Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 27 januari 1953 - Nybyggen - Naturgasdrivna kraftverk, av G H - Franska robotvapen, av sah - Längre ledningsspann, av F Ö - Andras erfarenheter - Operationsanalys vid marinen, av sah - Kamspik, av Gerhard Hindersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
TEKNISK TIDSKRIFT
samt en gasmätare. Åtgången beräknas uppgå till 1,6 milj.
m8/dygn. Gasens värmevärde är ca 8 900 kcal/m®.
Gasen driver 41 förbränningsmotorer på 3 000 hk och 42
på 3 700 hk, vilket tillsammans gör 278 400 hk. Dessa
ma-kiner driver 41 generatorer på 2 MW och 42 på 2,5 MW,
vilket ger en total effekt av 187 MW. Hela
kraftutrustningen inrymnies i tre byggnader.
I en byggnad finns nio sextoncylindriga motorer som
driver växelströmsgeneratorer på 2,5 MW, 4 160 V, för
anläggningens hjälpbehov. I en annan byggnad finns 33
förbränningsmotorer som ger 82,5 MW likströmseffekt till en
av de två likströmsgrupperna. Denna del av anläggningen
är redan i drift.
I en tredje byggnad finns 41 nyinstallerade motorer, som
skall ge 82 MW till den andra likströmsgruppen.
Byggnaden är uppförd i två våningar. I den övre är
förbränningsmotorerna inmonterade; de är av en ny typ med
vertikal axel, har sexton cylindrar, placerade i W-form, och
är försedda med förkompression liksom flygmotorer.
Härigenom får man större effekt på samma utrymme. I den
nedre våningen finns de 41 tillhörande
likströmsgeneratorerna.
Elektrolysen sker i fyra byggnader. Elektrolysörerna är
seriekopplade, så att två byggnader utgör en
likströmsslinga, som matas med 600 V. Hela den elektriska
utrustningen manövreras av en enda man från ett centralt
manöverrum (Electrical Engineering juli 1952, Electrical World
maj 1952). G Ii
Franska robotvapen. Franska försvarets
forskningsanstalt har vid Colomb-Béchar i Sahara gjort försök med
en radiostyrd robot kallad "Véronique". Roboten har
cylindrisk form med 55 cm diameter och 6 m längd. Vikten är
1 000 kg, därav 60 kg mätinstrument. Dessa sänder ut
mät-signaler under flygningen, upp till projektilbanans högsta
punkt, där spetsen kastas loss och får falla ned i fallskärm.
Drivmotorn har en dragkraft av 4 000 kp, som ger
projektilen en hastighet av 5 000 km/h och en räckvidd av 250
km vid optimala elevationsvinkeln. Drivmedlet är råolja
och salpetersyra, som förbränns i en brännkammare vid
20 kp/cm3 tryck, och ger en avgashastighet av 2 000 m/s.
Bränslet förbrukas med 20 kg/s under 35 s. I stället för
bränslepump användes gastrycket från en liten vätskeraket.
Franska flygvapnet har utvecklat en radiostyrd målrobot,
"Arsenal 5501", en torpedformad projektil som stiger till
4 000 m på 10 min, och därefter kan flyga under 45 min
med en hastighet av 500 km/h. Roboten skjuts ut från en
12 m lång katapult och landar med fallskärm.
En självstyrd robot, M-04, med stor räckvidd i planflykt
och en hastighet betydligt över ljudets är ävenledes under
utprovning (Génie Civil 15 okt. 1952). sah
Längre ledningsspann. I januari 1952 börjades arbetet på
en 220 kV luftledning över Messina-sundet, vilken skall
överföra kraft till Sicilien. Två 224 m höga
fackverksstolpar skall bära två parallella 220 kV ledningar, varvid
spännets längd blir bela 3 553 m. Detta är över 300 m längre
än det tidigare rekordspannet i British Columbia (Tekn. T.
1952 s. 1097).
Stolpen på Sicilien står på + 10,2 m; stolpen på
cala-briska kusten står + 166,4 m ö.h., med toppen alltså på
+ 390,4 m. Varje mast väger 450 t och är beräknad för en
högsta vindstyrka av 150 km/h och en ledardragning av
25 Mp. På avståndet 600—700 m från varje stolpe skall
linorna förankras, varvid de samtidigt dras ned till
normalhöjd.
På sicilianska sidan håller motvikter spänningen i linorna
konstant, 80 kp/mm2, varför temperatur och vind ej har
någon inverkan på dragpåkänningen i linorna.
Lednings-spännets lägsta punkt kommer att ligga 70 m över
havsytan. Ledarna utförs av stålaluminium med 27,8 mm
ytterdiameter, 311 mm2 stålarea, 144,7 mm2 aluminiumarea, och
vikt 2,8 kg/m.
Linorna hängs upp i två trianglar med 25 m sida; de
fyra understa ledarna fästs i en 70 m lång regel på 196 m
höjd över stolpfoten och de två översta till utliggare på
217,7 m höjd. Varje hängisolator består av åtta parallella
kedjor om 20 element, som tillsammans tål 50 Mp
belastning. Spännisolatorerna har tolv kedjor om 20 element och
tål 75 Mp last.
I första etappen dras endast en ledning ut och
överföringsförmågan blir då 150 MW. Ledningen beräknas vara
drift-färdig sommaren 1953 (Elektroteknikern 1952 h. 21).
F 0
Andras erfarenheter
Operationsanalys vid marinen. I Marinledningen har
sedan någon tid bedrivits militär operationsanalys (Tekn.
T. 1951 s. 997) genom samarbete med militära specialister
och civila forskare, av vilka ett antal har fast knutits till
förvaltningen för bearbetning av särskilt marina problem.
Som ett led i arbetet har forskarna hållit föreläsningar
på Stockholms Högskola om den metodik som kommer
till användning vid operationsanalys och om de viktigaste
matematiska grunder på vilka man därvid stöder sig.
Föreläsningarna har åtföljts av diskussioner, under vilka
de militära specialisterna har kunnat framlägga sina
synpunkter på ämnet och därmed bibringa forskarna den
nödvändiga militära allmänbildningen.
Om det operationsanalytiska arbete som har utförts vid
marinen kan än så länge endast meddelas att det hittills
har varit av rent matematisk-statistisk natur, och inneburit
bearbetning av problem rörande torped- och artilleritaktik
samt eldledning.
Vissa allmänna erfarenheter har därvid gjorts, bl.a. att
samma forskare bör behållas under längre tid, då han
annars inte hinner sätta sig in i de speciella militära
faktorer som krävs för att analysen skall kunna läggas på en
realistisk bog. Analysresultaten har för övrigt ofta varit
bekräftande — den matematiska belvsningen av problemet
har visat att man trvggt kunde fortsätta att tillämpa
tidigare erfarenhetsmässigt deducerade principer och
tillvägagångssätt. Slutligen har de operationsanalvtiska resultaten
gett impulser till försöksverksamhet, samtidigt som
klarhet har vunnits om vilka marina problem som bäst
lämpar sig för operationsanalys.
Helhetsintrycket av operationsanalysens användning vid
Marinledningen är alltså positivt, och har givit vid
handen att anledning finns att fortsätta på den inslagna vägen
(Marinnytt 1952 h. 3—4). sah
Kamspik. I USA har försök utförts med trådspik av i
huvudsak två olika typer, fig. 1. Den ena typen är försedd
med i spiral gående kammar, medan på den senare
kammarna sitter ringformigt ordnade.
Vid utdragsprov har dessa kamspikar visat sig överträffa
vanliga släta spikars hållfasthet med ända upp till 700 °/o.
Jämfört med träskruv får man vid användandet av
kamspik en hållfasthetsförsämring av endast ca 20 °/o. Dimen-
Fig. 1. Kamspik med, i mitten ringformiga, upptill och
nedtill spiralgående kammar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
