Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 6 januari 1953 - Hackspettskador i kraftledningsstolpar av trä, av Ernst W Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 januari 1953
7
Hackspettskador
i kraftledningsstolpar av trä
Överingenjör Ernst W Andersson, Västerås
621.715.668.1.004.64
För kraftledningsägare är det en känd sak, att
hackspettarna förorsakar avsevärda skador på ledningsstolpar
av trä genom att hacka stora och djupa hål i dem, och
man vet också att hackspettarna har vissa vanor vid val
av stolpar. Således måste stolparna ha tillräcklig grovlek
för att vara komfortabla nog som arbetsfält och till bostad,
samt stå i skog eller i omedelbart närhet av ett skogsbryn;
dessutom hackas hålen inte hur nära marken som helst.
Däremot tycks det inte ha avgörande betydelse om
stolparna är impregnerade eller oimpregnerade.
Sammanställningar över hackspettskadade stolpar har
säkert gjorts av flera kraftverksföretag, men efter vad jag
kunnat finna har ingenting publicerats i den tekniska
litteraturen. En kortfattad redogörelse för de
undersökningar som gjorts vid AB Bergslagens Gemensamma
Kraft-förvaltning kan därför vara av intresse.
Undersökningarnas omfattning
Fig. 1 visar ungefärliga utseendet av ett hackspetthål samt
fördelningskurvor för öppningens diameter och hålets djup
i stolpens längdriktning hos 59 hål i 29 stolpar enligt en
förberedande undersökning, som gjordes år 1950.
öppningens diameter är i allmänhet omkring 100 mm och hålets
djup i stolpens längdriktning kan ibland vara över en halv
meter. Av stolparna återstår ofta endast ett tunt skal och
man förstår, att hackspettarnas skadegörelse är stor och
att åtgärder bör vidtas för att så mycket som möjligt
skydda utsatta stolpar. Det vanligaste sättet torde vara att
förse stolparna med ett skyddsnät av galvaniserad tråd för
utestängning av hackspettarna. Under mars—april 1951
uppsattes på försök skyddsnät på ett antal utsatta stolpar,
sedan befintliga hål rensats och övertäckts med plåt.
Skyddsnätet hade 38 mm fyrkant maskor och 1,4 mm
tråddiameter, utom på ett fåtal stolpar där nätet hade 30 mm
sexkant maskor och 1 mm tråd.
Under juli 1952 fortsattes undersökningen, som omfattade
140 hackspettskadade stolpar med sammanlagt 401 hål i
ledningar för 120, 70 och 30 kV. Avståndet mellan marken
och hålens centrum, stolpdiametern vid hålen, avståndet
mellan marken och regelns underkant, stolpdiametern 2 m
nedanför regelns underkant samt stolpens avstånd till
närmaste skogskant uppmättes. Hos stolpar med
skyddsnät kontrollmättes dessutom nätets utsträckning, som i
medeltal var 4,5 m ovan mark och 2,5 m nedanför regelns
underkant.
Hål med mindre diameter än 40—50 mm har icke
medtagits. En del av dessa hål är troligen någon sorts
prov-hackning, men mindre hål görs också för fastsättning av
kottar, från vilka fröna utplockas. Ett exempel härpå är
en hackspett, som i en av våra trämaster för
kortvågsradio-antenner hackade en lång, avsmalnande ränna. På lämpligt
ställe i rännan placerade hackspetten sedan kottar, som
sönderplockades med stor energi och hastighet.
Egendomligt är att vissa stolpar varit mycket åverkade
(flera stora hål i samma stolpe), under det att intillstående
och till synes fullt likvärdiga stolpar fått vara i fred. En
annan egendomlighet som observerats är att hål i lutande
stolpar, A-stolpar, hackats i den mot marken vända
stolp-kanten eller ibland något åt sidan, men däremot aldrig i
den kant som är vänd från marken. Orsaken härtill kan
tänkas vara att hål i denna kant skulle bli mer utsatta för
nederbörd och således vara olämpliga att bo i.
Fig. 1.
Hackspetthålens
storlek.
Om olika impregneringsmedel betyder något har inte
kunnat konstateras, eftersom samtliga stolpar i en viss ledning
som regel varit antingen kreosot- eller
arsenikimpregnera-de; då hackspettarna icke har något val, duger den ena
sorten lika väl som den andra. I något enstaka fall har
dock i en och samma parstolpe det ena benet varit
kreosot- och det andra arsenikimpregnerat, och då har
skadorna funnits i det kreosotimpregnerade benet.
Nätets skyddsförmåga
Undersökningarna visar att det på försök använda nätet
med 38 mm fyrkantmaskor och 1,4 mm tråd samt i några
fall 30 mm sexkantmaskor och 1 mm tråd inte på långt
när skyddar mot hackspettskador. Hål har hackats genom
maskorna långt in i stolpen, och hackningens utsträckning
i höjdled är ofta betydligt större än ingångsöppningen till
hål som hackats i oskyddade stolpar. Nätet har ofta tryckts
inåt framför hålet, som härigenom kunnat göras ännu
djupare.
I en del fall har nätet brutits sönder, särskilt när en ny
ingångsöppning gjorts till ett gammalt hål som fanns innan
skyddsnätet uppsattes. Den nya öppningen har då hackats
antingen nedanför det gamla hålets täckplåt eller också på
andra sidan stolpen mitt för plåten. Även vid hål som icke
hackats i samband med gamla hål har nätet varit trasigt.
I stolpen, fig. 2, har tre hål hackats ovanför varandra,
Fig. 2. Hål som hackats
genom skyddsnätets
maskor; framför det
översta hålet är nätet
sönderbrutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
