Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 24 februari 1953 - Varför sjöregleringar? av Åke Rusck - Vaxer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
TEKNISK TIDSKRIFT
Slutord
Man kan fråga sig, 0111 vi här i landet måste
räkna med att utnyttja alla våra sjöar för
reglering. Till detta vill jag svara att man torde
höra utgå ifrån att flertalet större sjöar så
småningom bör regleras. Men det innebär långt ifrån
alla sjöar. Det kommer att finnas en mängd av
våra mindre och medelstora sjöar, som inte
behöver regleras ur kraftsynpunkt. Jag kan som
exempel nämna Virijaure och Vastenjaure i Lule
älv. Där är regleringen i det nedanför liggande
Suorvamagasinet tillfyllest. I Lilla Lule älv har
från fjällentusiaster talats mycket om Laidaure,
som har kallats Lapplands vackraste sjö. Jag
tror att man kan känna sig fullt lugn för att den
sjön icke blir reglerad. Jag skulle kunna
fortsätta med andra sjöar, men de nu angivna torde
få räcka som exempel.
Det har från olika håll riktats mycken kritik
mot sjöregleringarna. Enligt min uppfattning är
denna i allmänhet inte befogad. Givetvis
förekommer det här som inom alla andra områden
fall, där den mänskliga ofullkomligheten
medför, att lämnade ersättningar inte varit tillfyllest.
Sådana enstaka fel rättas emellertid successivt
till.
I flertalet fall måste man tyvärr konstatera,
att kritiken vanligen framskapas i avsikt att
möjliggöra större ersättningar. Med den ärliga
strävan, som finns hos kraftföretagen att lämna
rättvisa och tillräckliga ersättningar för de
ekonomiska skador som vållas, samt att så långt
detta är möjligt söka skydda och bevara icke
ekonomiska värden, är jag övertygad om att det
skall visa sig möjligt att på ett för vårt land
lyckligt sätt tillgodogöra de naturtillgångar, som
våra sjöar utgör.
Växer. I USA är tillverkningen av växer en betydande
industri; 1951 tillverkades nästan 0,5 Mt med ett värde av
117 M$. Tillverkningsmetoderna hålls i stort sett hemliga,
konkurrensen mellan olika företag är hård, och
avnämarna är spridda över ett stort antal olika industrigrenar. Man
framställer hundratals olika produkter av i stort sett fem
huvudtyper: petroleumvaxer, mineralvaxer, vegetabiliska,
animaliska och syntetiska växer.
Petroleumvaxer är den största artikeln. De har stor
resistens mot vätskor och ångor. Ett stort antal sorter finns
till fasta priser. De kostar i genomsnitt 7 ct/lb, några
kvaliteter upp till 40 ct/lb. Något mer än halva produktionen
utgörs av fast paraffin, ca 10 °/o av den är mikrokristallint
vax, och resten består av vaselin och andra sorter. Paraffin
får man i allmänhet vid avlägsnande av vax i lätta
smörjoljor, vaselin fås på motsvarande sätt ur tunga
smörjoljor och mikrokristallint vax framställs vid bearbetning
av vaselin.
Största delen av petroleumvaxerna används till ljus- och
pappersprodukter, t.ex. mjölk- och brödförpackningar,
pappersbägare och vaxat papper. Till brödförpackningar
använder man i växande omfattning paraffin blandat med
litet polyeten eller polyeten tillsammans med
mikrokristallint vax. Det senare underlättar värmeförseglingen av
förpackningarna. Andra användningsområden för
mikrokristallint vax är som bindemedel och tätningsmedel mot ga-
ser vid hoplimning av papper eller papper och cellofan,
till impregnering av papper för inslagning av feta
matvaror och cigarretter. Vaselin används nästan uteslutande
till kosmetiska medel.
Mineralvaxer är av två huvudtyper, montan- och
ozo-keritvax. Det förra är bitumen i lignit (brunkol); det är
hårt, sprött och har hög smältpunkt; största mängden
kommer från Tyskland. Det används i polityr, elektriska
isolationsmaterial, läderoljor, karbonpapper, tryckfärg och
smörjfett. Ozokerit (bergvax eller jordvax) är ett mineral
som bryts i Östeuropa, Utah och Texas. Det har stor
användning i polityr, isolationsmaterial och kosmetika på
grund av sin blandbarhet med många ämnen och sin
affinitet till olja.
Vegetabiliska växer, av vilka de viktigaste är karnauba-,
candelilla-, ouricuri-, sockerrörs-, esparto-, palm-,
japan-och myrtenvax, förekommer vanligen som överdrag på
växters blad och stammar men också på vissa frukter,
blommor och rötter. De är relativt dyra, 80—90 ct/lb.
Karnaubavax är det viktigaste i denna grupp. Det fås
från karnaubapalmen som växer i nordöstra Brasilien. Det
består till 75 °/o av myricylcerotat och används som
vattenemulsion i bonvax och karbonpapper. Vidare ingår det i
t.ex. skokräm, grammofonplattor, isoleringsmaterial,
el-batterier och tvålar.
Ouricurivax kommer från Bahia i Brasilien. Det liknar
karnaubavax och används för ungefär samma ändamål som
detta. Det är billigare, men dess relativt höga hartshalt
begränsar dess användbarhet.
Candelillavax, som kommer från Mexiko och södra Texas,
är hårt och sprött. Det består till ca 50 % av kolväten
och mindre mängder estrar och fria syror. Det används
bl.a. i skokräm, möbelpolityr, karbonpapper, tuggummi,
ljus, fernissor, lack och grammofonplattor.
Sockerrörsvax fås som biprodukt vid tillverkning av
socker. Det innehåller 66 °/io estrar, 27 °/o fria syror, 5 °/o fria
alkoholer och 2 ®/o kolväten. Det används huvudsakligen
i polityrer och karbonpapper. övriga vegetabiliska växer
förbrukas i relativt liten mängd.
Animaliska växer är bivax, spermaceti (från val),
schellack och ullvax. Bivax, som tillvaratas överallt i världen,
består av myricylpalmitat, fria syror och kolväten. Det
används i kosmetika, till kyrkljus och i polityr. Schellack
används som fernissa och polityr (löst i sprit) och ingår
i flera kemisk-tekniska preparat. Spermaceti är bl.a.
apoteksvara och ingår i kosmetiska medel.
Syntetiska växer kommer i betydelse närmast efter
petroleumvaxer och vegetabiliska växer. De kostar i
genomsnitt 35 ct/lb. De flesta av dem är inte växer i egentlig
mening, men deras egenskaper liknar naturliga vaxers. Av
etylenoxidderivat, som är lättlösliga i vatten, förbrukar
man i USA ca 1 000 t/år till smörjning av formar,
läkemedel, kosmetiska medel, textilier m.m. Amider och nitriler
av högre fettsyror (Tekn. T. 1952 s. 1047) används till
polityr, grammofonplattor, karbonpapper, tryckfärg osv.;
förbrukningen är ca 230 t/år.
Hydrerad ricinolja, bomullsfröolja, sojabönolja och
jordnötsolja är också syntetiska växer. För närvarande
tillverkas i USA ca 2 700 t/år och förbrukningen tycks växa
snabbt. Det största användningsområdet för dessa växer är
till smörjfett av litiumstearattyp. De ingår också i
polityrer som utdrygningsmedel för karnaubavax, i
packningar, färger och kosmetiska medel.
Klornaftalenvaxer är hårda, sega, ljusgula ämnen som
inte underhåller förbränning, är kemiskt resistenta och
hydrofoba. Man använder dem huvudsakligen för att göra
isolation av fibermaterial eldresistent och som
impregneringsmedel i kondensatorer. Klorparaffiner kan vara
flytande, halvfasta eller fasta. De används som
mjuknings-medel, för behandling av textilier, i klorkautschukfärger,
till elisolation, som smörjmedel vid tråddragning och
skärvätska vid metallbearbetning (Chemical Week 27 sept.
1952). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
