Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1953 - Lyftvagnars mekaniska problem, av S Sandelowsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1953
121
Lyftvagnars
mekaniska problem
Dr-ingenjör S Sandelowsky, Stockholm
621.869
Lyftvagnar av olika slag, såväl mekaniskt som hydrauliskt
manövrerade, har bibehållit sin stora betydelse för
materialhanteringen inte enbart vid den mindre
verkstadsindustrin, utan även vid de stora företagen. Den moderna
gaffeltrucken, som ger möjlighet till stapling och som har en
betydligt större prestationsförmåga i övrigt, har inte
kunnat undantränga den lilla, behändiga och lätta lyftvagnen,
som kräver mindre operationsutrymme, är billig i
anskaffning och underhåll, åsamkar inga som helst driftkostnader
och är fortfarande omtyckt och efterfrågad.
Samtidigt som lyftvagnen har bibehållit sina
användningsområden över en lång följd av år måste konstateras, att
även dess konstruktion har bibehållits i stor utsträckning
sedan första världskrigets slut, om man bortser från några
yttre förändringar. Beror nu detta på den hävdvunna
konstruktionens förträfflighet, eller har man ansett att litet
eller ingenting kan göras för att minska pris och vikt resp.
öka lyftvagnens prestationsförmåga?
Normalkonstruktionen
Lyftvagnen av normalutförande, fig. 1, har en
gaffelfor-mig ram, passande till de numera normaliserade
lastpallar-na, och är försedd med två breda rullar baktill och två
länkrullar framtill. Dessa senare är monterade på ett ok,
utrustat med en dragbygel, som samtidigt användes för att
manövrera lyftmekanismen. Gaffelramen lyftes framtill och
baktill genom ett system av hävarmar och stänger, så
beskaffade, att lyftningen sker någorlunda samtidigt fram
och bak. I stället för två länkrullar framtill användes ofta
ett länkrullsystem med gemensam vridpunkt och en skackel
i stället för bygeln.
Vid själva lyftningen utför gaffelramen en horisontal
rörelse samtidigt som den parallellförflyttas uppåt.
Konstruktionen enligt fig. 1 förmår lyfta ca 600 kg, varvid lyftvägen
är 80—100 mm. Den minsta golvhöjden är också omkring 80
mm. Lyftvagnens vikt brukar variera mellan 80 och 100 kg.
Fig. 1. Mekanisk hjftvagn.
Fig. 2. Lyftuagn med hydraulisk domkraft.
Fig. i.
Prestationsdiagram
för lyftvagn
enligt fig. 3.
För större laster (1 200 kg) utföres lyftvagnen med
domkraft, vars pump manövreras med vagnens dragorgan eller
med en separat spak. En hydraulisk lyftvagn med en
dub-bellänkrulle framtill och med skackel, som samtidigt
tjänstgör som pumporgan, fig. 2, har ungefär samma vikt och
lyfthöjd som den nyss nämnda.
Den möjliga arbetsbelastningen vid enmansbetjäning är
emellertid mindre vid användning av domkraft, vilket
torde framgå av följande resonemang.
Enär hela lyftvägen 10 cm brukar åstadkommas med ca
10 pumpslag under ca 10 s, är lyftarbetet per slag vid
verkningsgraden 70 ■%
1 200 10 = 1 720 kpcm = l? 2 kpm
L
0,7 ■ 10
vilket arbete motsvarar effekten 0,23 hk. Denna
arbetsprestation är enbart möjlig vid enstaka fall.
Normalkonstruktionens mekanik
Det har sålunda visat sig vara motiverat att närmare
granska normalkonstruktionens hävarmsystem, fig. 3.
Rampartiet (flaket) 1 lyftes dels direkt, genom att den
hydrauliska cylindern 3 angriper flaket vid punkt A, och dels
genom hävarmsystemet 5, 8 och 10. Vinkelhävarmen 5 är
nämligen lagrad både i länkrullens 2 ok och i själva flaket
vid punkt 6. Genom flakets lyftning framtill påverkas
Fig. 3.
Hävarmsystem i hydraulisk
lyftvagn, upptill
viloläge, nedtill
upplyft läge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
