Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 24 februari 1953 - Varför sjöregleringar? av Åke Rusck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1953
137
För att flottningen skall kunna fortgå utan
väsentliga olägenheter efter regleringarnas
genomförande, erfordras i regel tämligen
omfattande åtgärder. Bl.a. utföres rensningar, ledarmar
o.d. i flottlederna för att minska flottningens
vattenbehov. För att regleringsdammarna skall
få en lämplig utformning med hänsyn till
flottningen göres i stor utsträckning modellförsök.
I det regleringstillstånd, som vattendomstolen
lämnar, föreskrives särskilda
regleringsbestämmelser med hänsyn till flottningen. Bl.a. ålägges
regleringsföretaget att framsläppa de
vattenmängder, som erfordras för flottningen.
För att komma till rätta med de problem, som
regleringarna ger upphov till för
skogsutdriv-ning och flottning, eftersträvar
vattenkraftintressenterna att på ett tidigt stadium få till stånd
ett samarbete med skogsbolagen,
virkesmätnings-föreningarna och flottningsföreningarna. Ett gott
samarbete leder till båtnad för alla parter.
Sålunda kan för skogsutdrivningens del mycket
vinnas genom en förbättrad virkesvård och en
därigenom minskad förlust på grund av
sjunkning och virkesskador. För flottningen är det på
många håll en fördel, att de högsta vårflödena
minskas. Genom regleringarna blir det också
möjligt att i kritiska lägen framsläppa
extra-vatten för att påskynda och underlätta
flottningen.
Då kraftutbyggnaderna i en älv närmar sig
slutstadiet, kommer flottningen att förenklas och
förbilligas i förhållande till läget före
utbyggnaderna såsom bl.a. nu kan påvisas ifråga om
Indalsälven. På samma sätt kan förbättringar
uppstå ifråga om virkesavläggningen, sedan
denna anpassats för slutstadiet.
För vintertrafiken över de reglerade
vattendragen uppstår vissa svårigheter, därigenom att
den ökade vintervattenföringen försvagar isarna
och förekommande vattenståndsvariationer
orsakar uppvattningar invid stränderna.
Olägenheterna kan i regel avhjälpas med tämligen
enkla åtgärder: svaga ispartier kan förstärkas
genom vattenbegjutning vid kyla,
strandupp-vattningar göres överkomliga med bryggor av
olika slag.
I en del fall har broar och vägar kommit till
utförande, och befolkningen har då fått en
bestående förbättring genom regleringens tillkomst.
Olägenheterna för vintertrafiken över älven
nedom regleringsmagasinen minskas vid en mera
fullständig utbyggnad, då älven uppdelas i ett
antal lugnvattenytor. Det kan då också bli
möjligt att skapa vintervägar på platser, där detta
förut varit omöjligt.
Som jag redan i en del fall visat är det således
inte alltid som andra intressen kollidera med
kraftproducenternas. Tvärtom har andra grenar
av näringslivet många gånger önskemål, som
sammanfaller med sjöregleringens, och ett frukt-
bärande samarbete har där kunnat komma till
stånd.
Naturskador och kultursynpunkter
Hittills har jag endast uppehållit mig vid de
rent ekonomiska och materiella skador, som kan
uppstå. Det finns emellertid en annan form av
skador, som är svåra att värdera i pengar,
nämligen den åverkan regleringarna kan medföra på
kulturminnesmärken och naturskönhet.
Kraftföretagen är utan tvekan villiga att inom rimliga
kostnader tillmötesgå berättigade krav. Som
exempel härpå vill jag nämna en kraftstation,
nämligen Nämforsen, där man genom att välja
ett dyrare dammläge kunde skydda
hällristningarna, som är de mest omfattande i Norrland.
Samma inställning gäller givetvis även för
sjöregleringarna. Innan en uppdämning
genomföres, göres en inventering av
kulturminnesmärken inom dämningsområdet. Undersökningen
utföres av Riksantikvarieämbetet på
reglerings-intressenternas bekostnad. I åtskilliga fall har
även speciella biologiska, etnologiska och
geologiska undersökningar kommit till stånd genom
regleringsintressenternas föranstaltande.
Problemen är tyvärr ofta svårare när det gäller
naturskyddet. Sjöregleringarna kan ju något
förändra landskapsbilden. Ibland kan det inte
undvikas, att man vid avsänkning förfular
landskapet. Lyckligtvis sker avsänkningen
huvudsakligen under vintern, då snö och is skyler det
fula, och sedan stiger vattenståndet snabbt vid
issmältningen och förblir normalt högt under
den isfria delen av året.
Det finns t.o.m. exempel på att sjöregleringarna
på detta sätt kan inverka förskönande. Så är
t.ex., hur underligt det än låter, fallet med Siljan,
där det genom regleringen höjda vattenståndet
gömmer de förr under sommarens lågvatten
synliga strandrevlarna. De tekniska
anordningarna, dammar, sänkningskanaler och liknande,
söker man utforma så att de på bästa sätt går in
i landskapet. Tyvärr tar det en viss tid efter ett
arbetes avslutande, innan skog och annan
växtlighet kommer fram, men man försöker så gott
det går att hjälpa till.
Jag tror inte att man hittills har kunnat
konstatera några menliga inverkningar på
turistväsendet av sjöregleringarna. Tvärtom har
regleringsföretagen i stället bidragit med turistfrämjande
förbättringar. Så är t.ex. fallet vid källsjöarna i
Stora Lule älv, där turisttrafiken underlättats och
möjligheter till inkvartering skapats. I många
fall har kraftanläggningarna blivit en
turistattraktion.
En omständighet av stor betydelse för den
berörda bygden är att byggandet av kraftverk och
regleringsanläggningar skapat ökade
arbetstillfällen och att kommunerna fått en kraftig
ökning i skatteunderlaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
