Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1953 - Nya metoder - Syntetiska piezokristaller, av SHl - Flyttbart barkylskåp, av SHl - Hårdlödning under tillförande av flussmedel med lågan, av SHl - Böcker - Antarktisboken, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Fig. 1. Etendiamintartratkristall.
a’
temperatur och låter den passera över fast EDT. Efter
fil-trering och återupphettning för förstöring av eventuellt
uppkomna kristallisationskärnor återförs lösningen till
kri-stalliseringskärlet.
Man skulle givetvis kunna upprätthålla lämplig
övermättnad hos lösningen genom att sänka dess temperatur
allteftersom EDT faller ut på ympkristallerna, men det
användbara temperaturintervallet är alltför litet. Vid 50°C
börjar nämligen tartratet sönderdelas och vid 41°C bildas
ett hydrat som är oanvändbart som piezoelektrisk kristall.
Temperaturintervallet 9°C motsvarar en utfällning av bara
5 g EDT per 100 g lösning.
Genom det sätt varpå ympkristallerna monteras hindras
den värdelösa spetsen A’ att växa ut. Den skulle ta plats i
krislalliseringskärlet och förbruka material. För alt man
skall få fullt felfria kristaller sätts den axel, vid vilken
plaslskivorna är fästa, i rotation ined konstant hastighet.
Rotationsriktningen kastas om periodiskt. De växande
kristallytorna väts då ständigt av ny lösning.
Tillväxtperioden är upp till tre månader, och kristallerna blir ca
60 X 50 X 150 mm.
För att ympkristallerna eller de färdiga kristallerna inte
skall spricka eller få inre spänningar genom
temperaturändringen vid deras in- resp. uttagning ur
kristalliserings-kärlet låter man dem passera genom en ugn där deras
temperatur långsamt (på ca 24 h) ändras från ca 20 till
46°c eller omvänt (L A Dauciey i Times Review of
In-dustrv okt. 1952). SHl
Flyttbart barkylskåp. En amerikansk firma säljer ett
litet kylskåp med ca 55 1 volym (fig. 1) avsett att
användas som barskåp. Det är elektriskt, väger ca 36 kg och är
lätt flyttbart på en tillhörande ställning av metallrör,
försedd med gummiklädda trissor. Kylskåpet är till stor del
utfört av plast. Dess ytterhölje är sålunda av fenoplast,
inner-beklädnaden och kyllådorna av styrenplast; gallerhyllans
stänger är klädda med polyeten. Dörren, som räcker över
skåpets bela bredd, har gångjärn nedtill och kan nedfälld
utnyttjas som bord (Modern Plastics nov. 1952). SHl
Hårdlödning under tillförande av flussmedel med
lågan. När man vid en amerikansk verkstad beslöt att
ersätta silverlod, som var svårt att anskaffa, med
mässingslod tillämpade man metoden att tillföra flussmedlet med
lågan. Förfarandet har sedan bibehållits även när
silverlod blivit tillgängligt. Den tidsförlust som uppkommer
genom användning av det mer svårsmälta mässingslodet
kompenseras genom att man inte behöver tillgripa speciell
rengöring av arbetsstycken och anbringa flussmedel på
lödstället. Efter lödningen kan vidhäftande flussmedel
avlägsnas genom doppning i hett vatten utan borstning.
Mässingslod har framför silverlod fördelen att lättare fylla
springor som uppstår vid dålig passning av arbetsstyckena
vid lödstället. Man var först rädd för att skarvarnas
hållfasthet skulle bli otillfredsställande och att inneslutning av
flussmedel i lodet skulle uppstå. Metoden sägs emellertid
ha givit fullt tillfredsställande resultat i praktiken och bli
2,5 ct per lödning billigare än den tidigare använda.
Arbetsstyckena uppvärmes med acetylenlåga, varvid
ace-tylenen passerar genom en apparat där den tar med sig
flussmedel i ångform. Detta, som är flytande vid
rumstemperatur, rinner till förångningsapparaten från en
behållare, och tillförd mängd kan regleras med en ventil (J
Shinin i American Machinist 24 nov. 1952). SHl
Böcker
Fig. 1.
Barkylskåp.
Antarktisboken, av John Giæver & Valter Schytt.
Forum, Stockholm 1952. 382 s., ill. 21 kr.
I en tid då framåtanda, mod och lidande är militära
förbrukningsartiklar med inflationsvärde är det kanske
naturligt att skildringarna av sådana frivilliga bragder som
Kon Tiki-seglatsen, bestigningen av Anapurna och
Norsk-Brittisk-Svenska Antarktis-expeditionen har blivit best
sellers.
Nu har dessa äventyr haft turen att till sina ledare ha så
goda berättare som Heyerdahl, Herzog och Giæver, av vilka
den sistnämnde utan tvivel berövade journalistkåren en
synnerligen framstående kraft då han 1929 lämnade detta
yrke för att övergå till fångstmannens i Arktis.
Som författare till 22 av bokens 28 kapitel ger han en
stilistiskt oftast glänsande skildring av expeditionens öden
—• från förberedelserna i Oslo, London och Stockholm
1948 till uppbrottet från Maudheim fyra år senare.
Däremellan liar läsaren fått en noggrann och
pemmikankon-centrerad redogörelse för planeringen, resan med "Norsel"
till Drottning Mauds Land, letandet efter en lämplig
landningspunkt vid isbarriären, basens upprättande (Tekn. T.
1951 s. 356), övervintringarna och sommarfärderna.
Dessa har fått sina egna skildrare i Schytt för
glaciolo-gernas del, Fred Roots för topografernas och geologernas,
Gordon Robin för seismologernas och Reinhold von Essen
för flygkarteringens (Tekn. T. 1952 s. 917). Alla lyckas
de förmedla både strapatserna under de månadslånga
slädfärderna, och belöningen i form av överväldigande
naturscenerier under soliga dygn, upptäckargläde och framgång
i det vetenskapliga arbetet samt glättigt och gott
kamratskap människor — och hundar — emellan.
På Giæver har det fallit att berätta inte bara om arbetet
vid basen, utan också om hur det känns att ha ansvar
för ett femtontal isolerade människor tjugofyra timmar
om dygnet, och hur dessa beter sig nedgrävda i polarsnön
till ett sociologiskt unikum. Det uppdraget skiljer han sig
ifrån på ett beundransvärt sätt. Med några koncisa,
allvarliga eller humorbestänkta satser kan han karakterisera
en man eller en situation på kornet, utan att en enda gång
förråda någons svaghet utom sin egen. En situation
levandegör ban med en kort dialog eller en kärv liknelse,
på ett sätt som visar vilken fin psykolog och berättare
han är.
Vad boken annars handlar om är ju känt — icke minst
dess mest dramatiska kapitel: förlusten av de tre männen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
