Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 december 1952 - Andras erfarenheter - Vakuumsmälta metaller med hög renhet, av SHl - Förhindrande av korrosion i förpackningar, av SHl - Sällsynta jordartsmetaller i stål, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1952
1053
dare förångas och bortskaffas vissa föroreningar, såsom
tellur, vismut och zink, som är relativt flyktiga. Just nu
är metoden av stor vikt vid framställning av titan och
zirkonium, men den kan väntas få stor betydelse vid
tillverkning av metalldelar för magnetroner och annan
elektronikutrustning.
I en magnetron får trycket inte vara mer än ca 0,0007
torr. Vid användning av vanlig koppar i anoden tar det
lång tid att evakuera röret, därför att metallen så
småningom avger en betydande gasmängd. Byter man ut den
vanliga kopparn mot vakuumsmält, minskas evakueringstiden
avsevärt, enligt uppgift till en fjärdedel. Den vakuumsmälta
kopparn är också porfri vilket är av betydelse vid
insmält-ning av koppar i glas. En annan användning för den rena
kopparn är till magnetspolar vilka skall ha särskilt hög
ledningsförmåga. Visserligen är denna bara 3 ’"/o större
för ren än för kommersiell koppar, men det är tillräckligt
för vissa ändamål.
Gasfri nickel har börjat användas i katodstrålrör, där
jämn sammansättning hos metallen är av största vikt för
pålitliga prestationer. Också ståls egenskaper kan
förbättras i vissa avseenden genom vakuumsmältning. Det
uppges t.ex. att vissa ståls utmattningshållfasthet härvid
stiger till den trefaldiga. Många andra metaller, såsom
molybden, krom, kobolt, legeringar för magneter och
germanium för transistorer, smälts nu i vakuum. Efterfrågan på
sådana metaller lär vara stor, och man bygger därför i
USA en fullstor anläggning som beräknas köra i gång i
juni 1952. Dess kapacitet blir först 5 t/dygn och skall inom
ett år vara uppe i 10 t/dygn.
Vakuumsmälta metaller blir givetvis dyrare än vanliga.
Pristillägget blir 20—60 ct/lb, men t.ex. för
elektronikutrustning spelar denna kostnadsökning ingen roll i
jämförelse med de fördelar som den vakuumsmälta metallen
har (Business Week 22 mars 1952). SHI
Förhindrande av korrosion i förpackningar.
Natrium-bensoat och andra lösliga bensoat kan användas vid
framställning av korrosionshindrande skyddshöljen av papper,
folier av regenererad cellulosa och vaxat papper. Om
höljets kloridhalt är tillräckligt låg, kan man genom att
impregnera det med bensoat fullständigt skydda stål under
mycket påfrestande lagrings- och transportförhållanden.
Korrosion av vanliga icke-järnmetaller ökas inte i något
fall och minskas betydligt i vissa, det senare gäller t.ex. för
lod och lödfogar. För att skydda gjutjärn måste man
tillsätta nitrit, t.ex. natriumnitrit. Lod angrips i vanliga fall
av detta men skyddas effektivt vid närvaro av bensoat i
tillräcklig mängd i förhållande till nitritet.
Minsta erforderliga mängd natriumbensoat till
impregnering är 5 »/o för papper, 4,25 ®/o för vaxat papper och 6 ’%>
för cellofan räknat på skyddshöljets vikt. Dettas
kloridhalt måste understiga 0,1 "/o. Natriumbensoats
skyddsverkan har med gott resultat provats vid lagring under tak i
Nigerias djungel. Natriumsalter av andra organiska syror,
såsom p-fenylbensoesyra, fenylättiksyra, fenylpropion-,
kanel- och ftalsyra, har också visat sig lovande som
kor-rosionsinhibitorer i förpackningar.
Man kan ge metallföremål ett avdragbart skyddshölje
genom att doppa dem i kall koncentrerad gummilatex
(Tekn. T. 1947 s. 375). Då denna har tendens att angripa
metallen måste man försätta den med en
korrosionsinhi-bitor. Natriumbensoat är lämpligt härtill för stål och vissa
andra metaller under starkt påfrestande lagrings- och
transportförhållanden. Natriumsalter av några andra
organiska karbonsyror kan också användas i en del fall.
Bensoat tillsammans med nitrit är effektivt för gjutjärn,
lod. bleckplåt och icke-järnmetaller utom kadmium och
magnesium. De båda sista angrips nämligen snabbare vid
närvaro av bensoat och nitrit.
En vulkaniserad latex med 60 ’% gummihalt, försatt med
5 ®/o natriumbensoat och 0,4 "Vo natriumnitrit räknat på
gummimängden, är lämpligast för framställning av skydds-
höljen. Mekaniskt starkare folier kan man erhålla genom
att försätta latex med en värmesensibilisator och upphetta
metallen före doppningen. Man kan också använda latex
försatt med inert fyllmaterial, pigment eller hydrofoba
ämnen, såsom vax. Bensoat kan också användas som
kor-rosionsinhibitor i emulsioner av andra polymerer, såsom
polyvinvlacetat, polyvinylklorid och sampolymerisat av
dessa, vilka ger hårda och vanligen icke avdragbara
skyddsskikt.
Av de många gasformiga ämnen, som föreslagits till skydd
för metaller mot korrosion i fuktig luft (Tekn. T. 1949
s. 195), har några visat sig mer eller mindre effektiva.
Vissa estrar, t.ex. n-propyl-, isopropyl-, n-butylbensoat, och
salter av metylkanelsyra, ger sålunda gott skydd för stål,
om de tillsammans med detta är inneslutna i ett hölje.
Fullständigt korrosionsskydd för stål i fuktig luft, starkt
förorenad med svaveldioxid, uppnås med vissa
aminkarbo-nat, t.ex. cyklohexylaminkarbonat (Tekn. T. 1951 s. 694).
Dessa föreningar har också förmåga att hindra fortsatt
korrosion av järn och stål som redan börjat rosta.
De flyktiga ämnenas korrosionshindrande verkan är mest
utpräglad när vatten kondenseras på metallytorna. Det är
därför rimligt anta att skyddet av en torr metallyta
uppstår genom adsorption av inhibitorn vid denna i ett tunt
skikt som gynnar transport av syre till ytan och förstärker
dettas passiverande verkan. Flyktiga karbonats förmåga
att hindra fortsatt röstning tros till största delen bero på
att den kolsyra, som uppstår genom dissociation av ångan,
förändrar rostens fysikaliska struktur.
Av icke-järnmetaller skyddas aluminium, zink, förkromat
stål, bleckplåt, lod och lödfogar av aminkarbonat, medan
dessa ökar korrosionen av koppar, kopparrika legeringar
och magnesium. Nitrit av organiska kvävebaser är mycket
goda korrosionsinhibitorer för stål och i olika hög grad
för gjutjärn och några icke-järnmetaller, men de angriper
lod starkt. Vid val av gasformig korrosionsinhibitor för
järn och stål måste man därför ta hänsyn till närvaro av
andra metaller i de föremål som skall skyddas (E G
Stroud & W H J Vernon i Journal of Applied Chemistry
apr. 1952). SHI
Sällsynta jordartsmetaller i stål. Tidigare (Tekn. T.
1952 s. 104, 461) har meddelats att tillsats av sällsynta
jordartsmetaller till magnesiumlegeringar och
austeni-tiska rostfria stål avsevärt förbättrar dessa materials
egenskaper. Utnyttjandet av denna upptäckt har
fullföljts, och man har på senaste tid konstaterat att alla
möjliga stålsorters egenskaper förbättras genom tillsats
av 0,35—2,7 kg mischmetall per ton stål.
Enligt uppgift växer materialens slagseghet vid låg
temperatur och rumstemperatur, deras kontraktion vid
drag-prov och den temperatur vid vilken kornförstoring
börjar; rostfria ståls korrosionsmotstånd och
kallbearbetbar-het förbättras; verktygsståls bearbetbarhet ökas och
kisel-ståls elektriska egenskaper blir gynnsammare.
Betraktad som grupp är sällsynta jordartsmetaller inte
sällsynta; de utgör 0,005 o/o av jordskorpan, medan t.ex.
zink ingår med 0,004 °/o, bly med 0,002 ’/o och tenn med
0,001 o/o. De förekommer också i ganska rika
malmkroppar. Det viktigaste mineralet är monazit som är en
blandning av fosfat av sällsynta jordartsmetaller. Det har
emellertid varit praktiskt omöjligt att skilja metallerna
från varandra, därför att de har mycket likartade
kemiska egenskaper. Detta torde vara största orsaken till
att de ansetts sällsynta.
Man har dock på senare tid utarbetat en jonbytarmetod
enligt vilken separering av metallerna kan ske (Tekn. T.
1951 s. 259, 1952 s. 599). Härigenom har man kunnat
studera olika sällsynta jordartsmetallers inverkan på
konstruktionsmaterials egenskaper. Det har då visat sig
att cerium och lantan är mischmetallens viktigaste
beståndsdelar ur metallurgisk synpunkt. Rent cerium har
t.ex. samma inverkan på aluminiums fysikaliska och ke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
