Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 23 december 1952 - Andras erfarenheter - »Auris» gasturbindrift, av Wll - Trevärda alkoholer till alkydharts, av SHl - Furanplaster, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■1094
TEKNISK TIDSKRIFT
lern i genomsnitt för hela drifttiden. Med gasturbinen
som enda drivmotor gjordes en resa över Atlanten i mars
och därvid blev genomsnittshastigheten 7,35 knop.
Brännoljeförbrukningen har varit ca 335 g/hkh, dvs.
ungefär samma som för ett ångturbinmaskineri.
Förbrukningen av smörjolja har endast varit ca 2,2 1 per dygn.
Gasturbinen har visat sig vara utomordentligt pålitlig och
krävt ringa skötsel. Vid en maskinrevision räknar man med
endast tre dagar för gasturbinen under det att
dieselmotorerna tar tre veckor.
Som följd av de gynnsamma erfarenheterna med
gasturbindriften på "Auris" håller man nu på med att
konstruera ett tankfartyg på 18 000 t, som skall förses med två
gasturbiner för drift av elgeneratorer på vardera 8 300 hk.
Elenergin kan även utnyttjas för lossning och för drift av
alla hjälpmaskiner (Motor Ship febr. 1952, Engineering
14 nov. 1952). Wll
Trevärda alkoholer till alkydharts. Färg- och
lackindustrin lider för närvarande brist på glycerol som används
vid framställning av moderna syntetiska
bestrykningsmedel. Man utnyttjar nämligen glycerol t.ex. för att bygga
upp polyestrar med relativt hög molvikt, alkyder, eller
för att binda samman syraestrar till relativt neutrala
ämnen med hög molvikt, såsom hartsestrar. Detta är två
ytterligheter; i andra fall, t.ex. vid förestring av kopaler,
ma-leinatharts och modifierade fenoplaster, tjänar glycerolen
sannolikt båda ändamålen.
Glycerol fås nästan uteslutande som biprodukt vid
för-tvålning av fett, och tillgången på den bestäms därför av
behovet av fettsyror, främst till tvål och såpa. Världens
årsproduktion av glycerol är relativt liten, för närvarande
troligen inte mer än 200 000 t. Denna kvantitet förbrukas
för ett stort antal olika ändamål (enligt en uppgift 1 583),
men bara i ett fåtal fall utnyttjas glycerolens kemiska
egenskaper som trevärd alkohol. Därför kan man oftast
finna goda ersättningsmedel till vilka man övergår när
dess pris på grund av knapp tillgång är alltför högt.
De industrier, som utnyttjar glycerols kemiska
egenskaper, har emellertid svårt att finna fullgoda
ersättningsmedel, och de kämpar därför om tillgänglig glycerol
oavsett dess pris. De viktigaste av dem är sprängämnes- och
lackindustrierna, och den förra ges i regel företräde. Ett
radikalt sätt att avhjälpa bristen på glycerol och
stabilisera dess pris är syntetisk framställning av den, varigenom
tillgången kan göras oberoende av efterfrågan på fettsyror.
Lackindustrin kan vidare använda andra trevärda
alkoholer som har egenskaper liknande glycerols.
Glycerol kan man framställa genom jäsning av socker,
klorering av propylen och hydrolys av den erhållna
produkten (Tekn. T. 1948 s. 828), polymerisation av
formaldehyd i svagt alkalisk vattenlösning (upprepad
aldol-kondensation) och reduktion av erhållna hydroxialdehyder
samt genom reduktiv spjälkning av socker. Vidare kan
man få glycerol genom reaktion mellan acetylen och
formaldehyd, koloxid och väte eller koloxid och formaldehyd;
i första fallet reduceras erhållen propargylalkohol med
väte till allylalkohol som slutligen överförs till glycerol.
Av dessa metoder utnyttjades jäsning i stor skala i
Tyskland under första världskriget. Man har sedan sökt
förbättra metoden och har nått i någon mån lovande resultat.
Propylen utnyttjades som råvara i Tyskland under andra
världskriget, och i USA finns en fabrik — nu sannolikt
den enda i världen för tillverkning av syntetisk glycerol —
där man använder ett likartat förfarande. Spjälkning av
socker utfördes i Tyskland under andra världskriget, och
syntes från acetylen och formaldehyd lär också ha
studerats där men kom inte till användning.
Den största svårigheten vid nästan alla föreslagna och
prövade syntesmetoder torde vara isolering av glycerolen
ur den erhållna reaktionsblandningen. Man får nämligen
utspädda vattenlösningar eller komplicerade blandningar
av organiska ämnen som är svåra att separera. Detta synes
inte gälla för propylenmetoden, men denna anses dock inte
ekonomiskt lönande annat än vid liten tillgång och därmed
högt pris på biproduktsglycerol.
Av hittills försökta metoder att framställa glycerol
uppges jäsning av socker, eventuellt med någon ännu oprövad
bakterieart, eller reglerad aldolkondensation av
formaldehyd ha största utsikterna att i framtiden ge grunden för
ekonomisk framställning av syntetisk glycerol.
Andra trevärda alkoholer, som kan användas vid
framställning av alkydhartser, har framställts i Tyskland. Av
dessa tillverkas nu trimetylolpropan i USA och hexantrioler
i Östtyskland. Den förra är dyr, men den anses dock värd
beaktande. De senare är billiga; de fås som biprodukt vid
den i Östeuropa använda metoden för tillverkning av
bu-tadien till syntetiskt gummi.
Det bästa ersättningsmedlet för glycerol torde vara 1, 2,
4-butantriol som fås ur acetylen och formaldehyd. Denna
alkohol kan nämligen användas vid framställning av
alkyder, är icke giftig och kan därför ingå i kosmetika och
farmaceutika. Acetylen är emellertid ingen billig råvara,
och tillverkningen av butantriol är tekniskt svår.
Trimetyloletan har framställts i Tyskland, men man
utgick från propionaldehyd som är svårtillgänglig. Man kan
vidare tillverka 1, 2, 3-butantriol ur krotonaldehyd som kan
erhållas i stora kvantiteter till lågt pris. Metoden tycks inte
ha provats men torde vara värd beaktande (M H M AfiiNOLD
& L R Seaborn i Industrial Chemist okt. 1952). SHI
Furanplaster. Inom kemisk industri används furanplaster
mest som korrosionsresistent lim, impregneringsmedel, kitt
och ytbehandlingslack. Hittills har de nästan uteslutande
erhållits genom sur polymerisation av furfurylalkohol eller
av denna blandad med furfural med eller utan tillsats av
andra ämnen. Under de senaste två åren har emellertid
åtminstone två kemiskt resistenta plaster, tillverkade av
furfural, kommit i marknaden i USA.
När furfural polymeriseras ensam med syror får man en
porös produkt med liten hållfasthet. Denna kan emellertid
ökas betydligt genom användning av lämpliga tillsatser.
Sådana är bl.a. sekundära aminer och vissa furanderivat,
t.ex. furfurin, metylfuran, furfurylidenaceton och
furfuryl-acetat. Även lignosulfonsyror kan användas tillsammans
med någon av de andra tillsatserna.
Ett utmärkt polymeriseringsmedel har man funnit i
p-toluensulfonsyra som ger en produkt med god hållfasthet;
brom har också visat sig lämplig. Man har sålunda ur
furfural framställt piaster med en böjbrottgräns på 270 kp/cme.
En av dem fås genom polymerisation vid rumstemperatur
ined en alkalisk katalysator, varigenom den kan bindas vid
alkaliska ytor, t.ex. betong. En annan produkt av denna
typ uppges ha större resistens mot oxiderande syror och
natriumhypoklorit än fenoplaster och furanplast av
furfurylalkohol. De nya furanplasterna kostar också något
mindre än de tidigare använda därför att furfural är
billigare än furfurylalkohol.
Förbättringar av den hittills använda typen av
furanplaster har emellertid också gjorts. Man har t.ex. framställt ett
impregneringsmedel för trä som uppges ge ett mycket
effektivt skydd åt trä utsatt för sura eller alkaliska vätskor.
Vidare har man beskrivit ett impregneringsmedel för gips
och böjliga filtergaller av glasfiberarmerad furanplast.
Tidigare har man framställt ett kitt av furanplast, som
krymper mindre än 0,1 °/o vid torkning och som har nästan
samma utvidgningskoefficient som stål vid — 6 till
+ 120°C. Det kan användas som effektivt skydd mot t.ex.
saltsyra vid upp till 110°C.
Man har format plattor och vinklar vid rumstemperatur
av glasfiberarmerad furanplast. Dessa produkter kan fogas
ihop med furanlim till trummor och mindre behållare.
Materialets böjbrottgräns uppges vara 785 kp/cm2 och dess
dragbrottgräns 200 kp/cmE. Limfogarna sägs bli starkare än
grundmaterialet (Industrial & Engineering Chemistry okt.
1952). SHI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
