Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 december 1952 - Fetter som råvara för kemikalier, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■1048
TEKNISK TIDSKRIFT
lösning är salterna spjälkade i en negativ syrajon och en
positiv aminjon, innehållande en fettsyras kolväteradikal.
Tvålars och alkylsulfonats negativa joner är ytaktiva;
motsvarande gäller för aminernas positiva joner. Aminerna
sägs därför vara katjonaktiva ämnen och kallas ibland
inverttvålar. De flesta vätskeytor är negativt laddade,
varför den positiva kvävegruppen har stark tendens att fastna
vid ytan, varvid kolvätekedjorna sträcker sig bort från
denna. Resultatet blir stor förändring av ytans egenskaper.
Aminsalter, vanligen acetat, används t.ex. vid flotation av
råfosfat för att skilja detta från kvarts och vid separering
av kalium- från natriumklorid i stensalt. Aminerna
utnyttjas vidare för att binda asfalt vid grus i vägbeläggningar,
därför att kvävegruppen i dess molekyler har stor affinitet
till gruset och dess kolvätegrupp till asfalten. De
adsorbe-ras också vid plast- eller fiberytor, varvid dessas
elektriska ledningsförmåga ökas och deras tendens att bli
elektriskt laddade minskas.
Kvaternära ammoniumsalter framställs kommersiellt
genom reaktion mellan en primär amin och metylklorid eller
mellan en tertiär amin och en alkylhalogen
RCH2NH2 + 3 CH3C1 + 2 NaOH —+
primär amin metylklorid
[RCHaN(CH3)8]Cl + 2 NaCl + 2 H20
kvaternärt ammoniumsalt
RCHbN(CH3)2 + QHgCHgCl —[RCHaN(CH8)2CH2C8H6]Cl
tertiär amin bensylklorid kvaternärt ammoniumsalt
Valet av process beror på vilket resultat man vill uppnå.
Den första reaktionen är billigast att genomföra men har
olägenheten att koksalt bildas som biprodukt. Den andra
reaktionen används vanligen när man vill införa en
atomgrupp, som avviker från dem som finns i fettsyraaminerna,
eller när man önskar en saltfri produkt.
Kvaternära ammoniumsalter har mycket stark
bakteriedödande verkan (Tekn. T. 1947 s. 768). Föreningar av den
nämnda bensyltypen ingår därför i många antiseptika.
Adsorberade på metallytor verkar salterna
korrosions-hindrande. Ibland utnyttjas denna egenskap och den
antiseptiska samtidigt. Kvaternära ammoniumsalter binds vid
många fiberslag och används därför för att,göra tyger mjuka.
Salter innehållande två långa alifatiska kolkedjor är
lösliga i oljor, och de är därför utmärkta emulgeringsmedel.
Med bentonit bildar de komplex som används i smörjfett
och tryckfärg. Nyligen har man börjat använda kvaternära
ammoniumsalter som överdrag på nålar för tappning av
blod, därför att de minskar blodets koagulering och
därmed risken för igensättning av nålkanalen.
Tillverkning i fabriksskala har satts i gång av bl.a. en
amerikansk firma som till en början framställer alifatiska
nitriler och primära aminer. Snart kommer tillverkningen
att också omfatta sekundära och tertiära alifatiska aminer,
syraamider och kvarternära ammoniumbaser.
Produktionsvolymen väntas överstiga 225 t/dygn.
Tillverkningen är kontinuerlig och består i reaktion
mellan ammoniak och fettsyror till nitriler och vatten. Efter
frånskiljande av nitrilerna lagras dessa i behållare för
direkt leverans eller hydrering med nickelkatalysator till
aminer. En del av dessa kommer att överföras till
kvaternära ammoniumbaser eller aminacetat.
Icke-ellytiska ytaktiva ämnen
Polyoxietylenföreningar av tre typer fås genom fettsyrors,
amiders eller aminers reaktioner med etylenoxid
/CHa
RCOOH + xO\ | —> RC00(CH2CH„0)xH
xch2
/CH2 /(CH2CH20)xH
RCONHb + [x + y)0 < | —> RCON<
XCH2 x(CH2CH20)2/ H
/CH2 /(CHsCHaO)* H
RCH„NH2 + [x + y) O / | —> RCH2N /
XCH2 X(CH2CH„0)j, H
Det sista av dessa ämnen har visserligen en amingrupp,
men dennas basiska karaktär har minskats så mycket av
polyoxietylengrupperna att föreningen kan anses vara
icke-ellyt. Alla ämnen som fås på detta sätt är utmärkta
vät-medel och emulgeringsmedel. Deras egenskaper beror inte
bara på fettsyrans kolväteradikal utan också på
polyoxi-etylenkedjornas längd. Man kan därför framställa
produkter avpassade för särskilda ändamål.
Ketoner framställs ur fettsyror enligt två metoder, varvid
man vid den ena kan föra in en aromatisk grupp
2 RCOOH –► RCOR + C02 + Ha
syra keton
RCOC1 + HC«H5 —> RCOCaHs + HCl
syraklorid keton
Den första reaktionen utförs med katalysator vid hög
temperatur, vid den andra, som är av Friedel—Craft-typ,
används vattenfri aluminiumklorid som katalysator. I
allmänhet är ketonerna vaxliknande fasta ämnen som
används som plasticeringsmedel, matteringsmedel för färger
och som tillsats till vax. Hittills har de tillverkats endast
i begränsad omfattning.
Förändring av kolväteresten
Vid oxidation av oljesyra angrips t.ex. kolväteradikalen
vid dubbelbindningen, och man får en tvåvärd karbonsyra.
CH3(CH2)7CH : CH(CH2)7COOH + 2 02—►
oljesyra
CH3(CH2)7C00H + HOCO(CH2)7COOH
pelargonsyra azelainsyra
Tvåvärda alifatiska syror används i stor mängd vid
framställning av polymerer av nylontyp. Pelargonsyra utnyttjas
vid flotation och i kemisk industri. Sebacinsyra (Tekn. T.
1951 s. 307) är en dikarbonsyra som fås genom
upphettning av ricinolsyra med alkali. Vid torrdestillation av
ricinolsyra erhålles en omättad syra med elva kolatomer
och en mättad aldehyd med sju
CH3(CH2)5CH(OH)CHbCH : CH(CH2)7COOH —►
ricinolsyra
C Ha : CH(CH2)8C00H + CH3(CH2)6CHO
undecenkarbonsyra heptanal
Man har hittills oftast använt krom-svavelsyra vid
oxidation av oljesyra. En amerikansk firma beräknar emellertid
att under 1953 klinna köra i gång en anläggning i vilken
ozon skall användas som oxidationsmedel. Vid detta
förfarande lär processen bli snabbare och produkterna
billigare, varigenom en ny marknad öppnas för dem. Man tror
bl.a. att azelainsyra skall kunna konkurrera med
adipinsyra vid tillverkning av nylon.
Anläggningen för framställning av ozon blir antagligen
den största i världen. I den passerar syrgas genom kärl av
rostfritt stål, i vilka den utsätts för elektriska urladdningar
utan gnista. Syrgasen, som håller nära 2 Vo ozon när den
lämnar ozoniseringsapparaten, bringas genast och
kontinuerligt i kontakt med oljesyran. Härvid får man först en
ozonid C8H17CHOOOCH(CH2)7COOH som vid fortsatt
oxidation spjälkas i azelain- och pelargonsyra. Bara ozonen
förbrukas, och syrgasen återförs till ozoniseringsanläggningen
sedan den kylts och torkats.
Polymeriseringsreaktioner utförs med fettsyror
innehållande två dubbelbindningar, t,ex. linolensyra eller dess derivat.
Man får då en dimer som är en tvåvärd syra med mycket
hög molvikt och kan användas vid framställning av
syntetiska bestrykningsmedel av polyamidtyp. SHI
Litteratur
1. Harwood, H J: Fats a source of chemicals. Chem. & Engng
News 30 (1952) s. 1282.
2. Fatty amines and nitriles plant beginning operation. Chem. &
Engng News 30 (1952) s. 3176.
3. Ozone gets a big chemical job. Chem. Engng 59 (1952) sept. s. 246.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
