Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 30 december 1952 - Utvecklingstendenser inom Svenska Teknologföreningen och andra sammanslutningar av högskoleingenjörer, av Hugo Edström och Oskar Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1952
1105
Utvecklingstendenser inom
Svenska Teknologföreningen ocli andra
sammanslutningar av högskoleingenjörer
Svenska Teknologföreningens ordförande, direktör Hugo Edström,
och verkställande direktör, civilingenjör Oskar Åkerman
I Svenska Teknologföreningen, i andra
riks-omslutande ideella ingenjörsorganisationer ocli i
de många lokala ingenjörsföreningarna har
teknikens män i vårt land sedan gammalt samlats
för att diskutera sina problem och utbyta
erfarenheter på det tekniska området. Vakna och
starkt aktiva har dessa organisationer betytt
mycket för landets ingenjörer, för den tekniska
utvecklingen och härigenom också för samhället
i dess helhet.
I föreningsarbetet har ingenjörernas
individualistiska särdrag varit en i huvudsak positiv
tillgång. Rika schatteringar i åsikter ocii
uppfattningar har givit ställda problem en mångsidig
belysning, som möjliggjort riktiga lösningar.
Teknologföreningens expansion och den allt
livligare upplysnings- och kursverksamheten
vittnar emellertid gott om att även utpräglade
individualister framför allt i utbildningssyfte kan
finna och nyttja kollektiva former som passar
deras kynne och särart.
Intresseorganisationernas tillkomst
Senare än hos flertalet andra samhällsgrupper
har ingenjörerna insett behovet av att i en
alltmer organiserad omvärld genom kollektiva
åtgärder värna sina egna intressen. Endast
motvilligt och under tryck har individualisterna
förmått söka upp varandra för att slå vakt om sina
ekonomiska intressen och hävda sin ställning i
samhället. Utvecklingen har gjort detta till en
nödvändighet och de nu befintliga
riksförbunden för högskoleingenjörer av olika fack är på
stark frammarsch.
Den intresseverksamhet som under de yttre
omständigheternas tryck vuxit fram på
ingenjörshåll i riksförbund och yngreföreningar under
de sista två decennierna är inte att förväxla
med den från början ganska enkelspåriga
lönestegringsverksamhet som återfinns i de
klassiska fackföreningarna. Det kan göras gällande
62 : 061.2(485)
att högskoleingenjörernas intresseorganisationer
framtvingats som ett försvar mot den nivellering
som med allt större skärpa trängt på i Sverige
och som leder till en standardförsämring för hela
vårt folk. Detta försvar måste få sakliga och
sunda grundvalar att vila på. Dit hör bl.a. att
de högskoleutbildade ingenjörerna får skäligt
vederlag för sitt arbete.
Intresse- och ren ideell verksamhet
sammanhänger emellertid så intimt med varandra att det
icke är möjligt att skilja dem åt. De spontant och
under trycK tillkomna intresseorganisationerna,
som vuxit fram ledda av entusiastiska unga
arbetskrafter, liar i betydande grad trängt in på
arbetsområden där Teknologföreningen sedan
årtionden är verksam. Denna delvis parallella
utveckling har skapat onödigt dubbelarbete och
fört organisationerna in i ett icke önskvärt
inbördes konkurrensläge. Inom vida kretsar har
detta befunnits ogynnsamt, och tanken på att
söka en lösning pà de växande problemen har
vunnit allt större anslutning.
Samarbetskommittén och dess förslag
På inbjudan av Svenska Teknologföreningen
tillsattes i februari 1951 en samarbetskommitté
för att utreda frågekomplexet och eventuellt
föreslå åtgärder. Kommittén har bestått av
representanter för Svenska Teknologföreningen, Svenska
Arkitekters Riksförbund, Svenska Väg- och
vattenbyggares Riksförbund, Sveriges
Högskoleutbildade Elektroingenjörers Riksförbund,
Sveriges Lantmätareförening, Svenska Mekanisters
Riksförbund, Yngre Kemiingenjörers Förening
och Yngre Rergsingenjörers Förening.
Redan efter de inledande diskussionerna i
kommittén stod det klart att det skulle vara mycket
svårt att uppdraga gränser mellan resp.
organisationers arbetsområden. Att hänskjuta
intressefrågorna till riksförbunden och de ideella till
Svenska Teknologföreningen visade sig vara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
