Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 30 december 1952 - Ytkemiska synpunkter på lagringar, av Uno Trägårdh - Smörjmedel, av Bertil Knutson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■1116
TEKNISK TIDSKRIFT
fann man att väl rengjorda metallytor icke
reagerade med fettsyra och friktionsnedsättningen
uteblev. Om fuktighet och luftsyre tillförs, dvs.
om förutsättningar för oxidbildning skapas,
inträdde smörj ningsf örbättring.
Temperaturens inflytande på friktionen visar
att när det adsorberade monoskiktet börjar
desorienteras vid smältpunkten, stiger friktionen
och metallöverföringen, dvs. nötningen, ökas
kraftigt. Därför medför metalltvålar även en
fördel genom att de har betydligt högre smältpunkt
än fettsyror. Vid en temperatur (ca 80°C) över
smältpunkten hos den adsorberade filmen
inträder ett nytt tillstånd och monoskiktet desorberas
fullständigt samtidigt som friktion och
metallöverföring närmar sig värdet för ytor utan
smörjmedel.
Ett mjukt metallskikt, t.ex. indium, kan
tjänstgöra som smörjmedel mellan två hårda glidande
metallytor. Metallskiktet uppför sig i viss mån
som en smörjoljefilm. Friktion och nötning ökas
sålunda vid filmens smältning. Men till skillnad
mot metalltvålfilmen, som är verksam även i ett
monomolekylärt skikt, måste det mjuka
metallskiktet ha en viss minimitjocklek, som vid
indium är lO-3 cm. En annan olikhet är att
friktionskoefficienten vid metallskiktsmörj ning
sjunker med belastningen, varför detta slag av
smörjning har stor praktisk betydelse.
Kunskapen 0111 friktionens och smörj ningens
mekanism är ännu ofullständig, men nya
hjälpmedel till dess utforskande ger förhoppning 0111
ett djupare inträngande i dessa problem.
Litteratur
1. lUBiNowjLtz, E & Ta b oj*, D: Metallic transfer belween sliding
inelals: An antoradiographic sludu. Proc. royal. Soc. London, 208 A
(1951) s. 453.
2. Bowdl.v, F P & Youxc, J E: Friction of chun mctals and the
influcnce of adsorbcd films. Proc. royal Soc. London, 208 A (1951)
s. 311.
3. B o wd tv, F P & Tabob, D: The friction and lubricalion of solids.
Oxford 1950.
Smörjmedel
Ingenjör Bertil Knutson, Stockholm
Råpetroleuin, det huvudsakliga
utgångsmaterialet för våra dagars smörjmedel, består i
kemiskt hänseende av kol och väte samt mindre
mängder eller spår av svavel, syre och kväve.
Råoljan destilleras och därvid erhålles bensin,
fotogen, brännoljor, spindeloljor, tunna och
tjocka maskinoljor. Den återstod som erhålles vid
destillationen utgöres av mörk ångcylinderolja,
vagnsolja (svartolja), asfalt eller eldningsolja,
allt beroende på råoljekvalitet och
destillations-förfarande. Av den mörka cylinderoljan kan ljus
cylinderolja framställas genom filtrering.
Flytande smörjmedel
De gamla raffineringsmetoderna har numera i
stor utsträckning ersatts med
extraktionsmeto-der ("solvent refining") och genom användning
av dessa moderna metoder har smörjoljor med
bättre viskositetskurvor och bättre
oxidationsbeständighet erhållits. En bättre viskositetskurva
för en olja innebär att oljans tjockflutenhet blir
mindre temperaturberoende (Tekn. T. 1949 s.
245, 697; 1950 s. 143).
Vid extraktionen behandlas smörj oljedestillaten
med lösningsmedel, som löser ut vissa
mindervärdiga omättade kolväten. Dylika lösningsmedel
kan vara flytande svavelsyrlighet, med eller
utan bensen, furfurol, nitrobensen, propan-kresol
m.fl. Extraktionsreningen avslutas med
blek-jordsbehandling och filtrering eller med
svavelsyreraffinering, neutralisation och tvättning.
Genom användning av dessa metoder har det
blivit möjligt att framställa smörjoljor av
utmärkt beskaffenhet ur mindervärdig råolja. Av
sådan framställs även utmärkta smörjoljor
genom hydrering. Smörjoljor av kolvätetyp fås
även syntetiskt exempelvis ur väte och koloxid
enligt Fischer—Tropsch.
Med vatten emulgerbara oljor används i mycket
stor utsträckning inom den mekaniska industrin
för stålbearbetning. De består vanligen av
petroleumsulf onatens natriumsalt och spindelolja.
Syntetiska smörjmedel, såsom silikoner,
innehållande kisel i stället för kol används för
smörjning vid exceptionellt höga temperaturer t.ex. i
torkugnar. De tål värme mycket bra, men
smörj-oljeskiktets bärighet är mindre god.
Andra syntetiska smörjmedel är
polyalkylen-glykoler (Tekn. T. 1951 s. 435), som kommer till
användning bl.a. som bromsvätskor. De
angriper ej gummi och har god oxidationsbeständighet
och goda viskositetskurvor. Diestrar används för
smörjning av luftfartsinstrument. De har goda
viskositetskurvor och god köldbeständighet.
Självsmörjande lager utgörs som bekant av
pressat metallpulver, som impregneras med
oxidationsbeständiga oljor av lämplig viskositet.
Dimsmörjning (Tekn. T. 1951 s. 225, 965)
förekommer även, och härtill används lämpliga
ex-traktionsraffinerade och därigenom
oxidationsbeständiga mineralsmörjoljor.
Fasta smörjmedel
Till fasta smörjmedel räknas konsistensfett som
vanligen består av 85 % mineralsmörjolja och
15 % kalktvål, den senare vanligen framställd
av animaliskt fett. Under förutsättning att
kul-lagerfett kommer till användning vid
temperaturer under 50°C kan det framställas på samma
sätt som konsistensfett, dock med råvara av bästa
kvalitet. Kullagerfett framställt på detta sätt är
vattenbeständigt och lämpar sig väl för
smörjning av exempelvis järnvägsvagnars rullager,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
