Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1953 - Andras erfarenheter - Korrosion i gaseldade apparater, av Wll - Aluminiumfärg som rostskydd, av SHl - Värmeledning genom en tvärsnittsförträngning, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Motor % H2 SO4
Fig. 1. Jämviktsdiagram vätska—ånga för systemet H2S01>
—Hß vid totala trycket 150 mb.
70 "°/o svavelsyra. Mängden utfälld svavelsyra blir emellertid
mycket liten, så att korrosionen i de gaseldade apparaterna
blir vanligen inte allvarlig förrän efter ett par års drift.
För snabbundersökningar av material har man utarbetat
en provningsapparat, med vilken man kan få resultat på
300—400 h. Apparaten består av ett horisontalt, sakta
roterande hjul, på vilket man fäster provstycken av det
material, som skall undersökas. Provstyckena utsättes
successivt för de påfrestningar som är förenade med den
intermittenta driften av de gaseldade apparaterna, nämligen
utfällning av surt kondensat på metallytan, uppvärmning
av kondensatet på metallytan i en ström av heta gaser
samt koncentrering och eventuell återavdunstning av
kondensatet.
Hjulet roterar med 1 r/m och man har två gasbrännare
som provstyckena passerar. Vid den första fälls
kondensat ut på undersidan av provstycket och sedan
koncentreras kondensatet eller avdunstas helt över den andra
brännaren. Provstyckets temperatur mäts med termoelement.
Prov har gjorts med olika metaller. Efter 300 h hade
man för bly fått 3 mg, aluminium 5 mg, koppar och zink
ca 10 mg och nickel 24 mg korrosionsprodukter. För
legerade stål har man fått lägre värden på korrosionen.
Man har också undersökt korrosionen vid eldning med
gas som renats genom speciella katalytiska processer. Vid
minskning av svavelmängden i gasen från 390 till 16 mg/m3
fick man en minskning av korrosionen i direkt proportion
härtill. En ytterligare minskning av svavelhalten till 2
mg/m3 medförde däremot ingen ytterligare minskning av
korrosionen.
En utbyggnad av reningsverken med katalytisk
svavelbort-tagning kräver emellertid så mycket kapital, att man inte
kan räkna med att en sådan kommer till stånd. Man får
därför anta att svavelmängden i gasen fortfarande
kommer att hålla sig vid 200—500 mg/m3, varför man måste
begränsa korrosionen genom val av lämpliga material (J
Wielsh i Chemistry and Industrv 21 juni 1952). Wll
Aluminiumfärg som rostskydd. Pigment kan påskynda
röstning, aktivt hindra den eller vara indifferent ur
rostskyddssynpunkt. Till den första gruppen hör ämnen som
i en elektrolyt blir katod i förhållande till järn, t.ex. grafit,
till den andra ämnen som blir anod, t.ex. zinkkromat, och
till den tredje gruppen neutrala pigment, såsom järnoxider.
Aluminium är visserligen svagt anodiskt i förhållande till
järn men räknas dock till neutrala pigment därför att man
kunnat visa att dess rostskyddande verkan inte bara
beror på något elektrolytiskt fenomen utan på
aluminiumpulvrets bladiga struktur. På grund av denna ger
aluminiumfärg ett skikt av små flagor i flera lager och skyddar
136 TEKNISK TIDSKRIFT
därigenom grundmetallen mycket effektivt. Då emellertid
ingen färg kan ge ett för all framtid helt
sammanhängande skikt, är det klart att bästa skydd uppnås bara om man
(utom för heta ytor) använder en god grundfärg, t.ex.
zinkkromat eller mönja.
För utomhusmålning och för målning av heta ytor är
det nödvändigt att använda en färg vars fasta
beståndsdelar till minst 30 % består av aluminiumpulver. Dettas
goda täckförmåga frestar till användning av mindre mängd
aluminium, men då blir korrosionsskyddet ofta
otillfredsställande.
På senare tid har svagt färgade kromat blivit tillgängliga.
De kan blandas i aluminiumfärg utan att dennas glans
och vithet minskas och gör den till en verklig
korrosions-inhibitor, varigenom användning av grundfärg blir
överflödig. Kromathaltig aluminiumfärg kan anbringas i två
strykningar på stål och ersätter då en strykning med
grundfärg och två med vanlig aluminiumfärg.
En annan nyhet är tillsats av starkt färgade,
värmebeständiga pigment, t.ex. ftalocyaninblått, till icke bladig
alumi-niumpasta. Sådana bestrykningsmedel ger vackert färgade
ytor med metallglans och god resistens mot atmosfären.
De öppnar intressanta möjligheter för målning av
radiatorer och rörledningar. En lufttorkande typ, som kan
strykas med pensel, har nyligen kommit i marknaden i USA.
Många nya bindemedel för aluminiumfärg har börjat
användas under senare år, t.ex. klorkautschuk, vinyl- och
akrylplaster, polystvren och polvsiloxaner. I de flesta kan
man emellertid använda bara relativt litet aluminium, ocli
färgen blir oftast matt. Detta beror antagligen på för snabb
torkning eller på att ytspänningen hindrar
aluminiumfla-gorna att orientera sig med de flata sidorna mot ytan. För
specialfall, i vilka vanlig oljefernissa inte kan användas,
bör de nya bindemedlen dock göra god tjänst (H L
WARnecke i Paint, Oil & Chemical Review 9 okt. 1952). SHl
Värmeledning genom en tvärsnittsförträngning. Vid
värmeströmning genom en kropp med
tvärsnittsförträngning får man för ett tvådimensionellt fall elliptiska
isotermer i ett snitt enligt fig. 1, om värmet tillföres endast
inom området mellan A och B och temperaturen där är
konstant (7\). Kroppen ovanför ytan A—B antas ha
oändlig utsträckning, och ytorna t.v. om A och t.h. om B på
fig. 1 är fullkomligt värmeisolerade.
Ellipserna har alla brännpunkterna A och B.
Värme-flödeslinjerna får i tvärsnittet formen av hyperbler, vilkas
konstruktion framgår av figuren. Sambandet mellan
ellipsens axel b och avståndet c erhålles ur
* * />
För olika värden på b/c får man då följande:
b/c 0 1 2 3 4 5
aXl (T^ — T]/P 0 0,881 1,444 1,819 2,095 2,314
I dessa uttryck är P/l värnieeffekten per längdenhet av
kroppen vinkelrätt mot snittytan och X kroppens
värmeledningsförmåga (E Spiehr i Zeitschrift des Vereines
deut-scher Ingenieure 11 jan. 1953). Wll
Fig. 1. Schema för tvådimensionell värmeströmning vid
tvärsnitt sförträngning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
