningar.
Vidare har olika material, såsom järn, trä, träull,
papperstrassel, halm, svampgummi, spiralfjädrar, olika
stötupp-tagningsförmåga.
Som normal påfrestning i form av stötar räknar man med
fritt fall mot hårt underlag från 75—100 cm höjd,
motsvarande avståndet mellan kollits botten och marken, när
det bäres i händerna. Om fallhöjden är 100 cm måste
emballaget bromsa fallrörelsen på 1,25 cm sträcka, då
retardationen är 80 g. Vid fallhöjden 75 cm blir
bromssträckan 0,93 cm.
När det gäller säckar och balar räknar man med en
fallhöjd motsvarande axelhöjd. Detta får emellertid icke
uppfattas som att kast från axeln i onödan skulle vara
till-låtet och skulle kunna anses som normal behandling. Ett
kolli får aldrig kastas handlöst, om det kan undvikas.
Fjädrande material skyddar mot upprepade stötar, endast
i den mån det återtar sin stötdämpande förmåga efter
utståndna stötar. I detta avseende uppvisar olika material
olika egenskaper. Halm, hö och träull har goda
dämpningsegenskaper, dvs. god förmåga att ta upp stötar.
Mätning av stötupptagningsförmågan
Stötupptagningsförmågan har bestämts experimentellt för
olika förpackningsmaterial (Emballage nov./dec. 1950). Vid
undersökningen användes en liten hejare med en 2 eller
3 kg vikt, som fick falla på provmaterialet i en ask med
måtten 250 X 130 X 100 mm. Stöten fördelades över ytan
med en mycket hård förstärkt träplatta med 10 mm
tjocklek. Askens botten vilade på en 20 mm stålskiva och
denna överförde till ett underlag den arbetsmängd som inte
upptagits av förpackningsmaterialet. Denna arbetsmängd
registrerades genom mätning av djupet hos intryck som
gjordes på mjuka metallstöd av stålkulor i förbindelse med
stålskivan.
Förpackningsmaterialets tjocklek avpassades så, att
vikten för alla provningsmaterial blev 16 g/dm2. Prov
gjordes med upprepade stötar och resultaten anges i följande
tabell:
Stötupptagningsförmåga (*/o)
efter stöt nr
1 10 2 0
Halm, okrossad, parallella strån .. .. 80 66 66
tilltrasslad ........................ .. 92,5 82,5 80
Hö ................................. .. 93 76 76
Träull av gran 20 X 200* ......... .. 93 73 73
15 X 150 ........... .. 90 74,5 74,5
15 X 400 ............ .. 92 78 76,5
15 X 600 ............ .. 96 83 80
12 X 100 ............ .. 96 84 80
* tjocklek X bredd (1/100 mm).
Man ser att vissa material har förlorat lika mycket av sin
stötupptagningsförmåga redan vid den tionde
hoptryckningen som vid den tjugonde. Halm och träull av gran
12 X 100 och 15 X 600 har de bästa
stötupptagningsegen-skaperna. Okrossad halm med ordnade strån (halmmatta)
tar vid första stöten upp endast 80 °/o, vilket innebär, att
man måste använda dubbelt så tjockt lager av halm som
av träull för att uppnå lika hög stötupptagning. Träullens
stötupptagningsförmåga är som synes bättre ju mindre
dess tjocklek är. Tiden för olika materials återgång mot
sin ursprungliga volym varierar även och inverkar alltså
på upptagningen av upprepade stötar med olika långa
tidsmellanrum.
Förpackningens dimensionering
Nyssnämnda prov utfördes med över hela ytan likformigt
fördelade provningsmaterial. I praktiken kan man
näppeligen få så homogen hoppressning, varför man för att vara
på säkra sidan bör fördubbla — i fråga om halm
tredubbla — lagrens teoretiska kvantiteter.
För att få 85 %> av en ingående stöt upptagen skulle
man med ledning av de utförda proven få följande värden
på förpackningens vikt:
g/dm2
Okrossad halm med parallella strån ....................................................35
Träull av gran 20 X 200 ................................................................................17
15 X 150 ................................................................................16
Hö ............................................................................................................................13
Träull av gran 15 X 400 ................................................................................13
15 X 600 ................................................................................11
12 X 100 ................................................................................11
Förpackningsmaterialets erforderliga tjocklek beror på
stöten och huru stor del av energin som materialet tar upp.
Om man antar att stötenergin är 1 kpm och
stötupptag-ningen 85 °/o, kommer energin 0,15 kpm att fortplantas
till det föremål, som skall skyddas. Om stötenergin är
3 kpm behöver man för att skydda föremålet 95 °/o
stötupptagning. Försök har visat, att i förra fallet räcker det
med 8 g/dm2 träull i den skyddande ytan, men i det andra
erfordras 24 g/dm2.
Det bör icke förbises, att materialet vid förpackningen
bör ha i behåll sin fulla stötupptagningsförmåga. Det får
alltså icke tryckas ihop vid inläggningen, då därigenom
dess täthet blir onödigt stor på grund av att man gör
intrång på materialets stötupptagningsförmåga. Tidigare
använt material bör i samma syfte luckras upp till sin mest
effektiva täthet.
Försök har givit vid handen, att maximiförlusten av
elastiska förpackningsmaterials volym (höjd) uppkommer efter
fyra nedpressningar eller senare. Förpackningsmaterialet
bör därför i förväg pressas samman, så att den beräknade
höjdförlusten kompenseras.
Det är i många fall av stor vikt, att material med
minimi-eftergift användes och att tolerans lämnas för beräknad
volymminskning hos det använda materialet. Å andra
sidan bör man se till att förpackningsmaterialet icke lämnar
tomrum eller har så ringa täthet, att det tillåter det
förpackade föremålet att röra sig eller åka fram och tillbaka
i kollit, ty sådana rubbningar förändrar materialet, ökar
fallhöjden och därmed acceleration och skakningar.
Vid all förpackning bör man vara medveten om, att
otillräckligt skydd för varan motsvaras av större risk för
skada på varan under transporten och att risken för skada
varierar efter transportens natur, såsom väglängd,
varaktighet, antal omstuvningar och klimat.
Generellt gäller att ju lättare förpackningen är, desto
billigare blir frakten, och ju billigare förpackningen är, desto
mindre anledning finns att returnera den.
Fördubblat utbyte har man uppnått genom att vattna
majs med en lösning av 1 del terramycin på 1 milj. delar
vatten. Liknande resultat har erhållits med andra växter.
Även grobarheten ökas genom terramycinbehandling.
Tätheten i månatmosfären har av franska astronomer,
genom koronografmätningar av det polariserade ljuset i
månskärans spetsar, fastställts till mindre än en
miljarddel av jordatmosfärens täthet.
Kvartspapper, som framställts vid U S Naval Research
Laboratory, motstår temperaturer upp till 1 650°C och ger
små elektriska förluster vid hög frekvens. Det är därför
bättre än asbest som isolationsmaterial.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
