Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 13 januari 1953 - Framställning av titantetraklorid, av Thomas Miöen - Bristen på svavel i USA övervunnen, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEKNISK TIDSKRIFT
föreningar. Bland andra förekommande
föroreningar märks vissa metalliska och icke-metalliska
klorider samt fri klor, löst i titantetrakloriden.
Kloren är dock inte skadlig vid Kroll-processen
frånsett att den förbrukar magnesium.
Bureau of Mines, som ägnat reningsproblemen
en ingående undersökning9, anser, att rening
genom enbart destillation ej är möjlig i teknisk
drift. Därför rekommenderas i stället en kemisk
rening av titantetrakloriden med därpå följande
destillation, och detta i synnerhet om kloriden
innehåller vanadin.
En sådan kemisk rening kan utföras med
koppar, kvicksilver, natriumamalgam, oleinsyra och
andra fettsyror, vissa aminer m.fl. ämnen. Av
dessa ansågs koppar och oleinsyra vara de
lämpligaste. Rening med kopparpulver är effektiv och
lätt att utföra7-9. Fastän användning av andra
medel alltjämt patenteras i riklig mängd, får
man dock anse, att reningsproblemen redan
blivit lösta på ett godtagbart sätt.
Slutord
En av förutsättningarna för att priset på
metalliskt titan skall kunna sänkas är att
utgångsprodukten, titantetraklorid, blir billigare.
Sålunda är priset för titansvamp 5 $/lb och för renad
titantetraklorid ungefär hälften så stort räknat
på titaninnehållet.
Ännu har ingen idealisk framställningsmetod
framkommit. Det är svårt att finna ett
utgångsmaterial, som har lågt pris, liten föroreningshalt
och ger starkt exoterm reaktion med klor vid
tämligen låg temperatur. Hittills har man fått
kompromissa och har då av tekniska skäl
föredragit de material, vilka varit minst förorenade,
såsom titandioxidpigment eller rikt
rutilkoncen-trat. Ofta har man ur dessa material framställt
en mellanprodukt för att få en mer exoterm
reaktion, men därvid har en fördyring av en redan
dyr råvara uppstått. Nyare amerikanska försök
synes emellertid visa, att man är på god väg att
finna en billigare framställningsmetod.
Tillverkning av titanprodukter ur svensk
råvara måste helt baseras på titanoinagnetitmalm.
Tekniskt sett är det fullt möjligt att framställa
såväl titanvitt som titantetraklorid ur malmen.
Av ekonomiska skäl måste emellertid denna
samtidigt bearbetas på järn.
Litteratur
1. Barksdale, J: Titaniuin. Ils occurrencc, chemistry, and
techno-logy. New York 1949.
2. Pamfilov, A V m.fl.: Die Einwirkung von Chlor au t Titandioxyd.
J. prakt. Chem. 142 (1935) s. 232.
3. Mc Taggart, F K: Mineral-chlorination sludies. I. Production uf
TiCh from Australian rutile sand. J. Couneil sci. ind. Res. (Australia)
18 (1945) s. 5.
4. Anhydrous chlorides manufacturc. FIAT fin. Rep. Xo. 771
(1946).
5. Spence, X S: Sonic aspccts of titaniuin reduc-tion melallurgy.
Canad. Min. metall. Bull. 44 (1951) s. 21.
6. Stephens, w w & Gilbert, II L: Chlorination of zirconium
oxide. J. Met. 1952 juli s. 733.
7. Gorskt, C II: Preparation of titaniiim tetrachloride from rutilc.
J. Met. 1951 febr. s. 131.
8. Knickerbocker, R G m.fl.: Titaniuin investiyations: Research and
development work ön the preparation of titanium chloride and oxide
from titanium mattes. J. Met. 1949 nov. s. 785.
9. Kerby Stoddard, C & pretz, E: Pilot plant distillation and
purification of titanium tetrachloridc. US Bureau of Mines. Rep.
Invest. Xo. 4153 (1947).
Rristen på svavel i USA övervunnen. Under 1951
minskades lagren på svavel snabbt i USA, den västliga
världens för närvarande största producent av denna för den
kemiska industrin livsviktiga råvara. Svavel används
nämligen för tillverkning av svavelsyra som förbrukas i stora
mängder av många kemiska industrier, t.ex. vid
tillverkning av superfosfat, ammoniumsulfat och sprängämnen.
Vidare förbrukas svavel t.ex. av cellulosa- och
gummiindustrierna.
Orsaken till knappheten på svavel var framför allt
upprustningen efter Korea-krigets utbrott, men världens
svavelförbrukning är också i stadigt stigande. Man införde
ransonering i USA och fick härigenom situationen under
kontroll. Under 1952 blev sålunda svavelförbrukningen ca
6,1 Mt, medan produktionen växte från 6,1 Mt 1951 till
6,5 Mt. Man beräknar att genom utvidgning av brytningen
öka den med ytterligare 2 Mt till 1955. I augusti 1952 kunde
man därför lätta på restriktionerna.
Det billigaste sättet att bryta svavel är Frasch-metoden
enligt vilken hett vatten under tryck pumpas ned i
svavellagren. Svavlet smälter, uppfordras med tryckluft och får
svalna i öppna kärl. Alla svavelförekomster kan inte
behandlas på detta sätt, men ett dussin eller mer av
Frascli-typ bearbetas för närvarande av två amerikanska firmor
som står för ca 90 °/o av USA:s svavelproduktion. De ökar
så småningom brytningen i sina gruvor, varigenom
svavelreserverna minskar allt snabbare. Enligt olika beräkningar
väntas de med nuvarande brytning vara uttömda på 15—
25 år.
En tredje amerikansk firma har emellertid nyligen
slutfört provborrning av en nyligen upptäckt svavelförekomst
i Mexiko vid Golf-kusten. Resultaten tycks visa att den är
en av världens rikaste svavellager som kan bearbetas enligt
Frasch-metoden. Den är ett mycket viktigt tillskott till
världens svavelreserver, och när den är tömd kan man
utvinna mera svavel ur träsklandet vid Mexikanska Golfen,
men härvid måste man använda en annan och antagligen
dyrbar metod.
Tillgången på fritt svavel är dock begränsad, och man har
därför sökt utnyttja andra råvarukällor för svavel. En
sådan är svavelväte som fås vid raffinering av jordgas
och petroleum (Tekn. T. 1952 s. 909). I USA beräknar man
att enligt denna metod utvinna ca 250 000 t/år vid slutet
av 1953. En annan viktig råvarukälla är de rostgaser som
erhålles vid smältning av bly-, zink- och kopparmalmer.
Vid slutet av 1953 beräknas fyra smältverk ha
anläggningar för tillvaratagande av svaveldioxid i rostgaser i drift,
och ett femte väntas under 1954 få i gång en tillverkning
av 240 t/dygn svavelsyra.
Den råvara man väntar sig mest av i USA är emellertid
framför allt pyrit varav man har en uppskattad reserv
motsvarande 75 Mt svavel. Ändå större förråd
representerar enligt uppgift pvritrester, erhållna vid tvättning av
stenkol, och gips, men utnyttjandet av dessa tillgångar
anses ännu för dyrbart. Bearbetning av gipsförekomster är
emellertid redan i gång bl.a. i Storbritannien och Indien
(Tekn. T. 1951 s. 225, 1952 s. 935).
Under tiden efter andra världskriget har USA:s export
av svavel varit ca 1 Mt/år. Den skall nu minskas med ca
100 000 t/år, allteftersom importländerna, framför allt
Storbritannien och Kanada, ökar sin inhemska produktion
(Business Week 25 okt. 1952). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
