Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1953 - Nya metoder - Magnetiska förstärkare vinner terräng, av Je - Registrerande instrument med elskrivdon, av F Ö - Stavbatterier i telefonapparater, av WS - Syntetiska piezokristaller, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1.
El-skrivdon; a [-strömavta-tagare,-]
{+strömavta-
tagare,+} b
tillledning, c
visare, d
stift-elektrod.
Fig. 1.
Push-pull-kopplad magnetisk
förstärkare för
reglering av, upptill
tvåfasmotor, nedtill
likströmsmotor.
förekommer, speciellt vid små strömmar. Från att man
tidigare ej kunde komma högre än till 14 Veir med
märkspänningen för en selencell har man nu successivt uppnått
50 Veif med oförändrad märkström, 0,05 A/cm2 likström.
Trots detta är livstiden 20 000—100 000 h vid 35°
omgivningstemperatur och 5 000—20 000 h vid 75°.
Spänningsfallet är mindre för en likriktare av den nya typen än den var
för en sammansatt likriktare, där cellerna hade individuellt
lägre märkspänning. Vidare kan nutida likriktare uthärda
högre spänning än märkvärdet under kort tid av varje
växelströmsperiod.
De förbättrade egenskaperna har gjort att den magnetiska
förstärkaren finner ständigt nya användningsområden. Den
begagnas nu som spännings- hastighets- och
belastningsregulator samt som pådragsapparat för växelströms- och
likströmsmaskiner, de förra inom frekvensområdet upp till
1 000 p/s, för batteriladdning och för andra ändamål, där
en rent elektrisk reglering är aktuell. I allt större
utsträckning nyttjas den som ett förstärkande mellanled i fall, där
en svag elektrisk impuls avges från ett organ som känner
rent fysikaliska storheter, vilkas förändring skall medföra
reglering av något slag. Inom servotekniken är den ett
uppskattat hjälpmedel. Fig. 1 visar typiska kopplingar för
automatisk reglering av tvåfas- och likströmsmotorer.
Nu arbetar man på selenlikriktare för mer än 50 V per
cell med mindre läckströmmar än 0,1 mA per cm2 och för
omgivningstemperaturer upp till 150°. Studiet av
germa-niumlikriktare fortsättes, då de ger mindre dimensioner än
selentypen. Förstärkare har utvecklats, som kan arbeta i
ultrahögfrekvensområdet. De torde komma att användas i
bl.a. radioapparater med starkt förenklad koppling
(Electronics juni 1952, Product Engineering sept. 1952). Je
Registrerande instrument med elskrivdon.
Bläckpennor för fortlöpande registrering av mätvärden fordrar
noggrann tillsyn för att fungera tillfredsställande, och tillåter
dessutom inga höga skrivhastigheter. Särskilt för
störningsskrivare med deras höga pappershastighet och snabba
utslag är bläckpennorna olämpliga.
Ett elskrivdon, fig. 1, har därför kommit till användning
för dylika skrivare. Registreringspapperet är belagt med ett
mycket tunt metallskikt, som bildar ena polen i en
strömkrets med 18—24 V spänning. Pennan är ansluten till den
andra polen och bränner bort metallskiktet, då den löper
över papperet. Metallskiktet, av zink eller kadmium,
framställes genom kondensation av metallånga under vakuum.
Denna skrivmetod säges ha följande fördelar: i motsats till
bläckskrivarna fordrar skrivdonet ringa underhåll;
skriv-säkerheten är hög, emedan faran för intorkning av pennan
samt bläckbrist är eliminerad; skrivhastigheter upp till
flera meter per sekund är möjliga; pennans nötning är ej
större än ca 1 mm på 50 000 m, genom reglering av
spänningen kan den skrivna linjen varieras från mycket fin till
kraftig; registreringar kan ljuskopieras (AEG Mitteilungen
1952 h. 7/8). F Ö
Stavbatterier i telefonapparater. För mikrofonmatning
vid lokalbatterisystem erfordras 3 V spänning. Som
batteri användes i allmänhet två 1,5 V torrelement med
relativt stor kapacitet. Denna typ av batterier är relativt
skrymmande och brukar inrymmas i en låda, som placeras i
närheten av telefonapparaten. Livslängden hos dessa
batterier kan variera högst avsevärt, varav följer, att det
alltid är ett problem för telefonförvaltningen att i rätt tid
sköta utbytet av dem. Torrbatterier med stor kapacitet
är dessutom dyrbara i inköp, men den största kostnaden
utgör dock själva batteribytet hos abonnenten.
För att förbättra och förbilliga servicen har man i en ny
svensk induktortelefonapparat ersatt de traditionella stora
batterierna med två 1,5 V stavelement, 33 X 61 mm, av
samma typ som användes i stavficklampor. Elementen placeras
i en dosa, som skruvas fast på väggen intill eller i närheten
av telefonapparaten. Såväl praktiska som
laboratoriemässiga prov har visat att de två stavelementens livslängd är
minst ett år. För att göra servicen mindre kostsam kan
telefonförvaltningen förslagsvis varje år förse
abonnenterna med nya stavelement, vilka dessa själva kan byta ut
mot de gamla (Ericsson Review 1952 h. 2). WS
Syntetiska piezokristaller. Inom elektroniken används
piezoelektriska kristaller i växande omfattning för olika
ändamål. Kvarts torde vara mest användbar av hittills
kände material på grund av sin hållfasthet, kemiska resistens
och ringa temperaturkänslighet (dess naturliga
vibrationsfrekvens ändrar sig bara litet med temperaturen). Det är
emellertid ont om naturliga kvartskristaller av tillräckligt
god kvalitet, och man har därför dels utarbetat metoder
för framställning av syntetiska kvartskristaller, dels sökt
reda på ämnen av vilka man lättare kan erhålla kristaller
som åtminstone för vissa ändamål är goda ersättare för
kvartskristaller (Tekn. T. 1950 s. 1137).
Ett sådant ämne är etendiamintartrat (EDT) av vilket
stora, felfria kristaller nu tillverkas i stor skala både i
USA och Storbritannien. EDT-kristallers tillväxt i en
övermättad lösning sker nästan uteslutande vid ytorna 110 och
110 (fig. 1). Som ympkristall behöver man bara använda
toppen A av en kristall, men det har visat sig att man med
lika gott resultat kan använda tunna skivor, skurna
vinkelrätt mot axeln AA\ Av en enda stor kristall kan man
därför göra ett stort antal ympkristaller.
Dessa sätts fast vid runda plattor av plast med den mot A
vända ytan uppåt. Ett antal sådana plattor, fästa över
varandra vid en central axel, sänks ned i ett cylindriskt kärl
innehållande en övermättad lösning av EDT. Denna hålls
vid konstant temperatur (46°C). För att under kristallernas
tillväxt bibehålla dess koncentration vid lämpligt värde
tar man kontinuerligt ut en del av lösningen, höjer dennas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
